Bittert kallt idag. Som väl är kan man ha bilen i garaget och motorvärmaren inpluggad. Dags att veckohandla.

Det klagas över att matpriserna snart sagt är lika kännbara som köldgraderna ute. Och nu hojtar kommunistledaren Dadgostar om ”åtgärder”, oklart vilka.

Minns hur kommunisterna på Lars Werners tid körde med kravet att moms på maten skulle bort. En riktigt praktfull populistkampanj. De vann väl en och annan röst på det. Vid ett tillfälle fick de faktiskt igenom större livsmedelssubventioner genom att hota med att fälla regeringen.

Idag vill de förstås inget hellre än att göra just det, men det lär inte lyckas. Åtminstone inte med den här typen av krav. Dessutom ter det sig rent patetiskt att höra Dadgostar klaga över att handeln präglas av bristande konkurrens.

Och det ska man få höra av ett parti som i åtskilliga debatter på sin tid ifrågasatte om det verkligen behövde tillverkas så många olika sorters tandkräm!

Så var det alltså Kvinnodag igen. Som någon har påpekat, borde alla dagar väl vara det, men nu är det i alla fall denna dag som det gäller.

Det är i stort sett omöjligt att i det här läget låta bli att tänka på hur det just brukar vara kvinnorna och flickorna som brukar vara de mest utsatta vid krig och konflikt. Det har vi sett ske också i Ukraina.

Det kan tyckas svårbegripligt om nu Putin vill ha en lydig och undergiven del av det han tydligen ser som en rättmätig del av imperiet. För om det är något som framkallar raseri och hämndbegär så är det väl precis ett sådant beteende.

Så långt brukar dock aldrig förtryckare tänka. Däremot så vet de att om det finns något sätt att skada ett samhälle eller ett folk så är det att angripa kvinnorna. Det är ju de som bär fram nästa generation.

Den 8 mars 1677 intog den svenska armén Karlshamn i Blekinge. Staden hade fungerat som stödjepunkt för snapphanarna, den gerilla som stred mot det som säkerligen sågs som svenska ockupanter. Skånelandskapen hade då bara tillhört Sverige i knappt två decennier.

På den tiden fanns inga kvinnodagar. Hur det än hade varit med den saken, såg man från svenskt håll säkert på upprorsmän och deras uppbackare med allt annat än blida ögon.

Blekingarna skulle dock förbli svenska, deras bräkande dialekt till trots. Men om så inte varit fallet, hade vi i alla fall sluppit ha Åkesson i Sveriges Riksdag.

Ser på nyheterna att Putin är på god väg att nazifiera Ryssland. Nu ska det tydligen startas motsvarigheten till Hitlerjugend. Redan i förskolan ska kanonmaten uppfostras.

Putin gör samma misstag som Hitler. Han tror att han och Ryssland är så stort och mäktig att man är oövervinnerliga. Vilket förstås inte är fallet. I själva verket har kriget i Ukraina redan inneburit ett nederlag.

Fler har gjort samma misstag. När mexikanska armén stormade den gamla missionsstationen Alamo i Texas, trodde man sig ha vunnit kriget. Men istället blev det början till det slutgiltiga nederlaget.

Den ryske författaren och dissidenten Solzjenitsyn sa vid ett tillfälle att Rysslands stora olycka var att landet vann kriget mot Karl den XII. Det lade grunden för fortsatta försök att utvidga imperiet västerut.

Ryssland blev mäktigt, men ryssarna blev fattiga.. Svenskarna däremot, menade Solzjenitsyn, blev Europas mest välmående folk, när man väl tappat lusten att kriga.

Det ligger kanske något i den iakttagelsen. Ändå har ju ryssarna förlorat krig. Afghanistan är ett exempel. Och första världskriget blev ingen framgång. När freden slöts den 3 mars 1918 i Brest – Litovsk, hade Ryssland förlorat såväl Finland som Baltikum.

Kriget i Ukraina visar också på i vilket skick den ryska krigsmakten befann sig i. Och hur det än slutar, kan man redan nu med fog säga att Putin har förlorat.

Så var det alltså ”fössta tossdan i mass”. En dag då det tydligen ska serveras prinsesstårta i de delar av landet där man uttalar dagen på det här angivna sättet. För egen del, blir det nog inget sådant idag, även om just detta bakverk tillhör mina favoriter.

Ute är det vårvinter, även om det drog förbi en snöby i förmiddags. Det var nog kallare denna dag 1808 då en rysk styrka anföll och intog Helsingfors genom att gå över isen i Finska viken. Kriget skulle sluta med att Finland blev ryskt och att imperiet nådde så långt västerut som det någonsin kom att sträcka sig.

Putin har inte gett upp sina bisarra föreställningar om ett ryskt imperium av dåtida snitt. Det visar överfallet på Ukraina. Och han är inte ensam om den saken. Nyligen fanns en intressant artikel om Ungern och de strömningar som eftersträvar ett Storungern inom vars gränser alla ungrare ska samlas. De har på något sätt hållit fast vid att en dag få tillbaka det som de anser gick förlorat efter första världskriget.

Gemensamt för allt sådant är populism, felriktad nationalism och (van)föreställningar om det egna folkets absoluta samhörighet. Vare sig folket önskar det eller inte. Alltså precis samma hållning som präglar Åkessons gäng.

Så var februari slut och ute är det något som liknar vårvinter. Spikskorna behövs dock även fortsättningsvis. Några nya fall, ska det inte bli.

Ett fall framåt, kan man kan kanske säga var det den 1 mars 1950 när stridsplanet Saab 202 flögs för första gången.. Det som senare skulle bli Lansen.

Det här var en tid då kalla kriget föreföll bli varmt vilket ögonblick som helst. Krig utbröt i Korea. Nato hade bildats året före, liksom Warszawapakten. Den nedrustning man hade tänkt sig, blev det ingenting av. Istället tillskapades ett av världens mest kraftfulla flygvapen i Sverige.

Mycket har hänt sedan dess. Nato, pakten som det ansågs uteslutet att vara med i för svensk del, gör vi nu allt för att bli med i. Än en gång visade det sig alltså att det som Liberalerna, tidigare Folkpartiet, ansåg vara det rätta redan då, nu är en allmänt omfattad åsikt.