Allsköns funderingar om politik

Våldsbejakande extremism

Av , , 9 kommentarer 49

Årets almedalsvecka var ännu en uppvisning i tomhet och nollvisioner. Det övergripande temat bland politikerna var den tudelning som idag råder i Sverige. ”Sverige slits sönder” som Löfven brukar säga. Han har haft flera år på sig att gå från ord till handling, men situationen har bara blivit värre och utanförskapsområdena fler. Var det därför han avstod från att komma till Almedalen i år?

Att Nordiska Motståndsrörelsen (NMR), ett nationalsocialistiskt, högerextremt, nazistiskt parti, fått tillstånd att delta skapade både protester och uppståndelse, men yttrandefrihet innebär ’frihet att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning’. NMR fick prata fritt om sina åsikter och vad deras parti vill. Dessutom störde de genom sina antidemokratiska demonstrationer andra aktörer som deltog i Almedalen. Anna Kinberg Batra uppmanade i sitt almedalstal NMR-aktörerna att åka hem eftersom de är antidemokratiska och sverigehatare.

Faran med högerextremistiska krafter debatteras ofta. Det är bra. Att några marginaliserade NMR-sympatisörer i Visby bevakas och uppmärksammas av en samlad mediakår medan det hot som utgörs av våldsamma vänsterextremister, ofta förmildrande kallade ’vänsteraktivister’, inte bedöms efter samma mallar är allvarligt. Våldsamma vänsterextremistiska händelser relativiseras eller mörkas inte sällan av vänsterpolitiker och journalister på vänsterkanten. På den borgerliga sidan är man klart mer benägen att uttrycka sin avsky och fördöma nazistiska terror- och illdåd.

För drygt en vecka sedan hölls ett G20-möte i Hamburg. Närmare 100 000 människor demonstrerade där i samband med mötet. Våldsamma kravaller förekom, bilar brändes, molotovcocktails och stenar kastades mot poliser, slangbellor med stålskott förekom, butiker skövlades, vanliga familjers hem attackerades etc. Trots att 20 000 poliser, fler än hela Sveriges poliskår, försökte stoppa kravallerna lyckades de inte och nästan 500 av dem skadades under den belägring som tusentals maskerade och beväpnade våldsbejakande vänsterextremister utsatte Hamburg för.

Svenska vänsterextremister hade redan under våren planerat att åka till Hamburg för att ”störa” mötet och ta sig in i det avspärrade området kring kongresshallen. Amalthea Bokkafé i Malmö hade redan i april på Facebook lagt upp ett inlägg med texten ”Kravall, clown, blockad, protest. I Hamburg kommer det att finnas något för alla smaker!” Syftet var m a o allt annat än fredligt. Ändå fick dessa kravaller betydligt mindre spaltutrymme och publicitet i media än t ex NMR (och Trump) fick under almedalsveckan.

Den svenska rapporteringen har gett en felaktig och vilseledande bild av orsaken till och verkan av vad som hände i Hamburg. T ex skrev Dagens Nyheter att personerna bakom kravallerna och våldet i Hamburg var ”kriminella och inte ska placeras på någon höger-vänster- skala”. Ekots kommentar var att ”polisens och demonstranternas version om vem som gick till attack skiljer sig förstås åt”. Socialdemokrater har på Twitter skrivit att det inte är vänsteraktivister utan ”kriminella”.

Svenska PK-kommentarer rimmar illa med hur kravallerna och våldet har kommenterats av tyska media. Artiklarna i Die Welt och Frankfurter Allgemein är tydliga med att upphovsmännen är den autonoma vänsterextrema rörelsen. Extremisterna beskrivs i Die Welt som “den nya fascistiska våldsvänstern”, en våldsam, urskillningslös extremiströrelse av samma skrot och korn som alla andra antidemokratiska extremiströrelser. Ett resultat är att både socialdemokratiska SDP och konservativa CDU nu gått ihop och börjat tala om en databas över vänsterextremister.

 

Klart är att det finns vänstergrupper som normaliserat och romantiserat politiskt våld och som åker iväg för att delta i demonstrationer som de på förhand vet kommer att bli allt annat än fredliga. Säkerhetspolisen bedömer att det finns några hundra våldsbejakande vänsterextremister. Vid EU toppmötet i Göteborg sommaren 2001 skadades 53 poliser och 2 500 poliser grep ca 530 ’demonstranter’. Vandaliseringen av gator o torg kostade ca 5 milj. I november är det dags för ett nytt EU-toppmöte i Göteborg. Hur många ditresande våldsbejakande vänsterextremister kommer detta att locka?

Mathias Wåg, journalist som belönades med Guldspaden 2013 för sin delaktighet i Expressens uthängning av privatpersoner som uttryckt sig invandrings­kritiskt eller rasistiskt på internet. Wåg är en av grundarna av den svenska grenen av det våldsbejakande nätverket Antifascistisk aktion (Afa) med hundratals attentat på sitt samvete. På Twitter skrev Wåg att han var på plats i Hamburg och publicerade en bild från demonstrationerna med texten: ”Tack Hamburg för en fantastisk vecka av kamp och gästvänlighet. Nu vidare mot nya äventyr.”

Wåg anklagas nu för att vara en av dem som koordinerade attackerna och för att ha sett till att en helt oskyldig amerikansk journalist, DiPaola, pekats ut som nazist och misshandlats i Hamburg. DiPaola hävdar på Twitter att det var Mathias Wåg som uppmanade mobben att gå till attack mot honom och säger att det är första gången han möter en journalist som uppmanar andra att misshandla honom. Har Wåg kanske inte tagit del av den svenska värdegrunden?

Om media vill vinna tillbaka folkets förtroende lär de få rensa upp i PK-träsket. Och det illa kvickt! Ett effektivt sätt att skynda på detta är att ta bort presstödet. Men det kräver politiskt mod, något dagens svenska partier saknar. De styrs tyvärr inte av mod utan drivs av rädsla för vad media ska skriva och säga om dem.

PS    På uvell.se kan ni läsa Rebecca Weidmo Uvells utmärkta inlägg om Mathias Wåg     DS

9 kommentarer

”Hjälp oss, hjälp oss!”

Av , , 12 kommentarer 80

Rikspolischefen har äntligen insett att han tappat kontrollen, något vi andra insett för rätt länge sedan. På en presskonferens i midsommarveckan vädjade därför en frustrerad och ynklig Dan Eliasson, rikspolischef, om hjälp. Anledningen var den larmrapport som Polisen nyligen publicerat. Den definierar 61 områden som utsatta och läget i 23 av dessa områden som akut eller alarmerande. Dessa områden kännetecknas av ”grov kriminalitet, tilltagande brutalitet och parallella samhällsstrukturer som utmanar den svenska samhällsordningen”. Där gör man hellre upp internt än anlitar polis och där fixar interna nätverk ordning, jobb och bostad. Landet slits isär som Löfven brukar säga. Men det räcker inte att upprepa detta in absurdum. Vilka åtgärder tänker han sätta in för att ändra på detta? Vad regeringen hittills gjort har inte haft någon märkbar effekt. Det vittnar Polisens larmrapport om.

Polisrapporten skriver att i en del särskilt utsatta områden ”syns kriminella i politiska sammanhang i allt större utsträckning”. Trångboddheten tvingar ut pojkar på gatan där de umgås med äldre kriminella. Därigenom lär de sig tidigt att bete sig asocialt och att inte lita på samhället. Enl rapporten har pojkar som inte ens fyllt tio använts för att transportera vapen och 11-åringar har hunnit bli missbrukare. Färre än hälften av de vuxna har ett jobb och nästan hälften av barnen i de särskilt utsatta områdena misslyckas med grundskolan. Så vad har Gustav Fridolin och Ylva Johansson i praktiken gjort åt detta?

Ett annat stort problem i utanförskapsområdena är att offentlig och privat service är svår att upprätthålla. Offentlig förvaltning och myndigheter utsätts för påtryckningar av personer som vill påverka handläggningen av ett ärende eller av kriminella som inte vill störas i sina aktiviteter. Hoten mot polisen har förvärrats och ambulanser kör i vissa områden inte in då de inte säkert kan ta sig ut igen. Polisrapporten skriver att i en del särskilt utsatta områden ”syns kriminella i politiska sammanhang i allt större utsträckning”. Vad har Morgan Johansson och Anders Ygeman i praktiken gjort åt detta?

Ett annat stort problem i utanförskapsområdena är att offentlig och privat service är svår att upprätthålla. Offentlig förvaltning och myndigheter utsätts för påtryckningar av personer som vill påverka handläggningen av ett ärende eller av kriminella som inte vill störas i sina aktiviteter. Personal hotas, bränder anläggs och Kronofogden och Försäkringskassan vill ha polisskydd för att röra sig i en del områden. Hoten mot Polisen har förvärrats och ambulanser kör i vissa områden inte in då de inte säkert kan ta sig ut igen. Att vara näringsidkare kan innebära hot, misshandel och tvång att köpa sig ”beskydd”. Ibland tvingas de att sälja sin verksamhet till underpris.

Nu verkar dessutom polisstationen i Kista vara på gång att läggas ner. Det är den enda polisstation som finns kvar i Järvaområdet med sina tre akut utsatt områden; Rinkeby, Tensta och Husby. Det innebär att det offentliga retirerar och lämnar ’walkover’ till kriminella gäng och nätverk. Polisrapporten  skriver: ”Samhället är inte rustat för att hantera denna stora numerär av kriminella aktörer (…) polis och andra samhällsaktörer saknar förmåga att möta problematiken”. Hur förtroendeingivande är det för dem som bor i dessa områden?

Dan Eliasson är en av våra högst betalda myndighetschefer. Under hans tid som rikspolischef har försämringen eskalerat och kriminella grupper har tagit över delar av Sverige. Polisens interna problem är större än någonsin, utredningar läggs ner på löpande band och brottsbekämpning har mer eller mindre slutat fungera. Så sent som för ett halvår sedan gick Eliasson ut och sa att nu vänder utvecklingen till det bättre. Ett halvår senare erkänner han att han tappat kontrollen över sin verksamhet och ber om hjälp. Märkligt av en rikspolischef att tro att någon annan ska göra jobbet åt honom. Den enda hjälp han behöver är att inse att han måste avgå då han inte klarar av sitt jobb. Han har dessutom blivit ett riktigt sänke för Polisen.

Eliasson har deklarerat att han skulle se det som en merit om Åkesson krävde hans avgång. Undrar hur han ser på Anna Kinberg Batras och Beatrice Asks (M) artikel på DN Debatt (22/6?) med anledning av Polisens rapport. I artikeln skriver de att ”regeringen måste inse att rikspolischefen inte håller måttet” och att han därför måste avgå, men inrikesminister Anders Ygeman (S) avfärdar kravet. Bara någon dag efter Eliassons presskonferens, där han larmar om akut polisbrist där de får fler arbetsuppgifter, hävdar dock Ygeman i SvD (22/6) att det inte råder någon akut kris inom Polisen. Vilka signaler ger det och hur tolkar de anställda inom Polisen Ygemans uttalande?

Eliasson har också offentligt sagt att han kräks när han ser Jimmy Åkesson (SD) i den politiska debatten. Hur kan en myndighetschef uttala sig så om en politiskt tillsatt person och ledare för landets näst största parti? Varför tillåtas han fortsätta efter de prov på dåligt omdöme och bristande kompetens han uppvisat som chef för tre av landets största myndigheter (Migrationsverket, Försäkringskassan och Polisen)?

Vad har den personen varit med om för någonting? Vilka omständigheter har han växt upp under? Vad är det för trauma han bär med sig?”

En sak torde vara säker; SD fortsätter att växa så Eliasson lär få kräkas allt oftare framöver.

12 kommentarer

14 000/kvm för lägenhet – i Umeå

Av , , 8 kommentarer 53

VästerbottensKuriren avslöjade förra helgen att Bostaden planerar att sälja ut närmare en tiondel av sitt bostadsbestånd. Det är en affär på 1,2 miljarder och kommunfullmäktige ska ta beslut om affären endast en vecka senare. Det handlar om en miljardaffär som berör hyresgäster och kommuninvånare, men många känner sig överkörda på grund av bristfällig debatt, information och insyn. Kritik riktas nu mot de politiskt ansvariga för att beslut fattats utan demokratisk förankring och krav på folkomröstning ställs.

Den snabba processen kritiseras för att ”ha kantats av mygel, undanhållande av information och överraskningsmoment”. Varför har det varit så litet information kring denna miljardaffär? Undanhållande av information är som bekant en härskarteknik och ovärdigt en kommun som vill ligga i framkant. Demokrati förpliktigar så hur ser kommunens värdegrund ut? Ja, inte på papperet utan i praktiska handlingar?

Nästa fråga är om anbudsförfarandet har varit öppet eller om man begränsat det genom särskilda regler för vilka som kan få köpa. Ställer man i köpeavtalet specifika krav på köparen, t ex att man inte får göra om beståndet till bostadsrätter, sälja fort för att tjäna snabba pengar, utföra omfattande underhåll för att kunna höja hyresnivåerna i Umeå m m?

På Heimstadens (tilltänkt köpare) hemsida framgår att köpesumman innebär ett pris på 14 000 kronor per kvadratmeter för beståndet. Hur kom man fram till det priset? Har umeborna klart för sig hur uppseendeväckande låg köpeskillingen är? Det är mig veterligen länge sedan kvadratmeterpriset för en bostadsrätt i Umeå var så lågt. Hur många befintliga hyresgäster skulle inte kunna tänka sig att köpa sin lägenhet för det priset om Bostaden istället förvandlade den till bostadsrätt? Också många privata fastighetsägare i Umeå torde vara villiga att betala 20 000 per kvadratmeter eller mer. Så varför prioriterades Heimstaden?

Bostaden säger sig nu behöva stärka sin kassa. Har det hänt något dramatiskt på senare tid när det gäller bolagets soliditet? Eller beror det möjligen på att kommunen tar ut för hög avkastning ur bolaget för att slippa höja kommunalskatten? Oavsett bakgrund verkar det minst sagt märkligt att inte se till att få ut mer.

Bostaden har i åratal varit hyresdrivande och hållit uppe hyresnivån i Umeå, något privata fastighetsägare farit väl av. Det borde rimligen innebära att Bostaden har en bra ekonomi, som inte kräver akuta åtgärder. Så varför detta hemlighetsmakeri och hastiga och illa förankrade säljprocess? Det är faktiskt umebornas skattepengar som varit med och byggt upp Bostaden. Men vem bryr sig om väljarna när det inte handlar om allmänna val?

Jag var för rätt länge sedan vice ordförande i Bostaden AB och försökte då att få gehör för en försäljning av delar av Bostaden, eftersom de var hyresdrivande och alltför dominerande på hyresmarknaden i Umeå. Jag välkomnar därför försäljningen, men jag är kritisk till hur processen skötts. Finns här en hund begraven?

Det känns riktigt ‘obra’ att ett kommunalt bolag ägnar sig åt hemlighetsmakeri i syfte att hålla ‘folket’, d v s politikens uppdragsgivare, utanför. Det urholkar demokratin och förtroendet för de styrande. Politiken är som bekant en förtroendebransh.

Jag misstänker att Bostadens agerande har sina motsvarigheter i andra kommuner. Inte sällan har Uppdrag Granskning förtjänstfullt avslöjat detta. Varför blir vi inte mer upprörda när sådant avslöjas i våra egna kommuner? Och varför får de politiskt ansvariga och antastliga val efter val toppa vallistorna?

Eftersom jag varit politiskt aktiv i Umeå har jag insyn i hur detta kan gå till. För att säkra förstaplatserna på en valsedel ser man till att omge sig med lojala medlöpare som i utbyte mot sin lojalitet belönas med politiska uppdrag efter valet. Jag slår vad om att samma ‘recyclade’ umepolitiker även nästa år kommer att toppa listorna oavsett parti. Visst är det ytterst anmärkningsvärt att universitetsstaden Umeå inte har fler förmågor som kunde nomineras till toppositioner? De ev nya namn man nominerar inför ett val hamnar långt ner på listorna som klädsam utfyllnad.

Alla torde idag veta att personvalets spärrar inte innebär någon riktig chans att kryssa sig förbi övr på valsedeln. Vem hade trott att den politiska eliten i Sverige skulle införa ett valsystem som hotar deras politiska yrkeskarriär och säkra försörjning? Förr fick man åtminstone stryka kandidater man ogillade, men också den chansen är idag borta. Personvalet har visat sig vara en säkerhetsspärr som gynnar de ‘insuttna’ och inte en möjlighet för nya kandidater att ta sig in i politiken. Undra på att många vänder politiken ryggen!

 

 

 

 

 

 

 

http://www.vk.se/2031664/hund-begravd-i-foretaget

8 kommentarer

Stockholms stadsmissions människosyn

Av , , 4 kommentarer 51

Stockholm stadsmissions direktor, Marika Markovits, tycks anse att ett politiskt ställningstagande är viktigare än 3 400 måltider till behövande. Hennes prioritet är t ex inte svenska fattigpensionärer. Hon prioriterar istället politiskt ställningstagande och värdegrund. Detta innebar att hon vägrade ta emot 85 000 kronor som SD ville donera till Stockholm stadsmission.  Enl Aftonbladet avvisade hon donationen och motiverade det så här:

-Som vi tidigare meddelat väljer vi, Stockholms Stadsmission, att avstå från gåvor/sponsring från företag och organisationer vars verksamhet eller målsättning strider mot Stockholms Stadsmissions människosyn.

Hur ser då stadsmissionens människosyn och ideologi ut? Varför väljer de att avstå från pengar som hade kunnat mätta fattiga pensionärer? Framgår det klart och tydligt av deras hemsida att donationer är välkomna om de kommer från ’godkända’ givare, d v s givare med rätt värdegrund och rätt människosyn? Eller var detta i själva verket Markovits personliga ställningstagande? Hon har hittills vägrat ställa upp på intervju. Innebär det att hon inte är villig att stå upp för sitt ställningstagande eller stadsmissionens människosyn?

Nu kan man ju undra hur stadsmissionen, eller deras ‘godkänd’a donatorer, tillämpar detta med allas lika värde. TV4 Kalla Fakta avslöjade för ett par månader sedan att skolbarn på den islamiska friskolan Al-Azharskolan könssegregerades i skolbussen; pojkarna tvingades sitta fram och flickorna bak i bussen. (Nu föreslår regeringen f ö att könsuppdelning i skolan ska förbjudas). Av stadsmissionens egen årsredovisning för 2015 framgår att en av deras finansiärer var Al-Azharstiftelsen. Enl Al-Azharskolans hemsida var de ”officiellt Stockholms Stadsmissions vänföretag under 2016”. Årsredovisningen för 2015 visar också att H&M, som 2014 anklagats för omänskliga arbetsvillkor i bl a Kambodja, var en av stadsmissionens donatorer.  Markovits har tydligen ansett människosynen hos dessa två donatorer förenlig med sin egen och stadsmissionens.

Detta är ett mycket intressant ämne. Var dras gränsen? Vem ska få donera pengar, kläder, föremål etc och hur säkerställer stadsmissionen att donationerna inte kommer från givare med ’fel’ människosyn och politisk ideologi? Om stadsmissionens verksamhet är att samla in pengar och andra donationer till behövande är det anmärkningsvärt att man låter det personliga gillandet eller ogillandet avgöra vilka givare som ska godkännas. Pengar luktar som bekant inte och hungriga fattigpensionärer kan inte unna sig lyxen att vägra ta emot mat från ’fel’ givare. Behöver jag tillägga att Marlena Ernman snabbt var ute på twitter och lovordade ”stadsmissionens civilkurage och ryggrad”? Men varken Markovits (med en årslön på 1 022 000 kronor år 2015) eller Ernman torde sakna pengar till mat.

På stadsmissionens hemsida skriver man följande om sin människosyn:

-Det handlar om att ingen människa är bara det du ser. Alla människor har rätt att bli att bemötta med öppenhet, nyfikenhet och lyhördhet och kan och ska ges chans att fatta beslut och ta ansvar för sitt eget liv. Människor är lika värda oavsett förutsättningar och livssituation och har rätt att finnas i ett sammanhang.

Hur kan då människor som vill hjälpa de mest utsatta anklagas för att ha fel människosyn och fel värdegrund eller inte vara värda att få donera pengar till stadsmissionen? Och vem av de mest utsatta skulle bry sig om vem som donerat pengarna? Jag kan faktiskt förstå att Markovits vägrar att ställa upp på en intervju. Hur skulle hon kunna förklara sin inkonsekventa och märkliga tolkning av stadsmissionens människosyn och avgrunden mellan stadsmissionens retorik och dess praktik?

4 kommentarer

Ännu ett politiskt haveri

Av , , 34 kommentarer 71

Svenska Dagbladet har tagit del av ett PM från Patrik Engström, gränspolis, till justitiedepartementet 12 maj. Av detta framgår att en övervägande majoritet av marockanerna som söker asyl i Sverige ljuger om sin faktiska identitet. Av Engströms skrivelse framgår bl a att 65 av 77 asylsökande personer har uppgett falsk identitet. I gruppen marockaner, som till svenska myndigheter hävdat att de är flyktingbarn, visade det sig att 96 % av dem var vuxna. 96 %!!! Sanslöst!

-Det är visserligen ett litet urval och en specifik nationalitet, men trots de begränsningarna så är den första gången i närtid som vi kunnat verifiera uppgivna identiteter och åldrar tack vare det system med fingeravtryck som finns i Marocko, säger Patrik Engström till SvD.

Vidare visar de första medicinska åldersbedömningarna från Rättsmedicinalverket nu att drygt 76 % av s k ensamkommande flyktingbarn i Sverige som undersökts är 18 år eller äldre. Detta trots att Rättsmedicinalverket valt en metod som ska säkerställa en viss säkerhetsmarginal i bedömningen.

Resultatet kommer knappast som någon överraskning och stämmer väl överens med utfallet i våra nordiska grannländer. Avsaknaden av åldersbedömningar i Sverige har utan tvivel varit den främsta drivkraften bakom det exceptionellt stora antalet ensamkommande asylsökande till Sverige (cirka 40 % av alla som kom till EU under 2015).

Enl Rättsmedicinalverket görs den medicinska åldersbedömningen på frivillig basis. Den sökande får genomgå 2 undersökningar: en röntgenundersökning av visdomständerna och en magnetkameraundersökning av knäleden. Därefter skickar rättsläkaren ett rättsmedicinskt utlåtande till Migrationsverket. Baserat på detta och annan stödbevisning fattar Migrationsverket sedan beslut om uppehållstillstånd.

Jimmy Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare, kräver nu i Expressen att ålderskontrollerna måste bli obligatoriska:

-Rättsmedicinalverkets utfall bevisar de övrigas naiva syn och öppnar samtidigt upp för frågeställningen hur många som redan har fått uppehållstillstånd på felaktiga grunder. Kostnaderna för detta kan vara enorma.

Att 3 av 4 undersökta s k ensamkommande barn som sökt asyl är över 18 år avslöjar den humanitära stormaktens brist på kontroll, insikt och kunskap. Istället för att sköta sina uppgifter har etablissemanget ägnat tid och energi åt att ’brunmåla’ och misstänkliggöra alla som krävt att medicinska ålderskontroller. Elisabeth Dahlin, Rädda Barnens generalsekreterare, påstod hösten 2015 att det var en ”vandringssägen” att det skulle finnas vuxna inom gruppen ensamkommande.  Därmed har denna organisation förbrukat det mesta av sitt förtroendekapital. Det gäller också Barnläkarföreningen som motsatt sig de medicinska åldersbedömningarna och hävdat att bedömningarna är osäkra. Jämfört med de åldersuppgifter som de ensamkommande själva lämnat torde Rättsmedicinalverkets bedömningar vara tämligen tillförlitliga och säkra.

Att även Advokatsamfundet kritiserat de medicinska ålderbedömningarnas osäkerhet är givetvis en konsekvens av att deras advokater idag tjänar grova pengar på att hjälpa de s k ensamkommande flyktingbarnen genom rättsapparaten. Advokatsamfundets generalsekreterare, Anne Ramberg, har ogenerat gått ut och kallat dem som kritiserat den okontrollerade invandringen och påtalat dess allvarliga konsekvenser för ’bruna råttor’. Man kanske inte ska förvänta sig att en förnäm östermalmsdam klarar av att hantera dagens svenska verklighet och verklighetens folk. Livet i gräddfilen ovan där är nog betydligt behagligare.

Man kan bara gissa vilka enorma merkostnader felbestämningen av så många asylsökandes ålder orsakat. Enl Migrationsverket är dygnskostnaden för vuxna asylsökande 337 kronor medan det för barnen är 2 918 kronor. Det innebar att de ensamkommande barnen 2016 kostade hisnande 26 miljarder kronor.

Ett mycket högt pris har också de asylsökande barn som tvingats bo tillsammans med vuxna eller ’skäggiga unga män’ fått betala. Felbestämningen av så många asylsökandes ålder har också inneburit höga kostnader och stora problem för alla de skolor som tvingats ta in vuxna i klasser där barn i rätt ålder gått. Priset för godtrogenheten har varit högt, både ekonomiskt och humanitärt. Hur kunde så många centrala samhällsaktörer – från myndigheter till politiker och medier – blunda för verkligheten? Eller brunmåla och skuldbelägga dem som vågade påtala verkligheten?

I Norge drar man tillbaka uppehållstillstånd om en invandrare ljugit om sin identitet. I Sverige däremot tänker regeringen inte riva upp de uppehållstillstånd som ensamkommande fått trots att de ljugit om sin ålder och/eller identitet. Vilka signaler ger det och vad kostar det oss skattebetalare? Om våra politiskt ansvariga hade någon heder i kroppen skulle de stiga fram, ta ansvar för sina stora misstag, be oss medborgare om ursäkt samt göra om och göra rätt. Men det är dumt att förvänta sig stora saker av små människor.

34 kommentarer

Tant Grön passerade skamgränsen

Av , , 14 kommentarer 49

I sitt inledningstal till Miljöpartiets kongress i helgen sa språkröret Isabella Lövin bl a:

-Det är mycket som står på spel. MP tar kampen mot Sverigedemokraterna. Det är det viktigaste valet någonsin”.

-För Miljöpartiet är svaret självklart: Vi kommer aldrig någonsin att medverka till att fascister, högerextremister eller rasister får inflytande i regeringen!

Och så passade hon på att parafrasera förintelse­överlevaren Emmerich Roth:

-Att bli tagen i hand är ondskans högsta önskan. Slipsarna byts blixtsnabbt mot järnrör.

Att bli tagen i hand var inte miljöpartisten Yasri Khans högsta önskan. Han vägrade som bekant att handhälsa på kvinnor. Nu ett år efter den krisen vill ingen tala om partiets dåvarande grundbultar, d v s mångfalden och feminismen. Identitetspolitiken innebar att extremister tog sig in i politiken i allmänhet och i Mp i synnerhet. Inte minst har många medlemmar ur Muslimska Brödraskapet tagit sig in i Mp. Både Mahmet Kaplan och Yasri Khan är talande exempel på detta.

Med tanke på den identitetspolitik och islamisering som under det senaste året avslöjats inom Mp, kastar Lövin verkligen sten i glashus. Lövin och partiet borde rikta både energi och fokus på sin inre miljö, som enl landstingsledamoten Rebwar Hassan (Mp) lämnar en hel del övrigt att önska. Så här skriver Dick Erixon:

-Mångfalden var och är hotad inom paritet, menar landstingsledamoten Rebwar Hassan (MP) som är en av få företrädare som talar med medierna inför kongressen. Identitetspolitiken har fått partiet att kompromissa bort den gröna själen. Tanken var god, säger han men resultatet blev en ”massiv islamistisk, turkisk eller allmänt konservativ islamistisk infiltration”.

– Ingen uppgörelse med islamismen har skett, de förnekar att den finns och religiösa och kulturella problem förklaras som socioekonomiska eller patriarkala, säger han om partiledningen. Om partiet inte vill se problemen med islam, så finns heller inget hopp. Folk strömmar ut ur partiet på grund av att de sviker kvinnor som är fast under islamism, säger Rebwar Hassan. Att vara för Erdogan och samtidigt vara miljöpartist borde vara oförenligt, men tyvärr fungerar det bra.

Den feministiska regeringen åkte utan att tveka till Iran, en diktatur där kvinnor hålls i ett järngrepp och saknar rättigheter och där bristen på öppenhet, demokrati och jämställdhet är uppenbar. Våra kvinnliga ministrar och tjänstepersoner som var med på resan klädde sig t o m i hucklen av respekt för iraniernas kultur och religion. Skrämmande! Heder åt Melania Trump, som nyligen var i Saudiarabien och inte gjorde sig skyldig till något huckleri!

När feministregeringen kritiserades för besöket och ’hucklerierna’ svarade den att samtal och dialog är bästa sättet att påverka och komma överens. Men det gäller tydligen bara diktaturer och deras företrädare, inte demokratiskt valda svenska riksdagspartier. Med SD vägrar man både att samtala och att samarbeta. Hur ansvarsfullt är det och vem gynnar det? Inte Sverige i alla fall och det är ju för att styra landet och verka för landets bästa som man har erhållit sitt politiska mandat.

Feministregeringen tvekade heller inte att rösta in Saudiarabien i FN:s kvinnokommission. Utrikesminister Margot Wallström erkände efter lång vånda och stor press att Sverige inte röstat nej till Saudi eftersom det nej-alternativet inte fanns. Hon sa heller inte att Sverige lagt ner sin röst, vilket 5andra europeiska länder gjorde. Istället hänvisade hon till att resultatet var sekretessbelagt, men en av de ansvariga inom FN meddelade att det är upp till varje land att bestämma om man vill avslöja hur man röstat. Självklart hade Wallström avslöjat hur Sverige röstat om hon haft rent mjöl i påsen och vågat stå för hur man valt att rösta!

Lövin passade också på att klandra Anna Kinberg Batra för att vilja släppa in ONDSKAN, d v s SD, i den gemensamma riksdagsvärmen. Det enda tänkbara för Lövin är fortsatt isolering av SD. Det säger mycket om hennes bristande förmåga och ansvar. Det avslöjar också att hon inte tror på allas lika värde och den värdegrund Mp säger sig ha. Miljöpartiet har då och då passerat skamgränsen under denna mandatperiod. Om deras självskadebeteende fortsätter lär det bli svårt för Lövin och partiet att passera riksdagsspärren.

Att fortsätta frysa ut och mobba SD är tydligen den enda åtgärden som 7-klövern tror ska kunna förinta det partiet. Ytterst märkligt! När det gäller att få bukt med dagens alla brott och problem som befolkningsökningen medfört (bilbränder, skjutningar, bidragsbrott, sexuella övergrepp m m) gäller helt andra åtgärder. Där förväntas vi samtala, informera, utbilda, öppna våra hjärtan och hem och bjuda in brottslingarna och utanförskapet.

https://samtiden.nu/2017/05/miljopartiets-multikulti-som-bortblast/

14 kommentarer

”Rikspolischefen är rikspolischefen”

Av , , 2 kommentarer 47

I Dagens Juridik (DJ) finns enl nättidningen Blåljus, som belyser polisernas vardag, ett intressant referat från ett seminarium som hölls i Justitieutskottet för ett par veckor sedan. Seminariet arrangerades av Alliansen och hade en allsidigt sammansatt panel med representanter från bl a BRÅ, Kriminalvården och polisen. Enl DJ:s referat ansåg man att problematiken med de eskalerande gängbrotten utvecklats till en ”enorm nivå av våld och ett monumentalt förakt för myndigheter”… 

Vidare beskrevs eventuella fängelsestraff ungefär som en placering på ett vilohem. Särskilt kortare fängelsestraff tycks vara totalt verkningslösa. Bakgrunden till problematiken ansågs vara ett utanförskap som samhället hittills inte klarat av att hantera på ett bra sätt. Det handlar främst om unga och tungt kriminella män i socialt belastade områden. Man var överens om att det krävs långsiktiga insatser, 10-15 år, för att komma tillrätta med problemen. Sedan återstår att bestämma sig för vilken samhällsinstans som är ansvarig och vilka åtgärder som är effektiva.

Förra ett par veckor sedan (4/5) hade DN en stort uppslagen intervju med rikspolischef Dan Eliasson som sa att det nu fanns en del positiva tecken. Han sa bl a följande:

-Det har ju varit två stentuffa, knallhårda år för svensk polis. Nu börjar vi sakta komma på fötter.

En som reagerade skarpt mot budskapet är Lisa Reventberg, polisinspektör i Stockholm, som skrev en insändare till Blåljus. Eftersom hennes insändare utgör ett mycket viktigt inlägg om den arbetsmiljö som finns inom polisen, publicerar jag den här.

Så här skrev Reventberg:

”Jag har läst många artiklar där huvudpersonen i sammanhanget försöker framhäva sig själv på bekostnad av andra. Det jag sist läste vinner dock i osmaklighet. I en artikel i Dagens Nyheter (2017-05-04) påstår Rikspolischef Dan Eliasson ett och annat som får mig att må riktigt illa.

Dan Eliasson använder den tragiska terrorhändelsen i Stockholm i syfte att ”släta” över alla misstag som gjorts de sista åren inom myndigheten. Han har mage att ge omorganisationen cred för ett snabbt och proffsigt agerande från svensk polis. Han påstår att vi tack vare omorganisationen äntligen kan kalla in bombgruppen helikoptern, nationella insatsstyrkan snabbt är ren och skär bullshit. Det har vi alltid kunnat! Han kommer med rena lögner. Han påstår att vi uppgraderats lönemässigt. Ingen vanlig polis ser något som ens snuddar vid det påståendet. Vi ligger fortfarande långt efter och lägst av alla i den offentliga sektorn.

Han påstår att utredningsresultaten börjar bli bättre. Hur är det möjligt när vi lägger ner som aldrig förr? Hur är det möjligt när verksamheten blöder på utredningspersonal och då har vi inte ens kommit till sommarorganisationen. Han försöker få oss svenskar att tro att det äntligen har vänt för svensk polis. Han försöker utnyttja en av landets största sorg till sin egen vinning. Han försöker få svenska folket att tro att han och våra politiska makthavare har lyssnat på svensk polis. Att de är på god väg att förbättra polisernas förutsättningar och därmed skapa en stark och växande yrkeskår. Fel. Fel, fel, fel!

Dan Eliassons budskap i artikeln är lika illa som våra politiska makthavare som även de använder sig av terrorhändelsen i deras egna syfte. I kampen om väljare. Det spelar ingen roll hur många luftslott ni väljer att bygga upp inför svenska folket. Hur mycket ni försöker buda över varandra i antal framtida poliser. Varje svensk fattar att det INTE gör någon som helst skillnad. Det kommer INTE att bli någon skillnad i positiv mening varken i ökat antal poliser eller i polisers mående så länge ni inte gör verkstad av era löften.

Vad vill då jag ha sagt med min artikel förutom det redan skrivna. Jo, det självklara:

Dan Eliasson ska INTE tro att det är tack vare HAN polisen levererade den dagen. Dan Eliasson ska INTE tro att det är tack vare omorganisationen utgången blev som den blev. Dan Eliasson ska INTE tro att vi köper hans bullshit om att terrorattacken blev en vändpunkt för svensk polis.

Ingenting har förändrats förutom att polisen har fått många nya enskilda hjältar som levererade den dagen. Svensk polis har fått erfarenhet av att jobba skarpt i en situation som vi tränat inför men tack och lov inte behövt uppleva tidigare. Svensk polis har fått tillbaka lite tillit och respekt. Allt det andra är precis som innan den tragiska händelsen.

Lisa Reventberg Polisinspektör Stockholm”

I Agendas partiledardebatt (14/5) blev Löfvens svar på kraven på Eliassons avgång: ”Rikspolischefen är rikspolischefen”. Har Löfven äntligen förstått det nu? Nästs steg för Löfven är att inse att ett av grundproblemen inom polisen är att rikspolischefen är Dan ’291:an’ Eliasson.

http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/gangkriminalitet-och-polisens-uthallighet

http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/lisa-reventberg-det-har-inte-vant-svensk-polis

http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/polisbristen-blockera-forneka-ignorera

 

 

2 kommentarer

Volymer och kostnader skapar känslohaveri

Av , , 10 kommentarer 57

Förra veckans blogg handlade om det senaste sammanträdet i Stockholm kommunfullmäktige där Martin Westmon, Sverigedemokraterna, föreslog att en utredning skulle tillsättas för att ta reda på vad flyktingmottagande och illegal invandring kostar kommunen. SD hävdar att detta utgör en stor utgift medan andra partier hävdar att det är lönsamt. Nu ville Westmon få fram fakta och kunskap i frågan. Det ledde till en ovärdig och hatfylld uppvisning av Stockholms s k politiska elit, som kände sig kränkt och avslöjade sin totala brist på kompetens, sans, förnuft och respekt. Att reducera politiken till ett barnsligt, känslomässigt utspel i kommunens högsta beslutande organ är under all kritik. Erfor de kanske en föraning om en kommande värdegrundskollaps?

På mötet framgick med all icke önskvärd tydlighet att om man vill ha fram siffror och fakta på vad  något i kommunen kostar har man en vidrig och horribel människosyn och bör skämmas. Ingen presenterade någon saklig orsak till varför man inte skulle ta reda på flyktingmottagandets  kostnader. Känslor samt brist på förnuft, ansvar och respekt styrde debatten. Man kan undra varför PK-media inte skrivit om detta möte. De brukar annars vara mycket snabba att rapportera vad som händer i Stockholm.

Varför har fakta om kostnader blivit en vidrig och horribel människosyn idag? Varför ska vi som betalar för ’kalaset’ förvägras att få veta hur våra pengar används eller hur politikerna kapitalt misslyckats när det gäller den okontrollerade massinvandringen?

-Vad är väl pengar jämfört med människoliv? Ska människor behöva försvara sin egen existens! Den som kräver något så omänskligt har en fullständigt vidrig människosyn och en horribel syn på människor!

Är landstingens budgetar, som beräknar vad sjukvården kostar och ställer grupper mot varandra, också tecken på en vidrig och horribel människosyn numera? Eller gäller detta bara massinvandringens kostnader och fakta?

Media har på sistone tagit upp hur minst 40 000 äldre människor svälter i Sverige idag. Hur förklarar man förslag och genomförande av de besparingar som drabbar dem? Varför reagerar inte alla ’godhetsapostlar’ mot denna fruktansvärda ’massvält’? Har t ex Stockholms kommunpolitiker en ’vidrig och horribel människosyn’? Behöver också de äldre stå och försvara sin egen existens? Ställer kommunen alla ’svaga’gruppers olika behov mot varandra utom när det gäller migranter? Eller struntar Stockholms kommunpolitiker i vad det kostar både när det gäller äldre, behövande människor som varit med och byggt upp samhället, arbetat och betalat skatt i många år och när det gäller migranter och illegala invandrare? Hur ser kommunens värdegrund ut inte bara på hemsidan eller på papperet utan också i praktiken? Gäller allas lika värde i Stockholms kommun?

Nu är det inte bara Stockholms kommunpolitiker som inte vet vad kommunens verkliga kostnader för migrationen kostar dem. Riksrevisionen konstaterar i sin senaste granskning att den rödgröna feministregeringen endast har ”en fragmentarisk bild av kommunernas verkliga kostnader” för mottagningen av asylsökare.

Riksrevisionen konstaterar också att det kostar staten 300 miljoner per år (eller motsvarande 620 årsarbetskrafter) bara att administrera kommunernas ansökningar om ersättning för mottagning av asylsökare. Det berättar riksrevisionen i en ny rapport. ”Drygt 300 miljoner kronor – för att flytta pengar mellan Migrationsverket och kommunerna”, uppger riksrevisor Helena Lindberg.

En av orsakerna till de höga kostnaderna uppges bero på att de 190 000 olika ansökningarna om ersättning sker via vanlig postgång. Migrationsverket saknar helt enkelt digitala lösningar för de kommuner som ansöker om ersättning. Det gör hanteringen extra dyr konstaterar Riksrevisionen. Så går det när man inte har koll på sin budget, men i Migrationsverkets fall finns det från den rödgröna regeringens sida alltid pengar till de ständigt ökande kostnaderna. Det lär inte gälla kommunerna som f o m nästa år själva ska ta över ansvaret för kostnaderna för sina asylsökare. Det blir ytterst intressant att se hur t ex Stockholms kommun, ska klara kostnader som man vägrar att räkna fram eller struntar i. Och hur ska man kunna ansöka om ersättning om man inte vet hur stora kostnaderna är?

10 kommentarer

Nollåttornas politiker ”en emotionell, korkad elit”?

Av , , 14 kommentarer 65

För snart två veckor sedan sammanträdde Stockholm kommunfullmäktige i Stadshuset. Det var ett möte som fått mycket uppmärksamhet och gett upphov till många kommentarer och analyser. Videoklipp från nollåttornas känslosvallande och förnuftsbefriade möte har setts av många och inger inget större förtroende för dem som har det politiska ansvaret för huvudstaden.

Martin Westmon, Sverigedemokraterna, föreslog på mötet att en utredning ska tillsättas för att ta reda på vad flyktingmottagande och illegal invandring kostar kommunen. SD hävdar att detta utgör en stor utgift medan andra partier hävdar att det är lönsamt. Nu vill Westmon att man tar reda på fakta i frågan. En rimlig fråga i budgetsammanhang kan man tycka.

För att kunna budgetera för kostnader bör man veta vilka utgifter och inkomster man har. Hur skulle man annars kunna beräkna kostnaden för t ex skola, polis, socialbidrag m m? Men de styrande politikerna i Stockholm vill inte alls veta vilka utgifter staden kommer att ha. Det blev ytterst tydligt på deras senaste sammanträde i kommunfullmäktige, en pinsam uppvisning full av känslostyrda och hatfyllda angrepp på förslaget om att ta fram fakta och kunskap om verkligheten.

Mötet urartade i ett totalangrepp på SD. En socialdemokrat hävdade att det är ”vidrig människosyn” att vilja veta vad flyktingmottagandet kostar. En miljöpartist tog sig själv som exempel  på en person som invandrat till Sverige och nu berikar samhället på ”många fler sätt än SD kan tänka sig”. Han kryddade sitt anförande med ord som ”jävla” och ”skitsnack” för att övertyga övriga ledamöter. Och så sätter han händerna för sina öron och säger ”lalalalala”. Undrar på vilka sätt han, som är så totalt ointresserad av kostnader och intäkter för den stad han är med och styr, berikar samhället.

En ledamot för Fi ansåg att ingen ska behöva stå i talarstolen och försvara sin egen existens och påpekade att hon snart kommer att kosta samhället massor av pengar när hon föder barn. Hon påpekade också att det är många som ”tar tydligt avstånd från den här horribla synen på människor”. Fi har hittills inte gjort sig kända för att bry sig om vad något kostar så hennes inställning är ingen kioskvältare.

En f d SD:are, numera politisk vilde, begärde ordet för att informera om de forskare som räknat på vad invandring kostar. Dessa forskare har numera kommit fram till att invandringen är en kostnad. Detta fick en vänsterpartist att upprört påpeka att han borde skämmas. En ledamot fr Liberalerna undrade vad SD skulle använda alla nya siffror till. Varken han eller socialdemokraterna  var inte intresserade av att veta kostnaden och de ville inte heller att stockholmarna skulle få veta kostnaden. Är inte det märkligt när man diskuterar kommunens budget?

Per Ossmer, SD, påpekade att politik innebär att man tar upp kostnader och att man tvingas ställa grupper mot varandra. Han beklagade också att han tvingats stå ut med att bli kallad ”vidrig” och ”absurd” under debatten. Detta fick ovan nämnde miljöpartist att begära ordet igen och säga att ”Om man har en vidrig åsikt kommer man att få höra att man är vidrig”. Därmed vet vi hur han ser på kommunens budget; det är vidrigt att vilja veta vad något kostar i en kommun men inte att strunta i att informera skattebetalarna om hur deras pengar används. Även moderaterna var på hugget. En av deras ledamöter påpekade att hon struntar i vad det kostar när det gäller människor som är på flykt undan krig.

Sveriges huvudstad styrs uppenbarligen av folk som inte vill veta vilka kostnader staden har och av personer som håller för öronen och skriker ”lalalala” så fort det kommer på tal.

Tino Sanandaji, ekonom och författare, konstaterar att politikerna i Sverige blivit mer emotionella och kunskapsfientliga än väljarna. Han kommenterar uppvisningen i Stadshuset så här:

-Vanligt folk brukar inte reagera med raseriutbrott på förslag om kostnadsutredningar som Stockholms så kallade politiska elit gjorde.

-Vad händer om ett land får en korkad, emotionell elit?

-Klassisk politisk teori ställs på huvudet när det är de folkvalda som agerar som en oinformerad pöbel medan folket är mer faktaorienterat.

Reaktionerna bland en del av ledamöterna påminner om små barns sätt att reagera när de hör något de upplever jobbigt. Jag häpnar över att de politiskt ansvariga är så faktaresistenta och så snabba att komma med hatfulla kommentarer i den stad där det samtidigt arrangerades kärleksmanifestationer.

Sist men inte minst verkar det ytterst märkligt att man inte vill veta om invandringen är lönsam eller ej. Varför denna samlade faktaresistens hos den s k ’politiska eliten’? Vad är man rädd för? Varför väljer vi rädda, känslostyrda, inkompetenta och faktaresistenta personer att företräda oss politiskt?

Här hittar du ett klipp från ’känslosåsen’:

https://twitter.com/daccraft/status/857209100094099456

14 kommentarer

Feministregeringen mörkar

Av , , 6 kommentarer 49

Diktaturen Saudiarabien har valts in i FN:s kvinnokommission. Det är som att anställa en pyroman som brandman, som en bloggare skrev. Inte blir det bättre av att diktaturländer som Kuwait, Bahrain, Iran och Qatar också är medlemmar i kommissionen.

Kritiken har inte låtit vänta på sig. Inte heller kravet på att regeringen ska tala om hur Sverige röstat. Oppositionen har krävt att få veta om Sverige är ett av de 47 av 54 länder som röstat in Saudiarabien i den slutna omröstningen. Jan Björklund, liberalerna, är mycket tydlig:

”I en demokrati har väljarna i riksdagen rätt att få reda på Sveriges ståndpunkt i utrikespolitiska frågor av denna karaktär”.

Utrikesminister Margot Wallström hävdar att det enl FN:s röstregler råder sekretess om hur man röstat.  Enligt Hillel Neuer, verkställande direktör för organisationen UN Watch som granskar FN:s arbete, är det regeringen som avgör om man ska avslöja hur Sverige röstade:

”FN lägger ingen munkavle på Sverige, det är helt och hållet upp till den svenska regeringen att berätta för sina medborgare hur man röstade. FN kommer inte att straffa Sverige för att man avslöjar det.” (DN 25/4)

Eftersom regeringen vägrar svara på hur man röstat, gissar jag att man varit med och röstat för att ta in Saudiarabien, en av världens mest kvinnoförtryckande regimer, i FN:s kvinnokommission. Varför skulle de annars vägra avslöja hur de röstat?

Hur rimmar det med den höga svansföring och de brösttoner som regeringen använder när det gäller jämställdhet? Statsminister Löfven har rest land och rike runt och skrutit om att han leder Sveriges första feministiska regering. Det håller inte att skryta med att man är världens första feministiska regering om man på samma gång röstat ja för Saudiarabien i denna omröstning. Löfven har dessutom skarpt kritiserat de personer som haft mage att kritisera ’Sverigebilden’ som han så ängsligt försöker bevara intakt.

Löfven och hans feministregering har sedan valet 2016 gjort mycket som försämrat den varumärket Sverige. Inte minst hans uttalande under besöket i Saudiarabien ifjol visar hur ängslig han är att kritisera kvinnoförtrycket där:

”Det är klart att det finns, liksom hemma i Sverige, hinder för kvinnor. Bristande fungerande äldreomsorg gör att kvinnor går ner till deltid och slutar arbeta också i Sverige. Det finns på båda sidor hinder för kvinnors deltagande. Men det måste respektive land ta i med.”

Detta hade Löfven mage att säga i ett land där kvinnor inte får lämna hemmet om de inte bär heltäckande slöja, inte får köra bil och måste ha en manlig förmyndare.  Varför måste han gång på gång bevisa sin oförmåga, sin bristande ledarskapsfömåga och sitt dåliga omdöme?

UD och ambassaderna arbetar kontinuerligt med att sprida en korrekt och rättvis bild av Sverige. Vi ser tyvärr en generell tendens att förekomsten av felaktiga uppgifter ökar.”

Så sa Wallström när president Trump påstod att Sveriges generösa invandringspolitik skapat svårlösta problem. Det gick bara några dagar innan hela världen såg att Trumps påstående var sant. Endast hycklande politiker i den humanitära stormakten använder energi och skattepengar till att förtränga och förneka den verklighet som verklighetens folk lever i. Undra på att regeringen föreslår kraftiga skattehöjningar!

Wallström har genomgående haft en ganska kaxig attityd, t ex i kampanjen för Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd. Där skulle Sverige fokusera på transparens och på kvinnors rättigheter. Nu gäller inte ens inrikes transparens i feministregeringens utrikespolitik. Inte heller lär kvinnors rättigheter stå högt på agendan om Saudiarabien får råda i kvinnokommissionen. Med Wallström som utrikesminister lär ’Sverigebildens’ glansdagar redan vara historia. Förhoppningsvis regeringens också, om de haft några. Minnet av Wallströms diplomatiska klumpighet, som gjorde att hon fick hela Arabförbundet emot sig, kommer däremot att överleva ett bra tag.

Wallström har nu lovat att de partier som krävt att få veta hur Sverige röstat ska få svar under nästa utrikesnämnd. Informationen ska dock lämnas under sekretess. Det innebär att oppositionen inte kan gå ut och öppet kritisera att Sverige eventuellt röstat ja för Saudiarabien. För att få veta detta får vi helt enkelt förlita oss på att media avslöjar om ’smartaste bästa tjejgänget’ har gjort bort sig igen. Är det förenligt med en öppen demokrati?

 

6 kommentarer