Det knirrar och knarrar som från torra årtullar när morkullan varje kväll ror förbi längs sin kanal genom luftrummet.
Därunder, i skuggan av en högväxt ormbunke, letar sig guckuskon upp och blommar väl så småningom med sina alltid fem blommor.
Den tycks tålig guckuskon, mitt i sin påtvingade trädgårdsexil, när den väl fogat sig i sitt öde och som en seg kronotorpare bitit sig fast, härdande ut både råttår och vargavintrar.

I det soligaste hörnet av rabatten bjuder strandirisen till och skickar ur en sorgligt brun tuva upp stänglar som snart nog pryds av vackert blå orkidéliknande blommor i vilkas inre man kan se samma strimmiga mönster som går igen på så många ställen i naturen, bland annat på trastens bröstfjädrar.