Halvvägs Röjdet står en gammal värkbruten sälg som ungskogen runtomkring helst tycks vilja undvika.
Trädet balanserar på en metervid och klotrund vril som till hälften sticker upp ur marken, liksom på väg att spottas upp ur jordens inre.
Likt en häxas näsa är den jättestora vrilen mossbelupen och översållad av vattenskott och vårtor som vore den sprängfylld av all världens ondska och elakheter.
Kanhända har sälgen i gammal tid fått ta emot så mycken mänsklig smärta att den blivit alldeles deformerad. Förr överlät man ju inte sällan tandvärk och annat elände på något lämpligt träd i närheten.