Har grävt upp dahliorna för några dagar sedan och burit ner dem i källaren.
Fyra djupt sammetsröda blommor värmde som björkglöd i några dagar innan frosten nöp alltihop.
Personligen har jag lite svårt att förstå pedagogiken bakom att växter, eller för den delen liv av något slag, skulle gynnas av att stå en stor del av året i en mörk och lite fuktig skamvrå.

Kokade dessutom lingondricka häromdagen. Eller ångade, kanske man ska säga när man staplat ihop saftmajan tätt under Futurumfläkten.
Jag ids inte lägga upp någon bild på svärmorsköket utan hänvisar till föregående års bild. Det har ju inte hänt så mycket där. Ens sen femtitalet.
Ovanför dörren hänger fortfarande tavlan med den inbrända texten ”Vårt dagliga bröd gif oss idag”.
Källhänvisningen ”Mat 6.11” under texten blev kanhända mer komisk än skribenten hade tänkt sig.
Ungefär som med det aningen felciterade ”Han för mig till lugna vatten där jag får ro”.
Alla som vuxit upp på en sjötomt och fått båttjära på bätterbyxen ler väl lite snett varje gång de träffar på det citatet.