Vi börjar bli många nu.
Vi som kallar oss pensionärer och som snor jobben av dom unga.
Mest märks det kanske på nämndssammanträdena. Och på konsumparkeringen, där en och annan mot påbjuden körriktning och med öppen mun omständligt manövrerar sig in som vore det en trång medeltida gränd.

Fort går det inte.
Om flugsnapparen raskar på hinner den påbörja bygget innan munnen stängs.
Någon upptäcker omsider sitt misstag. Vänder mödosamt sin farkost som vore det en finlandsfärja. Följer farleden ut igen, rundar, för att så småningom komma medströms in på parkeringen.
Rätt ska vara rätt liksom. Inte tu tal om annat.

Åja, det där om nämndssammanträdena vet jag väl inte så noga.
Jag har aldrig varit där.
Men på konsumparkeringen har man ju varit några gånger.
Ibland träffar man där någon gammal bekant som avundsjukt sneglar på, och liksom tilltalar en SUV som står strax intill med orden; ”..och du är i Umeå?” .
”Jaaa”, svarar man kanske då.
”Ibland”, lägger man till efter en stund, ”fast i år är det drygt förti sen vi flyttade därifrån”.
Men det sista hör nog aldrig han som pratar med SUV:en.