De två älgarna stod uppe på höjden och tittade förvånat när jag kom.
Man kunde ju tycka att dom borde börja bli vana vid det här laget.
Vana, nästan utleda, på att det var och varannan dag kommer någon som inte tycks ha något särskilt ärende.

Hade med mig björkved, brungräddat hårdbröd och några korvskivor idag.
Men man drar sig nästan för att göra upp eld i den alldeles för perfekt runda gjutjärnskransen som ligger utanför vindskyddet.
En sorts brunnsbetäckning är det, så långt ifrån någon brunn att den bara just därför väcker uppmärksamhet.
Och det ser ut att kunna komma att kosta ifall man utnyttjar faciliteten.
”Tillhör Statsverket” liksom.
Som jag har för mig att det också stod på blyertspennorna innan kommunaliseringen.