Farstukvisten torkar upp och husfolket faller handlöst nedanför.
Kattan sitter på vedlådan och kisar mot ljuset. Undrar väl var faran finns, som kräver att man så drastiskt måste kasta sig i skydd.
Men det går bra. I rätt ljus faller man leende och med grace.

På tjärnen dimma också idag.
Fyra renar rann tysta ner ur granraggen. Stod helt plötsligt där på isen som en nyss upptäckt hällmålning. De vädrade i vinden, taxerade kanhända det hot jag möjligen skulle kunna utgöra, men stakade sedan vidare österut längs tjärnen.
Kanske lugnade av doften från den grillade falukorven.
Den första renen gick lågt med bakkroppen som en halvbandare i lössnö, medan de följande tre försökte sätta klövarna i samma spår.