Lugnt sistlidne natt tack och lov. Men natten innan var lite orolig, som nattpersonalen kanske skulle ha sagt.
Stundtals låg hustrun och jag ”annsjöns”. Som hästar när dom står och sover uppe på nån bergknalle, lojt viftande bort åtet kring varandras huvuden med svansarna.
Allt tal om att man bör bringas till vila med huvudet åt väster var liksom bara att glömma.
Det var en mus i väggen nämligen, åt det hållet.
Och det lät som om den hade hittat någonting riktigt värdefullt som bara måste bärgas. Oavsett tid på dygnet.
Det slutade med att hustrun flyttade in i rummet intill.
Typ, precis som om alltsammans var mitt fel.