Det lyste varmt ur fönstren på katedralen igår kväll.
Känns som om man åtminstone borde stryka av sig toppluvan när man står där och kisar upp på en av dessa väldiga kyrkobyggnader vid vilkens dörr det ibland, fast inte just här i Bjurholm, hänger en tavla som likt en extra kuriositet nämner att den byggts av bönder.
Vilka andra skulle ha kunnat vara aktuella för jobbet, frågar man sig.
Skomakare och skräddare kanske?
Idag är det utan tvekan värt att notera ifall man lyckas mobilisera tvåsiffrigt med bönder.
– Bara takteglet, far förfluget genom ens huvud när man står där stum.
Det skulle säkert ha räckt till alla hus på 2:9, och ändå ha blivit över några i reserv.
Men den ståtliga byggnaden behöver sitt tak.
Och sina kopparrännor och beslag, kanske man på så kallad förekommen anledning bör tillägga.

Apropå byggnader så tittade vi också på ett alldeles vanligt hus häromdagen.
Kort därpå fick hustrun för sig att köpa mig varma, stickade sockar.
Två par till och med.
Jag såg inte genast sambandet.
Och inte hon heller, vill jag tro.