Man frestas fara längre än någonsin när skidföret är bra. Senast jag var här var det blåbärstid och lite gåshud pga att någon sett björnspår på trakten.
Men det är alltid någon annan någon annanstans.
Igår fanns bara ren- och harspår att upptäcka, och det är kanske inget att skrika sig hes för..

Uppe på bergströskeln är det gott om utrymme att bredbent vingla fram med armarna rakt ut och stavarna hängande som apostrofer.
Apropå stavar så har kringlorna lätt för att gå sönder i rådande skarpa skarföre.
Man borde förstås ägna någon timme efter högmässan åt att smörja in lädret som fäster kringlorna vid stavarna för att förebygga att det torkar ut och spricker.
Har förgäves letat lösa kringlor upphängda på någon spik i något av husen. Inbillar mig att stavkringlor funnits att köpa som reservdel någon gång i tiden.

Renarna har det knepigt att gräva fram nåt ätbart. Inne i granskogen har dom i alla fall kommit åt det som växer allra närmast träden där snön töat bort och blottat lingonris mm.