Lättklädd kommer hon, april, och fortare än man tror flyr vintern.

Snöhögarna smälter samman, förringas..

Som ett åldrande par som bara alltför väl känner varandras olater står eken på gårdssidan och sälgen på den andra sidan av vägen och härmar varandra.
Eller kanske är det mest sälgen som härmas. Försöker verka äldre än vad eken är. Har till och med lagt sig till med några döda grenar längst upp för att triumfera.
Och troligen är sälgen äldre också, där den står liksom på tunnan sill och säcken potatis i ena kanten av en gammal stenomgärdad stugtomt.
Men eken bryr sig inte, den vet att den vinner…

Trebengrytan får följa med i flytten. Den är som ett skepp sönderskjutet, en balja på väg i kvav. Eller som nåt uppochnervänt skrammel från Columbus tid. Precis lagom trasig är den hur som helst. Överskottsvattnet rinner ut genom rämnan i flanken och gör den självdränerande.