Satt en kråka och velade i björken, sänkte huvud och framkropp flera gånger, måttade, som om den tänkt sig ner på marken. Men den hejdade sig varje gång i sista stund som om den visste att den var iakttagen. När jag kisade med vänster öga och lät pricken på fönsterglaset falla på kråkkroppen lyfte den skyndsamt.