Frisk vind igår. Tornseglare jagade fram med hissnande fart högt uppe mot det blå.
Jag hade faktiskt nästan glömt dem. Hur dom som vassa kaststjärnor slungas fram och åter högt ovanför den stora öppna ungskogsytan.
Men höjden kräver vidd tycks det. Den trängre skogsgläntan tillåter en inte att se dem. Fönstret som granskogen öppnar blir alltför litet. Innan man hunnit fokusera på fåglarna är dom redan utanför karmen.
Det sägs att dom inte kan lyfta direkt från marken, tornseglarna. Vilket väl torde vara en sanning med modifikation.
Och att dom tillbringar större delen av sina liv i luften, flygande, ätande, sovande.