Gulärlor på tunet.
Under en ganska lång följd av år vet jag mig knappt ha sett en enda. Eller så har jag bara inte letat tillräckligt noga. Har litegrann stannat för att det öppna landskapet här i Agnäs tilltalar gulärlorna, åtminstone så pass att dom ger sig tid att mellanlanda.
Minns dem annars från den tid då kreaturen gick på skogsbete vilket ju varade ungefär lika länge som de större skogsbolagen ansåg skogsbete skadligt för skogen.
Efter det var det ju inte ens roligt.
Särskilt minns jag gulärlorna från de ibland rätt sena kvällar då man tvangs söka skocken fjällkor än här och än där, bl.a. på de större myrar där korna naturligtvis inte fanns men möjligen med svansarna i vädret hastigt överfarit.