Trastmor har visst ätit upp sig efter häckningen. Hon ser tung ut, rör sig med en sorts smidig pregnans som får björkkvisten att buga sig djupt inför tyngden.
Jag vet f.ö. ingen annan fågel som så tydligt visar släktskapet med krita-periodens dinosaurier. På liknande sätt som med människor så är det i kroppsrörelser som släktskap tydligast (men samtidigt mest svårfångat) visar sig. För människans del kan det vara i något så subtilt som handens rörelse i ett givet ögonblick, eller ryggens krumning när hon utför ett arbete, som arv och påbrå plötsligt går i dagen.
Trasten är måhända mera ödla än vi anar.