Kommer ni ihåg skon jag skrev om, mina skor som jag nu saknar 1 av. Jag har fortfarande inte fått veta vem jag bytt med. Ingen av mina kollegor i alla fall. Eller min brukare, h*n har bägge sina skor, intakta, hemma hos sig. Jag var ju så tvärsäker att det var där, jag gjort ett byte.

Och det gör fallet, mer svårlöst. Jag vet nämligen inte vart jag har varit annars, där jag tagit av mig mina skor❓🤔

Vi har heller inte haft besök och jag kan tyvärr inte, säga när, det faktiska bytet, skedde. Det är ju nämligen 2 likadana modeller.

Vad som skiljer sig åt, är att min sko, har mera foder, samt 1 dragkedja på sidan, och ett litet annorlunda mönster under sulan. Medan den felande skon, har 2 dragkedjor.
Detta är väldigt mystiskt…har jag gått i sömn Har vi haft en intruder här, som ville ha en sko Jag blir galen…jag vill ha tillbaka MIN sko, ju 🥴

När jag pratade med mamma igår så kom vi i alla fall fram till att det är tur att det är min storlek, alltså samma på bägge två. Själv hade hon varit på nån typ av gymnastik för 2-3 år sedan och då hon skulle hem blev hon förvånad över att skorna var så stor.

Hon gick där och funderade på hur hennes fötter hade kunnat krympa under den lilla stunden. Men väcks ur hennes tankar då en kvinna ropar och frågar om det är nån som möjligtvis fått med sig hennes skor. Jodå, skillnaden där var att hon inte fick på sig sina, och det är ju snäppet värre.

Nåja, där skiljde det nog inte mer än en storlek. Värre var det med historien jag fick höra igår, av en annan släkting. Hon har precis som jag, 38 i storlek, men hon fick med sig ett par 42:or, haha, Hon undrade om detta nu kan vara ett släktdrag.

Nåt som verkar vara genomgående för oss i vår familj, är att det ständigt och jämt ska hända saker. Bara för att det kan.

I måndags var det Nicco som blev offer för en händelse. Hon och Georgo skulle iväg och handla, så hon startar upp sin bil, medan hon gå runt och skrapar rutor och sopar bilen.
Georgo kommer ut och ska hoppa in då han plötsligt säger att det luktar brand och det ryker från hennes säte. Det är sätesvärmare som börjat brinna. Och detta slutar med att dom skär upp ryggstödet för att vara säkra på att det slutat brinna.

Då hon ringer mig för att berätta om händelsen, så börjar jag skratta, och det är ju förmodligen för att det är så dråpligt. Men sen säger jag att det var ju en jäkla tur att det hände där det hände.

Obra att ligga i 110 efter E4an, med enkelfil och mitträcke, och sätet tar eld. Det går fort att det börjar brinna, dessutom kanske det hade tagit nån minut innan man fattat att det faktiskt brinner 🔥

Nej, nu ska hon plocka bort bägge värmarna. Det satt en felaktig säkring där, så det är förmodligen den, som är boven i dramat.

Tog en bild igår, borta vid Tvärån, förstås. Och vill nu visa vad man kan få till om man redigerar. Den första har jag bara poppat lite, för att få fram mera konturer, en skarpare bild. Fin tycker jag, jag gillar det skarpa 🧡

Och den här, hoppla, nu fick man färg och en annan typ av bild, lite mer magisk.

Detta är ju verkligen på gott eller ont. Det är ju jättekul om man får till en superbra bild. Men lite tråkigt om man faktiskt kan redigera bilderna till max. Originalet försvinner ju på ett sätt. Och dom där gamla fotograferna som tagit fenomenala bilder på djur och natur, ter sig inte längre som proffs, fast dom ju är det…på riktigt.

Vart jag vill komma är väl att allt INTE är vad det ser ut som. Vissa saker är mindre dramatiska än det verkar. Fast…inte om man snackar om min försvunna sko, hahaa…

Här kommer nu det bittra slutet för fultomtarna, vem hade kunnat ana, att det skulle sluta på detta sätt? Varför fattade dom inte vad som skulle hända? Är dom borta för alltid eller kommer dom att återuppstå, nästa jul? Så många frågor, och så lite svar.

Hoppas på en fin trettondag, för er alla. Själv ska jag iväg och göra rätt för mig, på jobbet.