Marja

Den långa resan.

Vi gick alltid i armkrok.

Pysselhäxornas novemberutmaning är att låta sig inspireras av dikten Tankar i höstnatten av Göran Hansson.

Det är tyst och kallt
här utanför mitt fönster
denna natt
novembervinden tjuter mellan husen
Det fryser i mitt hjärta
jag känner mig så matt
fastän mitt rum är varmt av alla ljusen jag tänt
Och klockan tickar vidare
och natten går mot dag
och himlen färgas gråblå över höghusen

Jag känner mig så ensam
och kylan är
så stark
och groggen som jag nyss har blandat får stå kvar
Det är svårt att finna
sina steg på frusen mark
och inte lätt att få nå’t svar på frågor som jag har
Och klockan tickar vidare
och natten går mot dag
och himlen färgas gråblå över höghusen

Du finns i mina tankar
där drömmar
finner ljus
där du i vintergatan sänder stjärnorna till mej
Du blinkar och jag fattar
när jag vaknar i mitt hus
att dröm är dröm och verkligheten bankar i min själ
där klockan tickar vidare
där natten går mot dag
där himlen fångar gryning över höghusen.

Jag kände en stämning av sorg och saknad och tänkte genast på Leena. Jag har ett litet svart-vitt kort på henne och mig från 50-talet, som jag tycker mycket om. Det är bara 5,5 cm x 5,5 cm, men jag lyckades scanna in det och skriva ut det i större format. Så här blev layouten.

 

Vi går i Rådhusparken i Björneborg med Rådhuset bakom oss. Jag har mött upp Leena på hennes jobb. Jag minns inte vem som tog kortet

Jag ska komplettera med en text nertill: “Vi gick alltid i armkrok och i samma takt.”

Jag trodde inte att jag någonsin skulle scrappa något med Leena, men nu när jag har gjort det, känns det bra.

Ha en lugn måndagskväll <3

 

9 kommentarer

  1. Marja Granqvist

    Svar till Anne-Marie Mäkelä (2010-11-29 18:06)
    Tack! Det finns många sätt att inspireras på. Jag skulle nog aldrig ha kommit på tanken att scrappa just det här kortet om jag inte hade fått den här utmaningen. Jag är riktigt nöjd och det kommer att bli ett fint minne i mitt album.
    Kram

  2. Sus

    Ja, att scrappa till en dikt fick mig att tända på alla fyra :) Underbart.

    Din kära syster. Jag vet inte om det är allt du har skrivit om henne i ”Den långa resan” eller bilden i sig, men jag blir verkligen rörd av att se vad du har gjort denna gång.

    Kram

  3. Marja Granqvist

    Svar till Sus (2010-11-29 21:01)
    Dikten drev mig till att försöka fixa det lilla slitna kortet och jag blev så glad att jag lyckades. Kortet väcker så många minnen av hur vi brukade gå i armkrok nära varandra. Man kan också se hur lika Leena och Johanna är.
    Kram

  4. mii

    Lite melankoli i dikten,som man kan känna igen sig i,träffande.
    Scrappingen blev väldigt fin!
    Klockan passade så bra,fina kortet och memory…
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>