Marja

Den långa resan.

Patienten från Umeå.

I dag skulle min syster Leena fyllt 80 år om hon fått leva. Jag har haft gott om tid att tänka på henne, för jag har spenderat hela den vackra söndagen på Södersjukhusets akutmottagning. Nio timmar blev det, utan mat och endast en Cola Light.

I natt svullnade mitt knä upp och jag hade så ont i benet att jag knappt kunde stå på det. Tanken på blodpropp i vaden dök upp igen, så på morgonen ringde jag sjukvårdsupplysningen i Stockholm, som skickade mig till Sös.

Först fick jag träffa en trevlig ortoped, sen togs det några prover innan jag skickades till medicin. Akuten på Sös är väl som alla andra akutmottagningar… mycket folk, långa väntetider och folk liggande ute i korridorerna. I det lilla väntrummet satt bl.a. en 89 årig späd kvinna och skakade. Först trodde jag att hon hade Parkinsons, men när hon gick ut och vandrade i korridoren sa hennes lika gamla man att hon var ’orolig’. Aha, ångest. Kunde hon inte ha fått en tablett och eget rum. Jag fångade upp henne när jag kom från toaletten, erbjöd henne min arm och mitt sällskap och så gick vi fram och tillbaka i korridoren. Sen satte jag mig bredvid henne, tvingade henne att andas långsamt i min takt och masserade lätt mellan skulderbladen. Det hjälpte lite.

När de kom efter henne, började en annan kvinna prata, för sig själv. Hon höll ett långt anförande om de mest horribla saker som enligt henne hänt hennes familj. Hon var väldigt välartikulerad och pauserade som om det var en monolog på en teaterscen. Scary! Sen hörde jag att hon körde samma sak om och om igen och det lät som det gamla styckmordet på Catrine Da Costa. Det var verkligen obehagligt. Hon stirrade tomt framför sig och ville inte ha någon bekräftelse på att någon lyssnade.

Jag köpte en Cola Light i automaten som pratade i stället för att visa text på displayen. Jag fick ut en burk med texten att den skulle delas med en DIVA. Det tyckte jag var ganska kul och det visade sig sedan att jag själv skulle bli en stor Diva. Ni vet en sådan där som behöver en Snickers i reklamen.

Så småningom fick jag ett eget rum med egen toalett och fick träffa Sanna Nielsen a.k.a. läkaren på medicin som liknade Sanna. Felicia tror jag hon hette. Hon undersökte mig, sa att proverna visade på en infektion och hämtade sedan ortopeden, som jag redan träffat. Så gjorde vi upp en plan… röntgen, tappning av vätska ur knät och ultraljud i morgon för att utesluta propp i vaden.
På röntgen blev jag lämnad i fel väntrum, vilket jag själv fattade efter en timme. En hel timmes väntan i onödan. Det var då jag förvandlades till en Diva. Jag läxade upp killen som kört mig fel, kallade honom till och med ‘unge man’ och beordrade honom att hämta doktorn som skulle tappa mitt knä, för nu var jag trött och hungrig och hade inte ens fått en endaste värktablett under hela dagen.
Ingenting hände, så jag gick till receptionen, tog tag i ortopeden och sa samma sak till honom och att jag funderade på att fara hem. Han mutade mig med en kopp kaffe och en macka. Som jag aldrig fick.

Till slut kom Felicia in till mig med en annan ortoped. En man med stor pondus. Röntgen såg bra ut, bara lite vätska som kroppen själv skulle ta hand om. Ingen tappning alltså. Check! Blodproverna visade ingen antydan till blodpropp. Inget ultraljud. Check! Det är ARTROS som ger smärtor hit och dit och VÄDRET som varit lite mulet. Som om jag inte visste det. Fast jag har svårt att förstå att endast artros i knät gör att jag inte kan stå på benet eller böja det.

Felicia räckte mig min käpp, tog mig i hand och beklagade att det blivit en lång dag för mig. När jag lämnade tillbaka sjukhusbandet jag haft runt handleden i receptionen, kom sköterskan som skulle fixa kaffe åt mig och frågade: ‘Fick du ditt kaffe?’ Mäh! Det var ju hon som skulle fixa det.

Det blev en lång dag och när jag kom hem åt jag inte en Snickers, utan en god måltid och nu är jag ingen Diva längre.

Ha en skön söndagskväll <3

8 kommentarer

  1. Ditte

    Puh! Vilken dag! Tror politiker från samtliga partier skulle må bra av att läsa detta. Man kan bli matt för mindre. En god medmänniska är du och tur att du finns och kan stötta. Flr det vill till att vara pigg om man skall uppsöka en akutmottagning. Har nog haft tur vid mina besök där och haft en remiss från vårdcentralen och då sluppit den värsta väntan på läkare. Att jag sedan fått ligga på en bår i 8 h i akutkorridoren är en annan sak. Bra att du röt i! Hoppas nu innerligt att ditt knä bättrar på dig och att du kan få en magnetröntgen. Styrkekramar till dig.

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Doktorn på medicin skulle skicka en rapport till min vårdcentral i Umeå och jag tänker be om en ordentlig undersökning. Det är musklerna i vaden som gör mest ont…
      De var snälla och gulliga och gjorde säkert sitt bästa, men jag blev lite trött, hungrig och grinig och incidenten på röntgen knuffade mig över gränsen…
      Kram! :)

  2. Sandra från Finland

    Nej men, vilken dag! Jag skulle också ha tröttnat rejält. ”Ät nu lite så du inte blir så knäro (= knarrig, grinig)”, brukar min mamma säga då blodsockret mitt är för lågt. Hoppas knäet reder upp sig och att du snart kan gå igen! Många kramar!

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Tänkte inte på att jag skulle ha tagit med mig en frukt eller en bit mörk choklad. I automaten i väntrummet fanns bara mackor med vit källarfranska och det ville jag inte ha… Dumt nog.
      Jag håller på och jagar ett par kryckor nu, för jag vill kunna gå ut och ta mig fram. :)
      Kram

  3. Paula i pörtet

    Men kära nån! Ibland överträffar verkligheten sagan…
    Så trist att tillbringa timme ut och timme in på akuten…
    Och alla missförstånd, hon som skulle fixa mackan delegerade säkert uppgiften till någon som glömde bort och…ja du vet.
    Nu hoppas jag att knäet mår mycket bättre trots att man inte dränerat det! Artros har jag i hela kroppen, bland annat just i armbågen som jag bröt, de kunde ju inte se ordentligt på röntgenbilderna utan jag fick ta en datortomografibild istället. Trist när man annars är kry och pigg att dras med denna artros. Sitter jag en stund så kommer jag knappt ur stolen och böjer jag mig ner så blir jag nästan kvar där…
    Jag har blivit många erfarenheter rikare under den senaste tiden vad gäller sjukvård, senast idag hjälpte mitt ex mig att ringa till diverse instanser för att få vårdfakturor makulerade eftersom jag nått högkostnadstaket. Men si, tro inte att det är så lätt, oo nej. Jag har jobbat på bank i 20 år och som landstingets ekonomistyrning ser ut så blir jag mörkrädd. Och då är det endast administrationen jag talar om, förutom det skickas vi arma patienter runt halva Dalarna i jakt efter en öppen akutmottagning. Hamnar man på vad som kallas jourmottagning (dygnetruntöppen) begriper man inte att varken labb eller röntgen finns tillgängligt annat än vardagar kontorstid! Nä nu slutar jag, men hoppas innerligt vi bägge nu fått vad vi tål och håller oss ifrån allt vad sjukvård heter ett tag!
    Kram

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Jag har nog suttit/legat på akuten i Umeå några timmar, så det är ju så det är. Jag tror att alla gör så gott de kan, men sjukvården är underbemannad. Jag har tappat det andra knät tidigare och det var inte roligt, så jag var glad att jag slapp.
      Artros är inte kul och det är en åkomma som man inte riktigt tar på allvar, tycker jag.
      Kram. :)

  4. Märta

    Men vilken dag. Med andan i halsen läste jag rad för rad. Det låter ingè vidare.
    Mitt i all elände så orkade du hjälpa andra :-)
    Stor kram o krya på dig!

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Tack Märta!Ja, jag behövde skriva av mig när jag kom hem. Den gamla kvinnan kunde jag inte bara ignorera och hennes man var så tacksam, för han visste inte hur han skulle ta henne. Kram! :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>