Tove Jansson som bl.a. skapade Muminfamiljen skulle ha fyllt 100 år i år och det kan man bl.a. se i affärerna. Jag har medvetet låtit bli att köpa Muminmuggar, eftersom jag inte vill gripas av samlarmanin, men nu gjorde jag ett undantag.
Köper man den här fina muggen med alla Muminfigurer på, ger man 1 euro till UNICEF.
Samma sak med den här muggen i emalj, som fick följa med mig hem.
Ha en skön torsdag <3
På halsduksbloggen meddelar Ritva att 1-milahalsduken nu passerat det svenska rekordet! Yääj! Den 28/8 är deadline för inlämning av halsduksdelar och lördagen den 20/9 är det öppet hus på Viva Resurs, då hela halsduken uppvisas. Vilket fantastiskt projekt som förenat många människor över hela Sverige!
Sen börjar det stora arbetet att skapa barnfiltar av halsduken till barnhemmet i Ladva. Jag har på känn att jag kommer att vara engagerad i det med.
I morgon ska jag cykla till Mariehems vårdcentral och hämta den halsduksdel som ligger i väntrummet till sjukgymnastiken. Sen ska jag sticka på den i helgen och se till att den lämnas in innan deadline. Även om rekordet nu är slaget, är varje extra centimeter värdefull.
Sen jag kom hem från Finland har det regnat dygnet runt och jag har varit trött. I natt vaknade jag med sendrag i vaden, där uppe på baksidan av knät. Jisses, så ont det gjorde. Jag flög upp ur sängen, stånkade och pustade och försökte stretcha mig ur smärtan. Jag känner nog av det myckna cyklandet i Finland.
Här kommer några random pics från mina cykelturer.
Ha en skön onsdagskväll <3
Jag har många favoritteman när jag fotograferar: blommor, träd, cyklar och så statyer. Jag gillar att fånga detaljerna genom kameralinsen. I förra veckan fotograferade jag en äldre staty i Cygnaeusparken i min hemstad Björneborg i Finland. Den har funnits där hela mitt liv, men jag har aldrig tidigare tittat närmare på den.
Statyn heter Äestäjä (=harvaren).
Fler favoritteman redovisas på Onsdagstema.
Ha en skön onsdag <3
Ibland undrar jag om det inte finns en ’försyn’ som styr oss, eller är det bara slumpen som avgör att vissa saker händer? Man brukar förklara olyckshändelser där oskyldiga människor drabbas med att de varit på fel plats vid fel tillfälle. Jag har däremot den erfarenheten att jag ofta varit på rätt plats vid rätt tillfälle, utan att själv ha påverkat händelserna.
Ett tydligt exempel är när mitt föräldrahem/barndomshem revs för snart 10 år sedan. I slutet på maj månad det året var mina bröder där och tömde huset. Det byggdes strax efter kriget och var i ganska dåligt skick, så vi sålde det till en byggherre som planerade riva det och bygga radhus på tomten. Precis som man gjort med andra hus i det området.
Den sommaren var jag inte i Finland, men i början på oktober for jag dit för att se hur min yngre bror installerat sig i sitt nya boende. Jag var där i fyra dagar och just då revs huset. Det tog två dagar för grävskoporna att jämna det med marken och jag kunde ta några bilder på eländet. Jag bodde bara åtta år (mellan 10 och 18 års ålder) i det huset, så det var inte värst traumatiskt att se det rivas… däremot var jag mer förundrad över att jag råkade vara där… just då. Vad var det som drev mig att åka till Finland just då?
En liknande sak hände nu. Trädgården med alla äppelträd och andra träd togs bort och nu står det fem radhus på tomten. När huset byggdes planterades silverpilar på gården och vid landsvägen och de togs också bort, utom två stycken på var sin sida av infarten. På väg till stan cyklade jag förbi och konstaterade att de där pilarna var gamla vid det här laget, ca 60 år, och tänkte att jag skulle stanna och föreviga dem följande dag. De var ju det sista som fanns kvar av det gamla hemmet.
Följande dag togs de bort! Jag hann ta ett par foton av resterna. Det ena trädet var redan nedhugget.
I det andra klängde en man som försiktigt sågade av kvistarna som trasslat in sig i elledningarna.
Och i kontainern låg de stackars grenarna. Så sorgligt.
Det irriterade mig förstås att jag inte stannat till dagen innan så jag fått foton av träden, men det här var också intressant. Jag fick vara med när det allra sista minnet av barndomshemmet försvann och jag var förstås förundrad över att jag återigen var på rätt plats vid rätt tillfälle. Jag kunde ha åkt till Finland en annan vecka och jag kunde ha cyklat en annan väg den dagen, men det var tydligen meningen att jag skulle vara där.
Och kära bror, jag tänkte på dig! I höst när du far till Finland finns ingenting kvar. Till och med stubbarna togs bort. Våra minnen finns dock kvar från åren i huset på Saarentie 35. Dem har vi alltid med oss.
Ha en trevlig måndagskväll <3
Precis när jag tyckte att finskan började flyta på ganska bra, var det dags att åka hem igen. Moj, moj (=hej då). Det tar några dagar innan man hittar alla orden och munnen ställer in sig till de nya ljuden, men jag har pratat mycket, tittat på TV och lyssnat på radio. Några finska nyord har jag också lärt mig.
Det har varit en fin vecka. Precis vad jag behövde efter att jag grottat ner mig i värmeböljan. På nätterna gick åskan och det regnade våldsamt och dagarna var soliga med en svag vind. Jag har cyklat långt varje dag… till stan, till kyrkogården på andra sidan stan och åkt omvägar på grusvägar åt olika håll och fotograferat en massa. Björneborg är en idealisk cykelstad, knappast några backar och raka cykelbanor.
Jag har blivit uppassad som en prinsessa, träffat min bror en stund varje dag, hälsat på ett par vänner, badat bastu, ätit yougurtglass på Arnold’s, gått i affärer, lyssnat på musik hela nätterna, och så förstås sett på EM i friidrott på TV. En mycket speciell sak var jag med om också, som jag ska berätta om senare. Jag var på rätt plats vid rätt tid, kan man säga.
Vistelsen avslutade grandiost med att jag satt sönder en stol. En trädgårdsstol. Jag satte mig på den och sa att jag tyckte den var ostadig. ”Det mest pinsamma jag vet skulle vara att sitta sönder en stol”, sa jag. En stund senare föll jag i backen… brak, knak… mitt i ett resonemang och utan någon förvarning. Där satt jag inkilad mellan armstöden och det första jag tänkte var: Hur känns det i n.a.c.k.e.n? Det gick bra, men det var ett himla sjå att vältra sig upp ur spillrorna, för det blev bara spillror av de två bakre benen på stolen. SÅ PINSAMT!
Nu ska jag redigera mina foton och här kommer några från gårkvällens hemresa med Wasa Express. Jag var nästan ensam ute på däck. Det nya för i år var bord och stolar där ute.
Det var mulet, men skönt, och den här gången syntes inte solnedgången vi brukar fara rakt in i. Där, lite längre bort såg det ut som regn.
Min reselektyr.
Ha en skön måndagskväll <3
’Åh, det luktar så gott här inne’, sa den lille killen till sin mamma på Konsum. Fast i dag luktar det nog gott vart han än går, för det var hans mamma som hade en väldigt väldoftande parfym på sig.
I morgon bitti far jag till Finland och där jag ska bo finns inget internet, så nu tar jag en veckas bloggpaus. Hur ska det gå? Jag kanske hittar något ställe där jag kan skicka en hälsning.
Ha det så bra så länge <3
Slurp, låter det bara. Bevattningssystemet med pet-flaskorna fungerar perfekt.
Eftersom jag har små krukor, använder jag den minsta storleken på flaskorna. Jag gör tre små hål med en syl i korken, fyller med vatten och sticker ner i jorden. Jag har en ute på balkongen i min lobelia, för den är omåttligt törstig och jag vill gärna ha kvar den så länge som möjligt.
I dag har det varit segt. Jag skulle ha åkt till nästa hållplats i går och inte ropat åt chauffören att stanna, för i natt drömde jag en hemsk mardröm om en liknande situation, men att det blev en maffig seriekrock bakom bussen. Hu, vilket kaos. Jag vaknade illamående och med alla muskler i nacke och hals totalt hopknycklade.
Jag har nämligen varit med om en bussolycka, där bussen stod stilla vid en hållplats och blev påkörd bakifrån av en tung lastbil. Det var mycket halt, så lastbilen kanade in i bussen och skuffade den framåt tre gånger. Bussen var knökfull med sittande och stående och vi fick alla åka upp på akuten. Det var nog det minnet som triggades i gång, när jag tänkte på vad som kunde ha hänt i går.
Hela förmiddagen gick till att ligga på spikmattan, stretcha musklerna, massera tinningarna och springa på toaletten. Sen plötsligt vände det och ännu bättre blev det när Johanna ringde och jag fick nöjet att svara ’mamma’. Det känns alltid så bra.
På tisdag morgon far jag till Finland, så nu tvättar jag och funderar vad jag ska packa ner. Jag längtar efter den finska atmosfären, språket, musiken…
Ha en trevlig söndagskväll <3
Jag tror jag ska skriva ner allt som händer på busshållplatserna och på bussen, för det skulle nog kunna bli en hel bok.
På vintern åker jag buss nästan varje dag, men nu på sommaren när jag cyklar mycket och åker buss mer sällan, tycker jag ändå det händer intressanta saker hela tiden. Kanske är folk mer rörliga på sommaren. Det är då väldigt mycket barnvagnar och rollatorer som ska på och av och en hel del människor som behöver hjälp.
I dag åkte jag till Strömpilen för att gå lite i affärerna där och sen handla på ICA-Maxi, min favoritbutik nu för tiden. Jag kunde ha cyklat dit, men gårdkvällens cykeltur runt sjön kändes i muskelfästena. Jag cyklade i rasande fart genom skogen på hemvägen.
I bussen satt jag framför två äldre damer och de pratade om hur det var förr. Båda två hade jobbat hela sitt liv. Det var riktigt intressant att lyssna på dem. ’Jag har bara stämplat en enda dag’, sa den ena. ’Jag har inte stämplat en endaste dag’, sa den andra. Sen ringde den enas mobil, en rolig trudelutt som höll på ganska länge innan hon hann svara. Det visade sig att samtalet var från den andra damens mobil. Hon hade suttit och petat på den och antagligen kommit åt senast-uppringda-knappen. Jisses, så roligt de hade åt det. När de kom fram tog de sina rollatorer och gick iväg. Krökta i ryggen var de båda två, men på världens bästa humör. De gjorde min dag.
På hemvägen hade vi en mycket nonchalant chaufför. Han startade bussen innan två personer som ställt undan sina rollatorer hunnit sätta sig och han glömde stanna när jag skulle stiga av på Carlslid. Jag skulle ha låtit honom blåsa förbi hållplatsen i stället för att skrika ’stanna’, för bilarna bakom bussen var säkert inte glada när han tvärbromsade mitt på Kolbäcksvägen. Jag fick stiga av mitt på vägrenen och gå några meter mot trafiken.
Jag gick förbi hallonsnåren jag varit i tidigare och det lyste rött av mogna hallon. Jag hade en liten plastpåse i dra-matens ficka och kunde inte låta bli att stanna och plocka. ’Konstigt att ingen varit är och plockat på sistone’, hann jag tänka innan jag kände hur nässlorna brände till. Jag plockade så mycket jag orkade i alla fall. Saftiga mogna hallon och inte alls maskätna.
Nu sitter jag här med svidande händer och armar. Jag har blåsor på händerna och ’nervsmärtor’ på insidan av underarmarna från armbågen. Dessutom kliar det på halsen och så snorar jag. Gråbon blommar för fullt och det fanns stora exemplar av dem längs vägen.
(Min kamera gillar dem inte heller.)
För övrigt börjar det bli utblommat. Lite sorgligt så där.
Nu ska jag smörja in mig igen med AloeVera gel.
Ha en trevlig lördagskväll <3
//
Sysselsättning: Pensionär
Födelsedag: 20 mars. Typisk fisk.
Familj: Min dotter Johanna och barnbarnet Ronja.
Bor: I en liten tvåa på Älvans väg, Tomtebo.
Bil: Nej, har inte ens körkort.
Husdjur: Nej, är tyvärr allergisk mot alla djur med päls.
Lyssnar på: Finsk tango och evergreens.
Ser på TV: För mycket ibland.
Favoritmat: Fisk och skaldjur.
Intressen: Människor, att läsa och skriva, fotografering, scrapbooking, akvarellmålning.
Bästa egenskaper: Tålmodig; vågar ta konflikter.
Sämsta egenskaper: En hopplös nattuggla; kanske för utlämnande ibland.
Irriterar mig på: Jantelagen och översittare.
Motton: Amor vincit omnia;
Lite civil olydnad kan ibland vara bra.
Okänd talang: Jag har varit en hejare på att dansa grekiska folkdanser.
Övrigt: Under kategorin 'Den långa resan' har jag skrivit ner min berättelse om mina år som finskt krigsbarn i Fåglum, Västergötland. Gå gärna in och läs den.
'Den långa resan' ligger också i sin helhet på www.poeter.se/marja, där jag även publicerat dikter jag skrivit. Dikterna ligger under fliken 'Läs gärna'.
Mail:
[email protected]
Instagram:
@marjagranqvist
Senaste kommentarerna