Bekväm väg in i blåbärsskogen alldeles bakom hörnet där jag bor.

Medicinerna verkade direkt och det ilskna trummandet har upphört. Nu är det bara ett durrande kvar, som kommer och går och tystnaden mellan varven är alldeles underbar. Det är främst den muskelavslappnande medicinen som hjälper… och doktorn trodde ju att det var små muskler som stod och krampade på grund av syrebristen. Det får väl ta några dagar, men det ljudet jag har nu är hanterbart.

Medicinerna gör mig trött förstås. Jag åkte faktiskt en tur till Rusta i dag, bara för att komma ut, men sen har jag degat på soffan och sovit en stund också. Så tråkigt liv, alltså.

Jag kokade spenatsoppa för att stärka mig och tittade sen på nationaldagsfirandet på Skansen.

I morgon är en ny dag och jag skulle faktiskt behöva fara och storhandla.

Ha en lugn onsdagsnatt <3