Asylrätten är en produkt av en annan tid och passar inte dagens värld och situation. Den formades av andra världskriget då människor hade flytt och redan befann sig i olika europeiska länder, där de skulle söka asyl. Det handlade om stora och kulturellt närstående, lättintegrerade grupper. Att med en närmast religiös övertygelse vägra att reformera ett så föråldrat regelverk, som har livsavgörande betydelse för så många människor, är inte försvarbart.

Dagens asylsystem tvingar människor att ta sig till Europa för att söka asyl här. Det äventyrar människors liv och hälsa, gynnar organiserad brottslighet och skapar strukturella orättvisor där kvinnor och barn är förlorarna. Att hävda att asylrätten inte går att påverka eller utveckla då den bygger på internationella överenskommelser är inte sant. Asylrätten är lika möjlig att förändra som andra internationella regelverk och måste göras om därför att den försvårar eller förvärrar dagens situation. Ett politiskt system kan inte bara bygga på vad som är rätt i teorin. Det måste fungera också i praktiken och ta hänsyn till vad som är möjligt inom ramen för Europas demokratiska nationalstater.

Den humanitära stormakten Sverige har med sin signalpolitik (”Mitt Sverige bygger inga murar” etc) gynnat skrupelfria, giriga flyktingsmugglare. Det har inneburit döden för många tiotusentals människor som dött på Medelhavet under resan till Europa. Att tvinga människor att ta sig till Europa för att söka asyl här äventyrar människors liv och hälsa, gynnar organiserad brottslighet och skapar strukturella orättvisor där kvinnor och barn är förlorarna. Ingen syrier eller annan person från MENA-länder som flyr undan krig och förföljelse behöver dock resa hela vägen till Europa eller Sverige för att rädda sitt liv. Det räcker att ta sig till ett grannland.

Medan vår rödgröna regering försöker driva igenom en märklig gymnasieamnesti för ensamkommande, ett förslag som hotar asylrätten eftersom tusentals personer utan asylskäl på osäkra grunder ges amnesti, slog socialdemokraterna i Danmark i veckan fast att ”Man är inte en dålig människa för att man inte vill se sitt land förändras i grunden”. De presenterade samtidigt en ny migrationsreform som innebär att personer som söker asyl vid danska gränsen ska skickas till danska flyktingläger i Nordafrika där de får bo under asylproceduren. Om de bedöms ha grund för asyl, skickas de vidare till danskdrivna flyktingläger, s k mottagscenter, i ett tredje land i Nordafrika och Mellanöstern. I utbyte mot detta föreslår partiet att Danmark ska ta emot fler kvotflyktingar från FN och ge mer pengar till UNHCR, FN:s flyktingorganisation. Därigenom hoppas man skapa ett flyktingsystem som redan används av Australien och Kanada och som är mer humant än dagens system.

Joakim Ruist, nationalekonom vid Göteborgs universitet och en av de få svenskar som forskat om invandring, slår fast att det finns två övergripande fel med dagens asylsystem.  För det första har den asylsökande rätt att själv välja vilken stat som ska bevilja asyl och så fungerar inte mänskliga rättigheter. För det andra börjar asylrätten gälla först när man lyckats ta sig till asyllandet. Ruist anser att EU kan uppnå den mest generösa flyktingpolitiken genom att avskaffa asylrätten och införa ett tak för flyktinginvandringen. Alla får ansöka men asyl beviljas dem som har störst behov. Då kan medlemsstaterna via kvoter välja vilka man hjälper.

Ruist hävdar att den mest generösa flyktingpolitiken i EU kan uppnås genom att vi avskaffar asylrätten och sätter ett tak för flyktinginvandringen. Alla får ansöka men asyl beviljas till dem som har störst behov. Till skillnad från i dag kan medlemsstaterna då via kvoter välja vilka man hjälper. FN:s flyktingkonvention från 1967 föreskriver att samtliga som tar sig till ett lands territorium äger rätt att söka asyl, men konventionen är skriven för en gången tid och behöver uppdateras akut.

Sverige kommer enl aktuella beräkningar att ta emot 100 000 personer/år de närmaste fyra åren. Det innebär ca 300/dag eller en person var femte minut. Det går inte att skapa ett perfekt, ekonomiskt hållbart asylmottagande med mycket hög kapacitet, service på boende m m under handläggningstiden och som stöds av en majoritet av befolkningen. Däremot måste vi diskutera den minst dåliga lösningen. Att helt avfärda de danska socialdemokraternas perspektiv är knappast konstruktivt. Att enögt luta sig mot asylrättens ofelbarhet håller inte.

Kvotsystem, både generellt och FN:s egna, har fungerat väl. Det kan man inte säga om Sveriges ryckiga flyktingpolitik, som kan förändras över en natt eller efter påtryckningar från t ex kändisar och aktivister.  Kvoter, som slås fast t ex årligen av de politiskt ansvariga, skapar tydlighet, förutsägbarhet och ordning i flyktingmottagandet. Kanada sätter varje år kvoter på antal som tas emot via FN:s kvotsystem. Därutöver kan parlamentet besluta om engångskvoter. Det skedde i samband med kriget i Syrien.

Europa kommer inte att kunna ta emot alla människor som kommer att vilja söka sig norrut. EU måste helt enkelt erkänna att unionen inte klarar av att ta emot världens alla skyddsbehövande. Vidare är det varken rimligt eller hållbart att Sverige tar emot flest asylsökande i västvärlden med dygnskostnader på tusentals kronor. Det är heller inte försvarbart att regeringen årligen dränerar biståndsbudgeten med miljarder för att finansiera massinvandringen till Sverige.  Dessa miljarder skulle kunna göra mycket mer nytta i flyktingarnas närområden.

Morgondagens verkliga utmaning är dock storleken (65 miljoner?) och intensiteten på folkvandringarna från öst och syd mot norr och väst. Dessa folkvandringar, där miljoner inte flyr från krig eller förföljelse och frågar efter skydd utan efter chans till ett bättre liv, har mycket lite med asylrätt att göra. Hur förbereder de politiskt /o/ansvariga sig och Sverige för att hantera dem? Politiskt käbbel, rasistanklagelser och brunsmetning har visat sig vara en mycket ineffektiv och dålig lösning. Det vill vi inte ha mer av. Nu kräver vi konkreta förslag och lösningar.

Äntligen! För några dagar sedan tvingades Dan Eliasson lämna jobbet som rikspolischef. Redan en dag senare utnämndes förre Säpo-chefen Anders Thornberg till ny rikspolischef. Glädjen var stor inom poliskåren och antagligen även inom regeringen. Inte minst det faktum att han är utbildad polis har välkomnats inom kåren. Förhoppningsvis har han den styrka och kompetens som behövs för att få ’polisskutan’ på rätt köl.

Dan Eliasson var tydlig med att han hade velat jobba kvar, men regeringen ansåg äntligen att han nu måste bort innan valdebatterna börjar på allvar. Det skulle bli svårt för socialdemokraterna att satsa på lag och ordning inför valet i höst med rikspolischef Eliasson. Politik handlar om förtroende och trovärdighet och Eliassons förtroendekapital är sedan länge förbrukat både bland befolkningen och i poliskåren.

Att Eliasson klarat sig så många år trots att han misskött ett flertal myndigheter är obegripligt. Nu får han chansen att förstöra ännu en myndighet, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB). Det är en mycket viktig myndighet. Vad får regeringen att tro att Eliasson ska lyckas bättre som chef där än på Rikspolisstyrelsen? Och hur reagerar personalen på MSB på att få en chef som egentligen inte vill jobba där?

Eliassons rykte från de myndigheter han tidigare jobbat på är inte det bästa och de resultat han åstadkommit där är högst medelmåttiga. Hans uttalanden, t ex att han kräks när han ser Jimmie Åkesson, vittnar om stor omdömeslöshet. Att en av rikets högsta ämbetsmän offentligt tar heder och ära av en demokratiskt vald riksdagsledamot och partiledare är ”fullständigt oacceptabelt”. Åkesson har hittills skött sina uppgifter med den äran, något man inte kan säga om Eliasson, som haft lågt förtroende även inom sin egen myndighet. En förklaring till att denne ’myndighetsbroiler’ gång på gång belönats med toppjobb är rätt partibok, inte hans ledaregenskaper, lämplighet eller de diskutabla resultat han åstadkommit på tidigare jobb. Rörelsen ser efter de sina.

Kraven på Eliassons avgång från både oppositionspartier och anställda inom polisorganisationen har växt i styrka. Redan hösten 2016 var kritiken mot honom hård eftersom han inte åstadkommit de resultat han utlovat. Under 2017 växte kraven ytterligare medan antalet poliser i yttre tjänst som gick på knäna och antalet särskilt utsatta områden ökade. Mellan 2014 och 2016 slutade nästan 2 500 poliser och antalet poliser som nyanställs är färre än de som lämnat polisyrket.

Enl vad källor i regeringskansliet uppgett till Expressen, övervägde Anders Ygeman (s), dåvarande inrikesminister, i nov 2016 att sparka Eliasson som då ska ha bönat och bett att få fortsätta.  Han fick därför sex veckor på sig att visa resultat. Nya katastrofsiffror visar nu att uppklarningen av våldsbrott minskat med 2,7 procent under 2017.

Så här beskriver Fredrik Marklund, polis i Farsta, läget inom Polisen i en debattartikel i Expressen (31/1-18):

– Vi har dessutom en rikspolischef i Dan Eliasson som nu försöker förmedla en bild av att utredningsresultaten har vänt uppåt, utan att berätta att detta gäller relativt lättutredda trafikbrott och narkotikabrott och alltså inte våldsbrott. rov kriminalitet skjuter i höjden i snabb takt.

Den grova kriminaliteten har skjutit i höjden i snabb takt. Skjutningarna är idag många fler i Sverige än i de flesta länder i övriga Europa. Sverige ligger på ungefär samma nivå som södra Italien när det gäller skottlossningar. När det gäller användandet av handgranater ligger Sverige på samma nivå som Mexiko. Detta enligt Joakim Sturup, kriminolog och en av forskarna bakom en ny studie om skottlossningar. Jämfört med länder som Norge och Tyskland har Sverige fyra-fem gånger fler skottlossningar med dödlig utgång i förhållande till folkmängden enl samma studie. Detta är naturligtvis ”fullständigt oacceptabelt”.

Eliasson har snarare varit orsaken till problemen inom polisen än lösningen. Så varför sparkades inte Eliasson för minst ett år sedan? Var det möjligen ett sätt att rädda ansiktet på Ygeman, som uttalat förtroende för Eliasson? Eftersom socialdemokraterna ska fokusera bl a på trygghet, lag och ordning i det stundande valet, går det inte att ha en misslyckad S-märkt rikspolischef som knappt någon förutom Ulf Kristersson säger sig ha förtroende för. Regeringen gör därför nu ett desperat försök att rädda vad som räddas kan innan valet i september.

Eliasson och /dr/Ygeman är tecken på att demokratin inte fungerar som den bör; har man väl hamnat på topp kan man missköta sitt jobb och ändå få nya prestigefyllda uppdrag. De är också tecken på att socialdemokraterna anser att rätt partibok är viktigare än rätt kompetens.

Första gången jag kom i kontakt med ordet undanträngningseffekt var för flera år sedan, när jag läste artiklar av författaren Jan Tullberg, docent i företagsekonomi. Hans bok Låsningen kom ut 2014 och tar upp centrala frågor kring invandring och presenterar väsentliga fakta och resonemang. Tullberg anser att etablissemanget för en destruktiv politik och saknar förmåga att ändra kurs, då de är mentalt låsta. Så hur har Sverige utvecklats under de 4 år som gått sedan boken lanserades? Har Tullbergs analyser och teser ifråga om invandring visat sig sanna?

I oktober (29/10-17) tog Rapport upp att nyanländas behov av bostad går före andra utsatta svenska medborgares behov. Peter Eriksson, bostadsminister (mp), förnekade detta, men Mats Green, moderaternas bostadspolitiske talesperson, bekräftade att detta var sant. Kommunerna ställer idag grupp mot grupp och låter bostadslösa nyanlända gå före svenska skattebetalare. Enl länsstyrelserna ser en majoritet (60 %) av svenska kommuner nu undanträngningseffekterna av den lag som tvingar dem att ordna bostäder till nyanlända. Och det läget kommer sannolikt att förvärras då närmare 100 000 personer med uppehållstillstånd kommer att behöva bostad i år, enligt SKL, Sveriges kommuner och landsting.

Per Gudmundson tog i en debattartikel upp (SvD 17 nov 2017) att Riksrevisionen granskat alla regeringens propositioner som berör migrationspolitik mellan 2004 och 2015, totalt 26 stycken:

-Granskningen visar att regeringen styrs nästan helt utan konsekvensanalys. Många propositioner saknar bedömningar av hur antalet ansökningar om uppehållstillstånd kan komma att påverkas. I de få fall där sådana ändå görs, är de så dåligt underbyggda och vaga att de är värdelösa. Bara i ett enda fall bedömer regeringen att propositionen påverkar antalet ansökningar i betydande grad.

Johan Westerholm /ledarsidorna.se/ skriver så här (19 nov 2017):

-Konsekvensanalyserna inför regeringens migrationspolitiska propositioner har haft brister, visar en ny granskning från Riksrevisionen. Bland annat har det saknats ekonomiska analyser, trovärdiga skattningar av antalet asylsökande samt beskrivningar av hur förslagen påverkar människor, myndigheter, kommuner och landsting. Granskningen av Riksrevisionen är en kraftig vidräkning av de senaste regeringarnas ledarskap samt i praktiken en handbok i “Hur att inte regera ett land”.

I en intervju med SvD (28 okt 2017) sa Kjell-Olof Feldt, tidigare finansminister (s), bl a följande:

–Flyktingkrisen och hur den sköttes rubbade förtroendet för partierna hos många många människor. Det är ingen tvekan.

– Det bor åtminstone en halv miljon människor i Sverige som vi inte vet vad vi ska göra av. Vi vet inte hur de bor eller hur de försörjer sig. Jag vet inte hur de här människorna ska bära sig åt för att komma vidare. Det är en tickande bomb.

På frågan vad politiken kan göra åt det svarade Feldt:

– Jag vet inte. Jag tror knappt att någon vet det. Man försöker hålla locket på.

Just det! Man försöker lägga på locket och mörka och man skuldbelägger och hänger ut människor som säger sanningen. Den s k Sverigebilden är viktigare att upprätthålla än skattebetalarnas och landets bästa.

Reinfeldts migrationsuppgörelse med miljöpartiet 2011 har fått förödande och mycket långsiktiga konsekvenser för Sverige och nu börjar konsekvenserna framträda i all sin nakenhet. Konsekvenserna av undanträngningseffekten blir allt tydligare t ex inom skolan, vården och omsorgen. Plötsligt har borgerliga politiker insett att deras migrationspolitik börjar påverka kärnan i den moderna välfärdsstaten. Annat var det när Reinfeldt gav sin dåvarande migrationsminister Tobias Billström en offentlig avhyvling för att denne vågade säga att det är viktigt att ta upp ’volymer’ när man pratar migration. Vilket hjärnsläpp av en statsminister och så förödande för Sverige!

På bostadsfronten är undanträngningen tydligast. Det finns inte bostäder till alla som de politiskt /o/ansvariga okritiskt välkomnat till vårt land. Det blir också solklart att de nyanländas bostadsbehov går före bostadslösa svenskars behov. Det innebär t ex att unga människor tvingas bo kvar hemma, att det är svårt för par som separerar att hitta bostad, att våra hemlösa tvingas bo på gatan eller förlita sig på frivilligorganisationer och tillfälliga härbärgen. Dessa grupper skriker kanske inte så högt men vänta bara tills medelklassen drabbas fullt ut! Då kommer det att bli liv i luckan.

En annan konsekvens av invandringen är hur den påverkat välfärden. Invandringen skulle ju bli så lönsam för Sverige. Den f d LO-ekonomen, numera chefsekonom för Arena Idé, Sandro Scocco och Lars Fredrik Andersson, docent i ekonomisk historia vid Umeå universitet, publicerade 2015 rapporten 900 miljarder skäl att uppskatta invandring. Den talas det mycket tyst om idag, när t o m finansminister Magdalena Andersson erkänner att vi tagit mot fler invandrare än vi kunnat hantera. De som skulle rädda våra pensioner och utföra de jobb vi svenskar inte ville eller kunde ta har visat sig belasta både pensioner och välfärd då integrationen havererat. Verkligheten talar sitt tydliga språk oavsett alla dimridåer från de politiskt ansvariga och från PK-media och vänsterhåll.

SKL konstaterar i sin senaste rapport att ”det går inte ihop”; resurserna till välfärden kommer inte att räcka till framöver. De politiskt ansvariga utredde inte hur migrationen skulle påverka kommuner, landsting och integration och nu sätter staten och de politiskt ansvariga sig över den kommunala självständigheten och kräver att ”kommunerna måste ta sitt ansvar”, d v s ansvar för statens ansvarslösa agerande, medan regering och riksdag nu försöker ta en ”politisk springnota” som Feldt uttryckte det. När ska Sveriges regering och riksdag ta sitt ansvar?

Nu krävs ärliga och djupgående konsekvensanalyser samt klarspråk, vi måste ifrågasätta den s k värdegrunden och synliggöra tabun. Likaså måste vi på allvar öppet och ärligt diskutera om invandrare kan hjälpa oss att klara pensionerna samt om det är sysselsättningen (d v s inte ’pysselsättning eller någon timme SFI per vecka) eller arbetslösheten som ökar. Finns det en arbetskraftsbrist som invandrare med låg utbildning från en främmande kultur kan avhjälpa? Vilka effekter har invandringen på den offentliga sektorn enligt egna och andras beräkningar? Hur ska vi komma tillrätta med integrationsproblemen och många invandrares ovilja att integreras här? Sist men inte minst måste vi öppet och ärligt våga diskutera om vi ska anpassa oss till invandrarnas kultur eller om de ska anpassa sig till vår kultur. Så länge invandrare vägrar att anpassa sig till värdlandet kommer tryggheten i samhället att minska i samma utsträckning som antalet gruppmotsättningar och skuggsamhällen kommer att öka. Vill vi ha ett sådant samhälle?

-Alla anständiga partier måste lyfta blicken.

Så sa vice statsminister Isabella Lövin (mp) i riksdagens första partiledardebatt för året. Det vore dock klädsamt om Lövin sänkte blicken från sitt elfenbenstorn och skämdes över tillståndet i Sverige istället för att ta till brösttoner. Sverige har blivit ett otryggare och sämre fungerande land under miljöpartiets år i regeringen. Mp fick drygt 6 % av väljarnas röster men har fått oanständigt mycket att säga till om i regeringen. Det har inte gynnat landet.

Den rödgröna regeringen har det yttersta ansvaret för att migrationspolitiken havererat, för att polisen hamnat i ett moment 22 då den tilltagande gängbrottsligheten slukar polisens resurser så att stöld, våldtäkter, inbrott, misshandelsfall m m måste prioriteras bort, för att våld mot polis, ambulanspersonal, räddningstjänst och brandkår eskalerar, för att vårdpersonal går på knäna, för att akutmottagningar numera måste anlita väktare för att freda sin personal, för att ett mycket stort antal illegala migranter befinner sig i Sverige, för att skolan håller på att haverera, för att vi har över 60 utanförskapsområden, för att många av de pensionärer som jobbat ett helt liv och bidragit till världens högsta skatter tvingas leva i fattigdom och drabbas av en alltmer urholkad välfärd etc.

Man behöver sannerligen inte ”svartmåla” Sverige; verkligheten talar sitt tydliga språk och sanningen är allt annat än vacker. Man måste vara både döv och blind och totalt verklighetsfrämmande om man missat detta. Men Lövin saknar uppenbarligen viljan och förmågan att se hur verkligheten ser ut idag. Hon har dessutom mage att kritisera dem som ”svartmålar” Sverige, d v s beskriver den verklighet de lever i:

-Det handlar inte om att bygga murar eller att ställa människor mot varandra. Det handlar om att se att de som kommit som nyanlända eller är utrikes födda är en stor resurs för Sverige. Det har visat sig historiskt att de som har kommit hit har blivit integrerade och väletablerade i Sverige.

Är det något som ställt grupper mot varandra är det den rödgröna regeringens politik och den katastrofalt misslyckade integrationen. De utrikes födda som kom i måttliga mängder och från närliggande kulturer för ganska länge sedan behövde knappast någon hjälp med att integreras. De lyckades hitta både jobb och bostad och lärde sig svenska. De hundratusentals invandrare som kommit de senaste åren från fjärran länder med helt andra kulturer, språk och utbildningssystem har vi trots stora satsningar och kostnader inte lyckats integrera. Där har miljöpartiet snarare bidragit till problemet än lösningen. I en intervju med Expressen säger Lövin nu att miljöpartiet kan tänka sig att bilda regering med moderaterna efter riksdagsvalet i september för att utestänga SD från makten. Och för att hålla sig kvar vid köttgrytorna förstås. Förhoppningsvis rycker väljarna upp maskrosorna med rötterna i höst. Kanske duger de till kompost.

Riksdagsdebatten avslöjade med önskvärd tydlighet att verkligheten nu ”ställer människor mot varandra” också inom regeringen. De två partierna driver olika linjer i migrationsfrågan. Skolminister Gustaf Fridolin reagerade i december skarpt på finansminister Magdalena Anderssons uttalande om att integrationen inte fungerar och att asylsökande därför borde söka sig till andra länder. I en intervju i DN (16/1) tar Lövin avstånd från den invandringspolitik som många av hennes socialdemokratiska regeringskolleger driver. Lövin är vice statsminister men i opposition mot regeringens invandringspolitik. Både hon och Fridolin anser att Sverige gott kan ta emot mer asylsökande och flyktingar än andra länder.

De två regeringspartierna har också helt olika bilder av verkligheten. Socialdemokraterna har börjat prioritera frågor om brottslighet och trygghet men Miljöpartiet ”oroar sig för den verklighetsbild som håller på att sättas”; en berättelse om dödsskjutningar, gängkriminalitet och våldtäkter (DN 16/1). Löfven sa sig t o m vara beredd att överväga att sätta in militär mot gängkriminaliteten om så behövs.  Är det därmed nu tillåtet för verklighetens folk att hävda att vi har utanförskapsområden och att polisen tappat kontrollen där? För bara ett år sedan kritiserade Löfven författaren Katerina Janouchs beskrivning av den negativa utvecklingen i Sverige i tjeckisk TV. Hans egen och andras kritik av utvecklingen är bra mycket tyngre än hennes, men verkligheten går inte längre att förneka. Den tränger sig numera på överallt. Löfven konstaterar ofta att något är ”helt oacceptabelt” utan att det följs av någon konkret handling. Nu räcker det inte med floskler och tom retorik längre.

I Danmark har militär f ö sedan i september tillfälligt tagit över vissa polisiära uppgifter som gränskontroller mot Tyskland och bevakningsuppdrag för att avlasta polisen t ex bevakning av israeliska ambassaden och synagogan i Köpenhamn. I Sverige har vi soldater som vaktar kungen. Olika former av bevakningsuppdrag under polisens ledning borde inte vara kontroversiellt. Vän av ordning undrar förstås hur och varifrån militären ska rekryteras och hur den ska utbildas för att klara av det jobb som utbildade och erfarna poliser misslyckats med. Jag tycker det osar valfläsk om Löfvens impulsiva utspel.

Nu måste Löfven m fl sluta med  meningslösa utspel,ta sitt fulla ansvar för den framväxande otryggheten i landet, visa handlingskraft och beslutsamhet. Om regeringen och ansvariga politiker ska komma till rätta med brottsligheten måste de fatta många tuffa och obekväma beslut och det omgående. Dessutom måste de våga utkräva ansvar av personer på viktiga poster. En konkret åtgärd som Löfven kan genomföra ganska omgående är att sparka Dan Eliasson.

Frågan om att ”skydda demokratin från falska nyheter” s k ’fake news’ är högaktuell i Frankrike och Tyskland liksom i Sverige.  Myndigheten Vinnova har därför gått ihop med stora mediebolag som Svt, SR, Bonnier och Schibstedt för att ta fram olika digitala faktagranskningsverktyg i syfte att motverka ”falska nyheter” och ”filterbubblor”. Men det finns ingen forskning som stöder påståendet att ”falska nyheter” skulle vara ett stort problem.

I tidningen Journalisten (2/1) säger Hanna Hjärne, Svt:s VD att hon önskar sig ”konkreta handlingar som får verkliga konsekvenser” mot desinformation. Ska staten få ta sig rätten att införa statliga tankepoliser för att bestämma vem som ska tillåtas yttra sig och vad den ska få säga, t ex i politiska och kulturella inlägg? Vem ska tystas i åsiktskorridoren? Det fyller mig med onda aningar. Ska den som uttrycker åsikter eller beskriver verkligheten på ett sätt som misshagar makten bestraffas? Är det förenligt med en demokrati? Vänsterregeringen gör redan nu allt för att brännmärka och hänga ut den som ger en korrekt beskrivning av svensk verklighet. Vem kommer inte ihåg Löfvens kritik mot Katerina Janouch, som i tjeckisk TV gav en bild av Sverige som majoriteten av oss kände igen?

Om någon nu meddelar t ex Facebook att en person publicerat något som är falskt eller stötande, stänger Facebook av den anmälda personen utan att göra någon egen kontroll av innehåller och personen som blir nedstängd får ingen chans att förklara sig. Facebook agerar så här för att regeringar har sagt åt dem att göra så för att inte ”råka illa ut”. Facebook har redan börjat stänga av personer som lägger fram kritiska åsikter eller sprider nyheter som andra betecknar som falska. T ex har Facebook stängt av riksdagsledamoten Staffan Danielsson (c). Han säger att han är en varm humanist och demokrat och att avstängningen kom som en blixt från klar himmel. Han lär dessvärre inte bli den ende svensk som drabbas när den ’statliga censuren’ genomförs.

Apropå ’fake news’ blir det svårt att slå Ylva Johanssons (s) rekord. Hon var inbjuden att diskutera Donald Trumps uttalanden om Sverige. I intervjun fick hon också tillfälle att kommentera UKIP:s Nigel Farage uttanlande om att Stockholm skulle vara Europas ”våldtäktshuvudstad” (Farage syftade ursprungligen på Malmö). Han visste enl Johansson inte vad han pratade om när han smutsade ner Sverigebilden med påståendet att anmälningarna i Sverige rörande våldtäkter och andra sexuella övergrepp skenade. Den faktaresistenta Johansson hävdade leende och myndigt i BBC på bästa sändningstid att:

-The level is going down and going down and going down…

Den faktaresistenta Johansson gick visserligen ut och pudlade – i Sverige, men resten av världen får leva med hennes ’fake news’. Okunnigt, oansvarigt och skämmigt för ett statsråd som har tillgång till rapporter, statistik och personal som kan ta fram och sammanställa dessa!

Johanssons partikamrat Karin Wanngård, finansborgarråd (s) i Stockholm, slår kanske ändå Johansson ifråga om ”fake news” eller ”alternativa fakta”. I höstas hade Wanngård och Norges invandrarminister Sylvi Listhaug bokat ett möte för Listhaug ville på plats i Rinkeby, en ’no-go zoon’, studera den ”svenska verkligheten och lära av Sveriges misstag”. Wanngård avbokade i sista minuten mötet och kommenterade detta i TV så här:

– Så här beter man sig inte som en minister. Man åker inte till en utav våra fina stadsdelar i Stockholm – i Rinkeby – där det sprudlar av livskraft och energi och säger ”Här går det inte bra”.

Efter tre skjutningar och två mord som skett på öppen gata i Rinkeby på sistone är det nu ett helt annat ljud i Wanngårds skälla när hon intervjuas i TV:

– Det är fruktansvärt. Det är helt oacceptabelt, och det här är skjutningar som vi ser – på öppen gata. Det är vittnen, det är anhöriga – naturligtvis. Så att kommunen har ju direkt på plats stöd, hjälp – dels till de som har sett dådet –  men också till folk runtomkring offren helt enkelt ….

-– Jaaa… Vi klassar ju det här naturligtvis som en krissituation när det är skjutningar som har hänt, med offer, med döda. Och det är så vi hanterar frågan. Tyvärr så har vi erfarenhet av detta i dagsläget…

Nu handlar det inte om en stadsdel ”där det sprudlar av livskraft och energi”. Nu handlar det om ”den svenska verkligheten” och folk som var rädda för att gå ut i sin fina stadsdel tidigare, men som är livrädda nu.  Nu talar Karin Wanngård om en krissituation, fler övervakningskameror och ordningsvakter och att de tyvärr har erfarenhet av detta i dagsläget. Total tvärvändning. Hur reagerar Listhaug och Norge på detta?

Magdalena Anderssons exemplifierar ’fake news’ med påståendet att ”staten lånar pengar till flyktingmottagandet”. I slutet av 2015 presenterade hon regeringens extra ändringsbudget där kommuner, landsting, Migrationsverket och civilsamhället skulle få dela på nästan 11 miljarder för att klara av ökade kostnader för flyktingmottagandet.

–Det här är ett engångsbelopp, men även som engångsbelopp är det en historisk stor engångssumma. Allt kommer att finaniseras genom lån, sa Andersson då (SVT 12/11 2015).

Ska Andersson ljuga, bör hon ljuga om sådant som är svårt att kontrollera och följa upp.

Både UD och Svenska Institutet lägger stor möda på att bekämpa det man kallar ”fake news”. Ifjol hävdade UD i sin Facts about migration and crime in Sweden att det bl a finns några få hundra tusen människor födda i övervägande muslimska länder och att 1,5 % av Sveriges befolkning nu är ansluten till moskéer. SCB:s siffror visade däremot att det finns 700 000 – 750 000 människor födda i övervägande muslimska länder. Det innebär att 7 – 7,5 % av Sveriges befolkning sannolikt är muslimer.

Vidare hävdade UD att våldet i Sverige minskat under de senaste 20 åren och att våldsbrottsligheten trots ökad invandring sedan 1990 har sjunkit. Samma gällde för dödligt våld. En färsk studie visar dock att Sverige ligger på samma nivå ifråga om dödsskjutningar som södra Italien, d v s maffialand. Studien visar också att användningen av handgranater i det dagliga umgänget mellan kriminella grupperingar är lika utbrett i Sverige som i Mexiko.

UD har dessutom mörkat hur mycket kampanjen för att Sverige skulle väljas in i FN:s säkerhetsråd  kostat. De handlingar som visar sanningen har sekretessbelagts av UD. Det torde innebära att det rör sig om mycket stora summor.

Stefan Löfven och de ministrar, statsråd och tjänstemän som var inblandade i Transportstyrelsens IT-haveri gav oss förra året 50 nyanser av gråsvart, när de försökte få allmänheten att tro att Löfven inte hade informerats om haveriet förrän i i början av 2017. Konstitutionsutskottets utredning om vad som hänt kommer inte att bli klar förrän i vår eller sommar. Jag tillåter mig att tvivla på att KU får fram hela sanningen Löfvens Transportgate.

Det är inte första gången som man försöker korrigera verkligheten. Alliansens dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag lanserade 2011 ett initiativ för att bemöta fördomar om invandring med fakta. På regeringens hemsida listade Erik Ullenhag ett antal s k myter och svar om invandring. Vinklade svar och selektiva fakta presenterades som de enda objektivt korrekta svaren på en rad komplexa frågor. När maktelitens bild inte hänger ihop med verkligheten sprider den dock bara ett löjets skimmer över avsändaren.

Den tredje statsmaktens uppgift är att granska makten åt folket men systemlojala journalister har på senare år istället granskat folket åt makten. DN och Peter Wolodarski har de senaste åren hängt ut och brunmålat många alternativa media och människor som vågat kalla en spade för en spade. Hur hade Hade Facebook och Twitter stängt av DN för deras påstående att ”Sandviken tjänar över en halv miljard på invandringen”?  När det gäller ’mörkarmedia’ är det stora problemet allt de förtiger och undanhåller verkligheten. Det borde den ’statliga censuren’ ägna sig åt. Tyvärr ligger det inte i den politiska maktelitens intresse. Inte heller i systemlojala journalisters eller ’mörkarmedias’ intresse. Dags att ta bort presstödet!

Att motverka desinformation är en sak, men det får inte bli en täckmantel för att bekämpa avvikande politiska åsikter. Jag misstänker att socialdemokraterna är mer intresserade av att få stöd för sin egen världsbild än att stoppa ’fake news’, i synnerhet under ett valår.

Hedersrelaterade brott växer i Sverige. En grupp som inte fått någon större uppmärksamhet är alla de kvinnor som lider i tysthet och kringskuren frihet i den hederskultur de lever. Under hashtaggen #underytan har 133 av dessa kvinnor gått ut och vittnat om vad de tvingats utstå i Sverige. Många av dem behåller skammen för sig själva. De kan varken delta i debatten eller träda fram i sitt eget upprop #underytan. De lever i hederskulturens skugga och har dåliga erfarenheter av vad som kan hända om de berättar öppet om vad de utsatts för. De blir t ex inte trodda när de söker hjälp, polisen och socialen hjälper dem inte och ofta skickas de tillbaka till sina förövare.

Mariet Ghadimi, grundare av Tjejers rätt i samhället och aktiv i kampen mot de växande hedersstrukturerna i samhället, varnar nu för att svenska skolan håller på att förändras och att den inte längre är en fredad plats från hedersförtrycket. Så här säger Ghadimi till Aftonbladet 25/12:

-Tidigare har skolan varit en frizon för dem som drabbas. Där har de här tjejerna kunnat leva lite friare och känt sig mer som andra. Men det har tyvärr förändrats de senaste åren – allt mer personal med hedersvärderingar har kommit in i skolorna. Bland annat lärare och kuratorer, och även i socialtjänsten och polisen, säger hon vidare.

Vad gör regeringen för denna grupp? Varför är alla vänster- och radikalfeminister så tysta i denna fråga? Och varför duckar media om denna svåra problematik? Varför sviker de alla de kvinnor och barn som lider under ytan eller slöjan i en hederskultur där flickors dygd är släktens egendom?

Sverige ligger enl uppskattningar i topp vad gäller andelen könsstympade kvinnor per invånare i Europa. Fullständigt oacceptabelt som Löfven säger i tid och otid utan att i handling göra något åt det. Så varför gör feministregeringen inget åt detta? Varför erkänner de inte problematiken som ett svenskt problem så att man kan börja ta tag i det? Alla barn och unga har rätt till ett liv fritt från våld och övergrepp. Det är fastslaget i barnkonventionen. Genom Agenda 2030 har världen nu också för första gången satt upp konkreta globala mål om att kvinnlig könsstympning och andra skadliga sedvänjor ska upphöra överallt till år 2030.

Det finns också många flickor i Sverige som berövas sin tonårstid. Vad gör feministregeringen åt det? Det är ingen hemlighet att skolflickor försvinner efter skollov eftersom de skickas till sina föräldrars hemländer för att giftas bort med en kusin, farbror, morbror eller en helt okänd man som ofta är äldre än deras egen far. Dessvärre har dessa flickor inget som helst stöd i skolan då det nu visat sig att ”Allt mer personal med hedersvärderingar har kommit in i skolorna. Bland annat lärare och kuratorer, och även i socialtjänsten och polisen.”

Det är heller ingen nyhet att det finns asylsökande gifta barn i Sverige. Det finns t o m exempel på män som får barnbidrag för sina omyndiga fruar samt för de gemensamma barn de har. Hur är detta möjligt? Vad säger FN:s barnkonvention om detta? Detta skulle aldrig ha tillåtits om de varit födda i Sverige. Är barnäktenskap förbjudna i Sverige så ska de inte tillåtas oavsett var och när de ingåtts.

Varför anser feministregeringen att vi svenskar ska tillåta olagliga och skadliga kulturella seder och bruk som hör hemma i medeltiden och som innebär så stort lidande och så ojämlika livsvillkor för många invandrade kvinnor jämfört med de invandrade männens villkor? En fungerande integration förutsätter att det är majoritetskulturen som är normen. Hedersförtryck, sedvänjor och värderingar som går emot vårt rättssystem och begränsar kvinnor måste omgående upphöra. Likaså måste det bli slut på daltandet med män som hotar och hatar kvinnor. Sådana män hör inte hemma i ett modernt civiliserat land.

Värdegrund och allas lika värde klingar falskt. Politikers och myndigheters upprörande flathet och tilltagande feghet har bidragit till att i princip normalisera förekomsten av bl a tvångsgifte, könsstympning, ’oskuldskontroller’, barnäktenskap och en tilltagande könssegregation i Sverige. Hedersförtryck har därigenom getts utrymme i det svenska samhället. Antalet parallellsamhällen med en mycket stark hederskultur som håller många muslimska flickor och kvinnor fångna i familjens och släktens trångsynthet ökar. Fäder, makar och bröder inskränker alltmer kvinnornas rörelse-, yttrande- och därmed också tankefrihet och klankulturen med ett stort inslag av kusingiften blir allt starkare.

Ansvariga politiker och myndighetschefer har inte satt ner foten på allvar för att stoppa förekomsten av dessa otidsenliga seder och kulturella inslag i vårt land. Istället har de valt att se mellan fingrarna och låtit utvecklingen fortgå i det tysta på bekostnad av många flickors och kvinnors fri- och rättigheter samt livsvillkor. Ingen samtyckeslag i världen kommer att förbättra villkoren för de kvinnor som lever under hedersförtryck.

Ylva Johansson har nu plötsligt börjat påpeka vikten av att ”prata mer om svenska värderingar”. Den som gjorde det tidigare, t ex SD, hängdes ut både av ’såssarna’ och PK-media. Johanssons U-sväng i denna fråga kom hastigt på. Inför valet gäller det förstås att byta fot snabbt. Att det sedan inte är trovärdigt bekymrar inte dem som saknar kontakt med verkligheten, där vi är många som länge framhållit vikten av att migranter tar till sig och respekterar svenska värderingar.

Frågan om islam är tabubelagd i Sverige allt medan radikal islam flyttar fram sina positioner i och vi får allt fler islamistiska organisationer som predikar religiöst förtryck, intolerans och hat. Denna pågående islamisering drabbar främst kvinnor. Idag är det därför mindre angeläget att ”prata mer om svenska värderingar” än om de värderingar som islamiseringen och det kulturella och religiöst betingade hedersvåld den för med sig. Dessa värderingar i kombination med svensk kravlöshet och flathet är den huvudsakliga förklaringen till den misslyckade integrationen, som håller på att utvecklas till desintegration. Inte minst måste regeringen sluta ge bidrag till organisationer och föreningar som uppmuntrar fortlevandet av medeltida sedvänjor och hederskultur. Men detta skulle förstås hota identitetspolitiken och innebära en risk för minskad valboskap och därför offrar man medvetet hederskulturens offer.

Land ska med lag byggas och respekten för våra lagar måste vara fundamental och delas av alla. Inga regler skapade av klansamhälle eller självutnämnda moralpoliser ska tillåtas stå över lagen.  Rättsstaten är inte förhandlingsbar. Alla anställda i skola och myndigheter måste följa gällande lagstiftning och i ’förortskalifaten’ måste kvinnor få stöd att stå upp för sin frihet. Det kan innebära att man tvingas ’ta fighten’ mot militanta föräldrar som vägrar respektera våra lagar. Vi måste helt enkelt sluta acceptera dubbla koder och parallella samhällen. Respekterar man inte våra lagar är man fri att välja något annat land än Sverige.

Sverige skryter över att ha den första feministiska regeringen i världen och är noga med att fördöma andra länder som tillåter hederskultur m m. Att leva upp till sina egna ideal ifråga om hedersrelaterat förtryck av kvinnor klarar feministregeringen däremot inte av. Det framgår inte minst av de hedersförtryckta kvinnor som nu stigit fram, d v s de ytterst få som vågat stiga fram. Det räcker inte med att konstatera att det är ”fullständigt oacceptabelt”. Att regeringen inte gör något konkret för att få bukt med det är långt mer oacceptabelt.

Så här i uppropens tid träder kvinnor från många olika områden och branscher fram bakom olika hashtaggar och vittnar om sexuella trakasserier, sexuellt våld, maktmissbruk och kränkningar som de utsatts för. Preskriptionstiden för många av övergreppen har redan löpt ut och fallen kan därmed inte längre prövas i domstol. Någon egentlig teknisk bevisning finns inte och ofta står enskilda kvinnors ord mot ’förövarnas’ ord. Praktiskt taget alla polisanmälningar som nu görs kommer därför att läggas ned i brist på bevis.

#metoo handlar framför allt om beteenden som chefer och politiker tidigare ursäktat och/eller försökt dölja. Nu avslöjas de eftersom kvinnor sporrar varandra att berätta. Majoriteten av förövarna har visat sig komma från

”…….. helt eller delvis skattefinansierade och delvis inavlade politiska eller kulturella verksamheter. Verksamheter där det verkar vara ont om både utrymme, verklighetsförankring och markkänning. Se bara vad som dolt sig bakom kulisserna på Dramaten, Stadsteatern och Operan, i Fackföreningsrörelsen och Riksdagens mörkaste vrår, bakom dörrarna till Svenska Akademiens hemligaste lokaler, bland juridikens lagböcker och i SVT/SR och Aftonbladets folkfostrande, självbelåtna, skyddade miljöer.”

”En annan gemensam nämnare är också den politiska hemhörigheten. ALLA dessa verksamheter verkar vara till största delen bekännande vänster åtminstone officiellt. Och ALLA, inklusive de utpekade männen är också bekännande feminister i alla sammanhang utom där det verkligen räknas.”  / http://anybodys-place.blogspot.se/2017/11/den-gemensamma-namnaren-i-metoo.html/

Många välkända vänsterextremister, främst de som kallat sig feminister och suttit på sina höga hästar i samhällsdebatten, har trillat dit. Vitt och brett har de skrutit om sin egen förträffliga moral och sällan missat chansen att med stora ord döma ut sina politiska och ideologiska motståndare och anklagat både dem och ’vanliga’ människor för dålig moral. Samtidigt har de mage att kräva att ’alla män’ ska ta ansvar för de relativt få som gått över gränsen och sexuellt trakasserat eller våldfört sig på kvinnor. Förövarna förklarar inte sällan sitt beteende t ex med patriarkala strukturer, droger eller arbetsmiljö.

Hur förklarar de att de inte reagerat, eller agerat, när deras arbetskamrater och arbetsmiljöer visat sig vara så moraliskt undermåliga? Det har t ex visat sig att Roger Mogert, stadsbyggnads- och kulturborgarråd i Stockholm (s), länge varit känd för att ägna sig åt sexuella trakasserier.  Inte förrän nu erkänner människor som arbetat med eller nära honom att man vetat men inte agerat. ’Stackars’ Mogert har nu tvingats avgå och får trösta sig med de ca 4 miljoner han kan kvittera ut de närmaste åren. Vilken generös belöning av hans ’svinerier’! Så sjukt!

Också den tystnadskultur och de sexuella trakasserier som länge förekommit på Aftonbladet har nu avslöjats trots att AB:s publicist Sofia Olsson Olsén i det längsta försökt skydda de män som lyfts ut där. Tydligen blev det en omöjlig uppgift för nu har hon sjukskrivit sig. Det sista hon gjorde innan sjukskrivningen var att vägra att publicera Dokument 2.0, en samling vittnesmål om hur det är att vara kvinna på AB, som hon bett 5 kvinnliga AB-redaktörer arbeta fram. Dessa hoppade därför av projektet. Det hade hedrat Olsson Olsén om hon valt att avgå efter alla bortförklaringar och halvsanningar hon presenterat sedan sanningen om arbetsmiljön på AB avslöjades.

Rikspolischefen Dan Eliasson borde ha börjat med att skicka Tafsa inte–armband till ”kvinnor som jobbar eller umgås med kulturmän som skådespelare/regissörer/operasångare/tv- eller män som riksdagsmän, fackpampar, riksdagsledamöter eller myndighetschefer.”

Ungefär samtidigt som vi häpnar och upprörs över sexuella trakasserier och kladdande i Svenska Akademin, kyrkan, inom polisen etc, misshandlades tjejer i 10-årsåldern i en förortsskola och hotades med gruppvåldtäkt av några killar i sin klass. Detta verkar däremot inte väcka någon större vrede eller uppmärksamhet. Tjejerna hotades med att de skulle dö om de skvallrade. Tjejerna valde dock att berätta, men skolan reagerade knappt. Rektorn förklarade killarnas beteende med en lek som gått ”överstyr” och killarna får gå kvar. Den skolan och rektorn borde Skolinspektionen ta tag i. Vilka signaler ger rektorn och skolan med sin upprörande respektlöshet och flathet?

Under den senaste månaden har tre överfallsvåldtäkter skett i Malmö. En av dem skedde förrförra  helgen och var så brutal att utredningen bedrivs som en fullskalig mordutredning. Kvinnan som våldtogs av en grupp män uppges ha blivit utsatt för tortyrliknande behandling som skakat även de mest rutinerade poliser. Enl uppgift ska hon också ha försetts med huva under övergreppet. Våldtäktsmän har tydligen lärt sig hur svenskt rättsväsende fungerar; om offret inte kan peka ut vem som gjorde exakt vad, kommer alla att frias. Varför går polisen inte ut med signalement på förövarna så att chansen att gripa dem ökar?  /http://www.fristad.eu/2017/12/ga-inte-ut-ensam-sa-polisen/

När det gäller de män som sexuellt trakasserat och våldfört sig på kvinnor som gått ut under #metoo har flera av dem hängts ut trots att de inte polisanmälts. Varför bedöms svenska förövare efter en måttstock och invandrade förövare efter en annan? Gäller inte allas lika värde i detta sammanhang? Samhällets omtanke om invandrad kriminalitet går ut över oskyldiga, laglydiga kvinnor som utsätts för allt större risk att bli överfallna och våldtagna. Varför prioriterar den s k feministiska regeringen våldsbenägna män? Varför denna ständiga ovilja eller rädsla att sätta ner foten oavsett förövarens etnicitet? Vem kan längre känna sig trygg i Stefan Löfvens och Morgan Johanssons värld?

Förhoppningsvis leder #meetoo till att arbetsmiljöer och arbetsvillkor förbättras och att sexuella kränkningar försvinner. Jag saknar dock ett perspektiv i hela denna debatt; kvinnans ansvar i det inträffade. Och så undrar jag varför så många jämställda, starka och ofta framgångsrika kvinnor, som nu under olika hashtaggar avslöjat att de varit utsatta i många år, hållit tyst ända tills nu när preskriptionstiden för ev sexuella överträdelser och våldtäkter gått ut.

Sist men inte minst befarar jag att #metoo kan innebära att det växande antalet överfallsvåldtäkter och gruppvåldtäkter kommer i skymundan. Det ligger inte i medborgarnas intresse, möjligen i /o/ansvariga politikers intresse.

-Det är en historisk lag som ska ändra bevisbördan, att inte offret ska bevisa att hon sade nej utan att den som gjort det här ska bevisa att hon sade ja.

Så kommenterade vice statsminister Isabella Lövin (MP) stolt den nya samtyckeslag som väntas börja gälla f o m 1 juli nästa år. Det skulle innebära att det är den åtalade som ska bevisa sin oskuld, s k omvänd bevisföring. Det är precis vad kritikerna varnat för men förespråkarna förnekat. Efter några timmar meddelade Lövin dock att det var ett missförstånd och att hon ’uttryckt sig olyckligt’. Hur trovärdigt är det påståendet?

Det handlade inte om någon obetydlig felsägning för hon förklarade både hur och varför omvänd bevisbörda skulle gälla. Jag misstänker att vår vice statsminister tagit del men ej förstått. Efter att jurister informerat henne om att det skulle vara ett brott mot västerländsk rättsskipning att överge oskuldspreventionen, tvingades hon ändra sitt uttalande. Pinsamt för statsrådet Lövin som engagerat sig och jobbat för att lagen ska införas! Hennes uttalande avslöjar att hon inte känner till en av rättsstatens viktigaste principer. Gör henne en tjänst; ge henne några friår efter valet nästa år!

Förslaget om en samtyckeslag är ren populism och desperat plakatpolitik. I ett desperat försök att locka väljare nästa höst försöker regeringen skapa intrycket av att man faktiskt gör något. Juridiska experter varnar emellertid för att den nya straffbestämmelsen gör det möjligt att döma män för våldtäkt även om de inhämtat det nödvändiga samtycket från sin partner innan en sexuell handling inleds.

-Enligt Advokatsamfundets uppfattning kommer det ändå genom förslaget att bli nödvändigt för en part att muntligen fråga efter frivillighet för att inte riskera att göra sig skyldig till brott. Om denne i stället påbörjar en sexuell handling i avsikt att den andra parten genom sitt agerande ska uttrycka att det sker frivilligt, finns med nuvarande förslag en uppenbar risk för att vederbörande gör sig skyldig till i vart fall ett försöksbrott, konstaterar Advokatsamfundet.

-Med tanke på att sexuellt umgänge normalt präglas av en ömsesidig kommunikation genom handlingar och inte genom ord, riskerar förslaget vara alltför teoretiskt utformat och sakna erforderlig förankring i verkligheten, konstaterar samfundets ordförande Anne Ramberg.

När justitieminister Morgan Johansson i TT:s webbtv på söndagen fick frågan hur en man ska inhämta ett samtycke för att undgå åtal gav han följande svar:

-Ja… det är ju… eh… det får… det ska… det är klart att det ska ju… måste ju… bedömas från fall.. eller i själva situationen och det är ju den – en – sån sak som domstolen ska reda ut, svarade justitieministern i TT:s webbtv.

Politiskt schabbel i den högre skolan. Vad har vi för statsråd idag? Varför vill de införa lagar som de själva inte förstår, som inte behövs och som inte går att tillämpa i verkligheten? Vad vi idag behöver är lagar som är anpassade efter det nya Sverige som håller på att växa fram och ett rättsväsende som fullt ut tillämpar redan befintliga lagar och straffsatser. Samtyckeslagen kommer inte att stoppa överfalls/grupp/våldtäkter. Inte heller kommer den att hjälpa kvinnor som drabbas av hederskulturen eller kvinnor som sexuellt trakasseras av /o/ansvariga politiker som t ex Roger Mogert (s) och Stefan Nilsson (mp).

Feministregeringen har kapitalt misslyckats med att ta sitt ansvar för tryggheten i samhället. Inte en enda konkret åtgärd har införts för att kvinnor (och övriga) ska kunna röra sig fritt överallt i dagens Sverige eller för att se till att våldtäktsutredningar lagda på hög inte tillåts bli det nya normala. Istället försöker man begränsa kvinnors frihet genom att mana oss att vara försiktiga, att inte vistas på ensliga platser eller att inte gå ut ensamma efter mörkrets inbrott. Vilken kvinna kan känna sig trygg i ett samhälle där våldtäktsanmälningar läggs på hög i månader och utredningar blir undermåliga p g a att så lång tid hinner passera mellan brottsplatsutredning och ev åtal? När regeringen så föreslår en ny lag, kommer de med en lag som enligt juridisk expertis inte kommer att fungera i verkligheten. Vi behöver verkligen inga fler bevis på regeringens inkompetens. Vi behöver konkreta åtgärder som fungerar i den framväxande nya otryggheten och verkligheten. Det är hög tid att makteliten stiger ner från sina höjder och sätter sig in i medborgarnas verklighet. Deras egen ’sverigebild’ är inte i takt med tiden eller utvecklingen och absolut inte i fas med gemene mans ’sverigebild’.

Jag skrev för knappt två veckor sedan om den grymma gruppvåldtäkten i Fittja söder om Stockholm. Nu har tingsrätten friat samtliga åtalade. Orsaken är att de anser att våldtäktsoffrets trovärdighet är låg. Tingsrätten anser sålunda att kvinnan frivilligt gått med på att ”åtminstone åtta till nio av killarna har penetrerat henne både oralt, vaginalt och analt. Ibland tre stycken samtidigt”. Vem tror längre att alla är lika inför lagen?

Polisutredningen var ett rent haveri. Domstolen ägnar flera sidor av domen åt att lista utredningens alla felaktigheter. Våldtäktsoffrets ’låga trovärdighet’ torde knappast överträffa polisutredningens bristande trovärdighet. Det dröjde över ett år från det att gruppvåldtäkten begicks till dess att fallet prövades i domstol. Åklagare Markus Hankkio menar att detta kan ha försvårat utredningen. Som om detta inte var nog utredde polisen i 10 månader fel trapphus i jakten på spår!! Vilken rättsskandal! Det är glädjande att polisutredningen nu anmälts till JO. Jag håller tummarna för att kvinnans målsägarbiträde Elisabeth Massi Fritz fullföljer sitt löfte att se till att målet prövas i varje instans.

Det lär behövas en stor mängd valboskap för att dagens regering ska kunna sitta kvar efter nästa val. Å andra sidan har den de senaste åren genom sin kravlösa invandringspolitik, växande identitetspolitik och generösa bidragspolitik gjort allt för att värva nya väljare, inte minst bland alla nya svenskar. Vi skattebetalare har tvingats betala för en mycket kostsam politik, som vi inte gett regeringen mandat för och som bäddar för fortsatt många mycket stora problem. Det är inte en politik för Sveriges bästa, endast för oansvariga politikers bästa, d v s att säkra den egna makten och försörjningen. Vi lär tyvärr få se ännu mer av maktspel och plakatpolitik fram till valet 2018.

-Vi ska inte blunda för att det kommit många människor hit från Mellanöstern, där antisemitismen är en utbredd uppfattning, nästan en del av ideologin. Vi måste bli ännu tydligare, våga prata mer om det. Även om muslimer är en utsatt grupp är det inte mera legitimt för dem att vara antisemiter.

Så sa statsminister Löfven för några dagar sedan till Judisk Krönika efter förra fredagens stora palestinska demonstration i Malmö, där man utropade en Intifada i Sverige och uppmanade till att ”skjuta judar, kasta sten och bränna och kasta ut de fördömda judarna”. Demonstrationen följdes senare av en brandattack mot ett judiskt kapell i Malmö. Polisen förhöll sig passiv under den aggressiva demonstrationen och förklarade detta med att man inte förstod vad mobben skrek, då de skrek på arabiska. Finns det inga poliser eller civila i Malmö som förstår arabiska?

Samma helg kastade maskerade män brandbomber mot synagogan i Göteborg, där barn och unga fick gömma sig i synagogans källare. Det är en mycket kuslig påminnelse om Kristallnatten och judeförföljerna i Anne Franks Tyskland. Fruktansvärt och fullständigt oacceptabelt att detta sker i vårt land idag! Undra på att det uppmärksammats internationellt och rört upp känslor långt utanför Sverige! Allt medan Löfven som normalt är mer oroad över ”sverigebilden” än den svenska verkligheten duckar.

Förra lördagen drabbades Stockholm. Där kallades judar för apor och grisar från podiet utanför amerikanska ambassaden och israeliska och amerikanska flaggor brändes. Talkörer ropade att Muhammeds armé ska massakrera judar och att miljontals martyrer ska gå mot Jerusalem (Gudmundson, SvD 11/12).

Idag finns ett våldsamt judehat i Sverige (DN 16/12). Löfvens förslag, när han inte har någon lösning på ett allvarligt problem, är det vanliga ”Vi måste bli ännu tydligare, våga prata mer om det.” Vem måste bli ännu tydligare och vem måste våga prata mer om det? Löfven, liksom PK-media, har ett tungt ansvar för att alla som påtalat och ”vågat prata mer” om problemet med de värderingar som många av migranterna har med sig från sina hemländer, brunsmetats. De politiskt ansvariga har vägrat att se en koppling mellan migration och kriminalitet liksom mellan invandring av unga män från muslimska länder och antisemitism. Det har t o m funnits en obehaglig tendens att släta över den antisemitism som kommer från pro-palestinsk vänster eller muslimskt håll. Hur kan man släta över eller överse med att de som fått skydd i Sverige ska uppmana till att svenska judar ska förföljas och skjutas? Fullständigt oacceptabelt!

Terrorforskaren Magnus Ranstorp föreslår inte att man pratar mer. Han efterlyser istället att samhället ”agerar stenhårt” och länkar till en video från den palestinska demonstrationen i Malmö:

-Videon från palestinsk demonstration i Malmö där man uppmanar att skjuta judar. Politiker bör se den så man förstår att utbildning inte räcker för att vända antisemitism. Här måste samhället agera stenhårt och på alla fronter!

Den rödgröna, feministiska regeringen är idag den mest israelfientliga regeringen i hela Europa. På senare år har människor som hatar judar och Israel invandrat till Sverige. När det brinner i en moské utlovar Löfven krafttag mot ”islamofobin”, men när en kyrka i Malmö attackeras tiger han. Den rödgröna regeringen har länge visat stor förståelse för ”människor som uttrycker sin frustration” mot judar och Israel och Ilmar Reepalu, f d kommunalråd i Malmö, bagatellisade antisemitismen.

Löfven och hans regering har under hela mandatperioden praktiserat prat i kvadrat istället för att sätta ner foten och lagföra dem som gjort sig skyldiga till antisemitism. Hur många gånger har vi hört honom upprepa ”Detta är helt oacceptabelt” utan att han i handling ha agerat och utkrävt ansvar av de skyldig. Den som begår hatbrott ska veta att det gör man inte ostraffat i Sverige. Vilket nederlag för rättsstaten och det demokratiska samhället att vi nu får allt fler hotfulla antisemiter och att de fått härja fritt utan att polis och rättsväsende slagit till med full kraft mot dem!

Det är svårt att förstå vad Löfven menar med att ”muslimer är en utsatt grupp”. Jag tror många med mig anser att muslimer behandlats tämligen väl i vårt land. De har fått skydd här, välkomnats och fått tillgång till hela vår välfärd och alla våra rättigheter. Att relativisera och se muslimer som en ”utsatt grupp” torde innebära att man inte tror på deras egen inneboende styrka, vilja och kapacitet utan ser dem som ’offer’ och klienter för det välfärdsindustriella komplexet. Vidare ser man dem som blivande socialdemokratiska väljare. Det förklarar till stor del varför de politiskt ansvariga låtit antisemitism och hederskultur utvecklas. Man skär inte av den gren man sitter på.

Krönikören Olof Hedengren skrev 14/12 bl a följande på samtiden.nu

– Genom sin Israelfientliga politik och sitt oreserverade stöd för Palestina har den svenska regeringen med stöd av vänstermedia bidragit till den utbredda antisemitismen som främst emanerar från muslimer i Sverige men där en stor del av etablissemanget blundar och talar om ”islamofobi”.

-Wallström och med henne hela vänstern försvarar med näbbar och klor Palestina, vars politiska gren, Fatah med Abbas i spetsen, är genomkorrupt och har så varit länge medan vi öst pengar över rörelsen.

Ledarsidorna.se hade 10/12 följande inlägg:

Med den migration som EU och Sverige tagit emot de senaste decennierna har detta inneburit att vi importerat en värdegrund som vi annars bara sett inom nazismen. Att det får genomslag i riksdagen och i kanske framför allt socialdemokraterna är uppenbart. Riksdagsledamoten (S) Hillevi Larsson har vid vid upprepade tillfällen medverkat i demonstrationer med antisemitiska budskap eller i sammanhang där Israel presenteras som icke-existerande. Larsson, som har sin starkaste väljarbas hos exil-palestinier, har återkommande förklarat att hon inte förstått sammanhangen eller angett som skäl att hon inte förstår arabiska. Ett annat exempel från just Malmö är förbundsstyrelseledamoten i Socialdemokrater för Tro och Solidariet, Adrian Kaba. Som ordförande för dialoggruppen mellan den judiska församlingen och olika muslimska grupperingar spred han antisemitiska vandringssägner.

Fristad.se skrev 9/12 så här:

-Socialdemokraterna har gjort ett val. De har valt att enögt stötta den palestinska sidan i konflikten, de har valt att liera sig med islamister i Miljöpartiet och de har valt att tona ned den antisemitism som under lång tid har vuxit i bland annat Malmö. Resultatet ser vi nu, och då ger jag inte mycket för ministrars fördömanden.

2015 tog Sverige emot stora mängder migranter, främst muslimska migranter. Att detta skulle innebära problem och en radikal förändring av vårt land och vår kultur kan endast enögda politiker utan framförhållning ha missat. Den som påpekade detta brunsmetades omedelbart både av makteliten och av PK-media. Idag kan inte ens Löfven förneka att Sverige fått parallellsamhällen där hederskultur härskar och där grova gängvåldtäkter och antisemitism ökar. Det yttersta ansvaret för detta bär socialdemokraternas identitetspolitik och PK-medias rädsla eller ovilja att beskriva dagens verklighet och dess orsaker. Att skylla allt på några hundra svenska nazister duger inte och botar ingalunda den växande antisemitismen.

Sommaren 2016 misstänks en kvinna i 30-årsåldern ha överfallits av ett 20-tal män i ett trapphus i Fittja i Botkyrka kommun söder om Stockholm. Där ska hon ha misshandlats och gruppvåldtagits samtidigt som hon filmades, enligt åklagare. I ett rättsintyg från Södersjukhuset står att ”killarna börjar dra i N.N:s hår, sliter av hennes kläder, knuffar omkull N.N och tar tag i hennes huvud och bankar det mot stentrappan. Därefter börjar de våldta henne”. Vidare står att ”åtminstone åtta till nio av killarna har penetrerat henne både oralt, vaginalt och analt. Ibland tre stycken samtidigt”. Det uppskattas att gruppvåldtäkten pågår i fyra timmar.

Läkaren som undersökte kvinnan efter våldtäkten skriver att ”skadorna var något utöver det ordinarie”. Nästan hela huvudet och ansiktet var svullet och läkaren var därför rädd att kvinnan drabbats av skallskador och inre blödningar (Metro). De omfattande skadorna stämmer enligt läkarens utlåtande väl överens med berättelsen som kvinnan lämnat till polisen.

Varför toppar inte detta rättsfall nyheterna? Varför tiger de stora drakarna, DN, SvD, Aftonbladet, Expressen m fl? Varför är det mer intressant att veta vilka kändisar, journalister och kulturpersoner som klappat vems rumpa på en fest eller efter en våt kväll?

Så här skriver bloggaren Hans Li Egnell på bloggen Fristad / http://www.fristad.eu/2017/12/ett-rattsfall-som-borde-toppa-nyheterna/:

Ur förhör med kvinnan 2016-08-15:

”Det var 19-20 killar som väntade i ett trapphus. Dom diskuterade vem som skulle få sätta på mig först och jag fick panik. Någon höll fast mig mot väggen och stoppade ner snoppen långt ner i halsen.”

”5-6 killar lyfter upp mig och bär mig genom trapphuset. De andra följer efter. Sedan får jag en spark i huvudet.”

”Sedan dunkade de mitt huvud i golvet och jag blev medvetslös. När jag vaknade hade jag en i varje hål. Munnen, analt och vaginalt. Sedan byttes de om.”

”De drog upp mig till 2:a våningen i trapphuset. Många stod med byxorna nere och väntade på sin tur. De drog av mig allt, jag var helt naken, kläderna låg lite varstans i trapphuset. De sparkade mig. De är smala, långa, invandrare av olika nationaliteteter. De är i 20-årsåldern.”

”Jag låg på golvet, sedan fick jag stå på alla fyra. En var framifrån och en var bakifrån. De andra skrattade. De tyckte det var roligt.”

”En man kom ut i trapphuset för att slänga sopor. Han gjorde ingenting för att hjälpa mig. Han hälsade på killarna och gick in till sig igen. Jag låg då naken på golvet.”

Polisens anteckningar efter förhör 2017-06-19:

”Hon beskriver igen hur de höll fast henne och vände henne så att en kille kunde sitta i trappan och trycka in sin penis i munnen på henne, samtidigt som de kunde våldta henne analt. Hon säger att just den handlingen, när en tvingade in sin penis och tryckte den ända ner i halsen, samtidigt som en annan våldtog henne analt, det var det värsta under hela våldtäkten.”

”Hon berättar att det var någon av killarna som tog fram en kniv i samband med att de skulle våldta henne i analen. Hon skrek då ”snälla inte i rumpan”. Kniven la han sedan på golvet. Hon berättar att hon vid det här tillfället låg på mage på golvet och sträckte sin arm och tog kniven. Hon berättar att hon sedan högg med den runt i luften så gott hon kunde för att kunna freda sig. I detta skeende hade någon av killarna trängt in i hennes anal. Eftersom hon låg på mage mot golvet kunde hon inte se så mycket av vad de andra killarna gjorde.”

”En kille var lite äldre ca 25-27 år, kraftig/vältränad, tog ett hårt tag i henne och drog upp hennes huvud. Han körde därefter in sin snopp i hennes mun. Han körde in snoppen så långt att hon fick svårt att andas. Hon försökte vrida bort sitt ansikte för att få bort snoppen och få luft. Killen blev då arg och slog ett knytnävsslag i hennes ansikte så att hon fick näsblod.”

”När detta pågick var det flera yngre killar som kom fram och ville ha sex med henne.”

I åtalet står om gruppvåldtäkten:

”Tvånget bestod i att målsäganden hölls fast, att hon drogs i håret, att hennes huvud dunkades mot en trappa så att hon tappade medvetandet, att hennes kläder slets av, att hon fick slag och sparkar, samt att en kniv visades upp för henne samtidigt som hon blev tillsagd att vara tyst. Våldet har orsakat smärta, blodvite, ömhet, svullnad, hudmissfärgning och hudavskrapning.”

Utredningen är ett riktigt haveri och det dröjde över ett år från det misstänkta brottet till åtalet. Åklagare Markus Hankkio menar att detta kan ha försvårat utredningen. Metro avslöjar nu dessutom att polisen i 10 månader utredde fel trapphus i jakten på spår!! När tre av de misstänkta gärningsmännen greps i juni upptäcktes misstaget. Hur är det möjligt??? Åklagaren erkänner att det blivit fel och att man kanske hade hittat mer sperma än den som hittades långt senare och t ex blod från målsägaren, om man hade undersökt en färsk brottsplats. Poliserna bakom utredningen borde ställas till svars för detta rättshaveri. Kan den hafsiga utredningen och rättegången möjligen förklaras av att kvinnan har drogproblem?

I början av november åtalades fem av gärningsmännen, alla invandrare som idag är mellan 19 och 29 år gamla. Vid brottstillfället var en av dem bara 17 år. Tre som häktats åtalades för grov våldtäkt och två för medhjälp. De senare ska ha främjat gärningarna genom att bidra till det numerära överläget, skratta och filmat delar av händelsen med mobiltelefon. Den filmen ska dock polisen aldrig ha hittat.

Männen står fast vid att sexet var frivilligt. Flera av dem beskriver i polisförhör vad de gjort men skyller på kvinnan. Domstolen verkar ha svalt männens version. Vilken normalt funtad person tror att kvinnan som betalning för droger hade frivilligt sex med ett tiotal hänsynslösa och brutala främlingar som höll fast henne och dunkade hennes huvud mot en vägg eller trappa under knivhot? Och hur kommer gemene man att reagera på domstolens agerande?

Enligt kvinnans målsägandebiträde Elisabeth Massi Fritz lurades hon dit under förevändningen att hon skulle få handla droger.

– Hon luras till den här porten. Det finns mycket som talar för att de riktat in sig på just den här kvinnan, att hon var ett lätt byte, säger Elisabeth Massi Fritz till DN.

–Det handlar om en fruktansvärd våldtäkt som lett till ett mycket svårt tortyrliknande trauma för min klient. Det här är ett av de svåraste våldtäktsmål som jag stött på under mina 26 verksamma år”, skrev kvinnans advokat Elisabeth Massi Fritz, till tidningen Metro i september.

De tre invandrarmän som suttit häktade för den uppmärksammade gruppvåldtäkten i Fittja har nu släppts ur häktet. Detta är ett tecken på att de kommer gå fria eller dömas för ett lindrigare brott än grov våldtäkt. Kvinnans advokat Elisabeth Massi Fritz är mycket upprörd och säger:

-Det här målet ska prövas i varenda instans. Nu släpps de åtalade för gruppvåldtäkten på fri fot och kan vänta sig att frikännas.

Om, eller när, de blir frikända gissar jag att de dessutom tilldöms ett skadestånd för tiden i häktet. Kvinnan däremot torde få men av männens brutala och hänsynslösa framfart under resten av sitt liv. Vem tror efter detta rättshaveri att alla är lika inför lagen? Och vad händer med vår tilltro till polis och rättsväsende efter ännu ett haveri?