…
Social och ekonomisk hållbarhet är nödvändig för att vi ska ha en levande landsbygd i både goda och sämre tider. Regeringens 700 miljoner till grundservicen i glesare bygderär kloka pengar.
Etikett: landsbygd
Norrland i stort och smått
…
Vårt land är långt och omväxlande. Norrland utgör den största delen av Sverige och är i sig väldigt varierat. Mycket mer än norrlänningar själva, svealänningar och götalänningar förstår.
Inte minst därför var det väldigt roligt att statsministern gjorde ett företagsbesök i Bjurholm. Landets minsta kommun är en del av Umeåregionen, en landsbygdskommun med mindre än en timme till en av landets expansivare städer och en av de större flygplatserna.
Var fjärde svensk kommer knappast att bo i Stockholm framöver. Många säger det blir så, men jag tror inte det. Umeå kommer att fortsätta växa, men jag tror att man framför allt kommer att växa genom att några kommuner går ihop med Umeå. Det pågår faktiskt en utflyttning till byar och småorter, samtidigt med strömmen andra vägen.
Det finns många människor som vill bo på landsbygden och jag tror faktiskt det blir fler framöver. Att fler vill ha möjlighet att påverka mathållningen, till viss del vara självförsörjande och bo naturnära, barn- och djurvänligt.
Just i en by i Bjurholm la en jag känner nyligen ut en mindre gård till försäljning. Helgen blev inte vad han tänkt på grund av alla telefonsamtal och mailboxen blev full. Sånt tycker jag låter roligt och sunt.
Statsministern besökte det största och ”internationellaste” företaget i Bjurholm, men det finns fler. Var fjärde innevånare är företagare. Detta är också Sverige, det är en del i helheten som finns och fungerar. Vi lever alla alltid på landsbygden, därifrån kommer det vi äter. I riktiga kristider avgörs allas liv i grunden av hur många som lever och verkar på landsbygden och vilka förutsättningar matproduktionen har haft innan det blev kris. Vi behöver se och förstå detta, som allmänhet och inte minst som politiker.
Jag är glad över att Reinfeldt kom och besökte en av de minsta – men inte minst viktiga – beståndsdelarna Sverige är uppbyggt av. Det var en positiv signal.
Fler till glesbygd än därifrån
…
Vad som är glesbygd kan diskuteras, det finns olika definitioner. Det är hur som helst roligt att läsa att inflyttningen till glesbygden för första gången på många år är större än utflyttningen därifrån. Enligt SCB och DN. Vissa glesbygdskommuner minskar och har det fortsatt tufft pga födelseunderskott och obalans mellan åldrarna.
”Livsstilsinvandringen” till glesbygden ökar, enligt myndigheten Tillväxtanalys. Inflyttningen handlar inte bara om ”lättflyktiga” flyktingar, många tyskar och nederländare blir svenska glesbygdsbor. Den påtagliga urbaniseringen i Sverige beror enligt DN-artikeln mest på högre födelsenetto och invandring.
Intressant. En utveckling man haft på känn, och som kan komma att förstärkas.
Läs inte detta
…
Inte om du är mycket trött på prat om mat och självförsörjningsgrad eller har lätt för att bli väldigt orolig i onödan.
För dig som hör till den senare kategorin så vill jag säga att det förmodligen inte alls blir något större problem med matförsörjningen under din tid. Men, det hör till vårt ansvar för morgondagen att vaka över samhällets och våra efterkommandes möjligheter att klara olika omständigheter och att hålla viss beredskap för det osannolika.
Jag har sagt det mesta jag tänkte säga i ett par tidigare inlägg och en insändare, men vill lämna en länk till det fåtal som eventuellt kan vara lite intresserade av frågan. Det handlar om Livsmedelsverkets rapport ”Livsmedelsförsörjning i ett krisperspektiv”, beställd av FOI och presenterad i februari 2011. Den är intressant, har man begränsat med tid eller intresse kan man nöja sig med att läsa sammanfattningen.
Några uppgifter är helt inaktuella och var det när rapporten skrevs. Vi har i vårt samhälle ingående statistik över det mesta, men när det gäller matproduktionen är det tydligen magert. Den statistik Livsmedelsverket hade tillgång till 2011 kom från 2003-2005. Sedan dess har det inom flera områden skett stora minskningar av svensk matproduktion. Den självförsörjningsgrad på ca 50 % som till exempel LRF räknar med (några räknar högre) i den här koncentrerade SvD-artikeln förutsätter förstås det fria flöde av diesel vi har idag.
På 90-talet räknade vi i stort sett kollektivt med att storskalig oro och fara i vår del av världen var över i och med det kalla krigets slut. Det resulterade bl.a. i att EU och vi avskaffade beredskapslagren och sedan 2002 har ingen svensk myndighet haft ansvar för livsmedelsförsörjning vid kris. Sedan dess får var och en mer än förr räkna med att ta ansvar för sig själv vid kris, något få tycks ha förstått. 2010 fick Livsmedelsverket i alla fall en mindre del av ansvaret och året efter kom rapporten i första länken.
Några av oss tror att det är dags att mer konkret börja fundera på hur vi hållbart och så ekonomiskt som möjligt ska kunna bereda dagens och morgondagens medborgare en hyfsat pålitlig livsmedelsförsörjning. Frågan angår oss alla, inte minst städernas växande befolkning.
Oroande lite mat
…
För några dagar sedan skrev jag en insändare till VK som är på väg in i papperstidningen. Ikväll kom den på vk.se.
Den handlar om maten. Idag får vi fram ungefär hälften av vad vi behöver i Sverige. En för dagsläget relativt ung bonde jag träffade igår gissade att vi är nere på 25-30 % om tio år. Medelåldern är mycket hög, ytterst få vågar börja. En helt ohållbar utveckling är det hur som helst. Redan dagens nivå hade varit helt oacceptabel för dem som visste att inget är säkert och självklart.
Vi måste börja ta i detta, och inte bara prata.
K14 i region och integration
…
Via Göstas buss hörde jag härom veckan att det väntades 120 journalister till invigningsdagarna av K14. Tre bussar bara till dem alltså, om inte fler. De stora evenemangen kommer att dra mycket folk till Umeå.
Som regionmedborgare hoppas man att den lokala, regionala och ofta ideellt drivna kulturen också kommer med under 2014. Roligt vore det om lokala och ”hållbara” arrangemang och verksamheter kunde lyftas så att fler upptäcker det som finns och sker.
För 100 år sedan var Sverige något av ett u-land i Europas utkant, och ett genuint jordbruksland. Många i invandringsstatistiken kommer nu från länder som på den tiden stod ”högre” än vi. Av invandrarna är ca 20 % flyktingar, även om några försöker ge en annan bild. Flera av dessa kommer från jordbruksmiljöer, även formella storstadsbor. Jag vet inte om det vore möjligt, men ibland önskar man mötesplatser där de som kommer med den bakgrunden kunde få ta del av vår historia och landsbygdskultur.
Fler sådana möten skulle kunna fylla flera syften. Historien och kulturen hör till samhällsinformationen. Möten med Sveriges agrara och kulturella bakgrund kunde också visa beröringspunkter man kanske inte trodde fanns. Jag tror även att Sveriges nära fattiga bakgrund kan vara en uppmuntran för många som egentligen skulle vilja återvända till hemlandet, när så är möjligt. Afrika har på många håll en god tillväxt sedan många år och fler möten med svensk kultur och historia kunde kanske förstärka insikten om att väldigt mycket faktiskt är möjligt.
Alltså: Kulturevenemang i hela Umeåregionen och mer kulturmöten med nya eller temporära svenskar efterlyses.
Närproducerat
…
Roligt att läsa om det här nya lilla slakteriet i Örsbäck utanför Nordmaling. Bara detta att man slaktar ett djur i taget. En sorts slowfood redan från början.
Det visar sig ibland att stordriften inte alltid är så självklart ekonomiskt överlägsen. Hoppas att detta är ett sådant exempel.
Att djuren slipper stå och skaka upp till Luleå är ju bara det ett köpargument.
Lycka till!
Svar till Sixten
…
Härom dagen fick jag en kommentar till ett inlägg om indraget bidrag till utfartsvägar. Ett beslut som påverkade några av oss som äger bonings- eller fritidshus på landsbygden.
Kommentaren ifråga handlade om annat, byskolorna och Vegaskolan, och svaret behöver mer plats än kommentarsfältet ger, därför kommer svaret här.
Sixten, du upphöjer mig till en ingenjör för nedläggningen av byskolorna i Vännäs. Som vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden har du kontakter där och i förvaltningen. Kolla om någon enda annan har uppfattat saken så. Jag tvivlar.
Du skrev också sifferuppgifter om Vegabygget som behöver kommenteras. När man jämför i går och i morgon bör man betänka att:
Vegaskolan har varit väldigt trångbodd, elevantalet ökar hela tiden i Sveriges nu barntätaste kommun, det har saknats rum för bild, hemkunskap, hemspråk, SVA, musik, NO och annat. Klassrummen blir inte större, men fler. Fritidshemmets hus rivs också och skolan ska inrymma det nya kommunbiblioteket. Det har minskats på flera ytor för att mimimera byggkostnaderna, men huset blir förstås större än tidigare.
Jag förstår inte insinuationerna om ytorna. Vad jag vet har inget parti motsatt sig storleken på bygget. Ingen har reserverat sig där, inte heller du och Centern. Det var klokt, eftersom skolan måste byggas treparallellig oavsett om byskolornas barn kommit dit eller ej. De påverkar faktiskt inte storleken på bygget alls.
Avslutningsvis får vi väl vara glada över att den svåra situationen och den snabba flytten avlöpt så bra och tagits emot som den gjort av barn och föräldrar. Man tycks ha funnit sig väl till rätta, trots allt. Rent ekonomiskt ser prognosen också ut att stämma. Ca fyra miljoner sparas årligen. Ekonomin behöver ändå förbättras betydligt mer i Vännäs, något vi får sträva efter att att förverkliga genom ökade intäkter och besparingar. Något jag verkligen hoppas är att så mycket som möjligt av byskolornas ytor ska få nya användningsområden.
Sist, landsbygden behöver liksom samhället i övrigt entreprenörer, eldsjälar och politiker med helhetssyn som stöttar, drar och inspirerar. Jag vill säga att Centerpartiet behövs som pådrivare. Sen bör vi alla välja striderna, pröva argumenten när striden är ett faktum, söka samförstånd så långt det går och inte se fiender där de inte finns. Det brukar bli effektivast och bäst för medborgarna.
Vi ses i barn- och utbildningsnämnden på torsdag.
Besparingar i Vännäs
…
Som enda kommun i Västerbotten har Vännäs gett ett bidrag till enskilda utfartsvägar på tre kronor per meter. I måndags beslutade kommunstyrelsen att ta bort det.
De flesta av oss som ”drabbades” har personligen fått 30-100 kronor i månaden för utfarterna från hus och fritidshus, någon lite mer. För skattebetalarna handlar det om drygt 100 000 med bidrag och administration.
Som det ser ut i Vännäs så måste vi pröva alla kostnader för att få ihop budgeten framöver, inte mycket utöver det lagstadgade är helt fredat.
För landsbygden är det i ett trängt läge viktigare med bidraget till de enskilda vägarnas vinterväghållning än till våra utfartsvägar.
Det står redan en tät och tröttande doft av valårsprofilering i luften. Det finns duktiga politiker som tyvärr kritiserar konkret sparande lika ofta som man annars låter ekonomiskt ansvarstagande.
Vännäsmoderaterna hoppas vi slipper rundhänta och fluffiga vallöften från alla håll under 2014. Det är magra år framöver och vi har förbrukat det mesta av överskott och AFA-utbetalningar. Det håller varken att skönmåla läget eller att slå på dem som vill spara där det går.
Det är tur att det finns många kloka väljare med god koll på läget och som känner när budskapen inte går ihop.
När nu inte heller Vännäs går ihop är det avgörande att majoriteten (som slutligen bestämmer i nämnder och styrelser) inte röstar ner möjliga och rimliga besparingar.
Den tätortsnära landsbygden är och förblir en av Vännäs största tillgångar där många vill bo eller tillbringa fritid. Beslutet om utfartsvägarna är inget som ändrar på det.
Konkurrenslag som slår fel
…
Lennart Holmlund bloggar idag om ett mindre känt problem för många små enskilda förskolor och skolor, på sitt sätt. Enligt den senaste konkurrenslagstiftningen får inte kommuner sälja luncher till enskilda verksamheter. Bakom lagen ligger en god tanke att skattefinansierade verksamheter inte ska konkurrera ut enskilda.
Ibland slår lagen väldigt olyckligt. Just små, ofta ideella, verksamheter slås ut då de inte får köpa mat från specialiserade skolkök med god kompetens, inte minst vad gäller den allt vanligare specialkosten. Det är inte alltid det fungerar med privata alternativ, medan man kanske har en kommunal skolrestaurang intill som gärna serverar.
Det finns kommuner som varit extra snabba på att tillämpa lagen, där det nästan sett ut som om att man velat använda lagen för att bli av med konkurrenter på skol- och förskoleområdet. Detta gäller inte Umeå där kommunen varit mycket tillmötesgående.
Konkurrrenslagstiftningen har inte sitt ursprung i alliansregeringen, som Lennart Holmlund vill ge sken av. Den grundar sig i ett tvingande och delvis olyckligt och fyrkantigt EU-direktiv.
Men det är roligt när Lennart värnar småskaligheten, entreprenörskapet och landsbygden.
Senaste kommentarerna