Det är ingenting att hymla om. Det var nog bara omgivningen som tillfälligtvis kunde känna sig en smula obekväm med den där luvan som liksom aldrig satt riktigt på sin plats.
Men nattmössor ska väl vara just så. Lite illasittande och till hinders när man i nattmörkret trevar sig bort mot toaletten.
 

Första gången jag såg den, så att säga on site, visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka. Den föreföll nästan komisk för den som var sprungen ur enklare förhållanden och med mindre krav på underhållningen.
Senare, när jag blivit informerad om att svärfar rökt pipa i Rottneros Park vid ett par tillfällen och dessutom varit till Italien åtminstone en gång, föll bitarna på plats.
Nattmössa var ingalunda förbehållet svartvita engelska sextitalsserier på tv. Nej, det var persedlar att räkna med även på våra breddgrader. Särskilt i hus med ordentlig takhöjd och anmärkningsvärd vedförbrukning.

Det kunde emellanåt vara kallt om huvudet, kortare sagt, och jag hade bara adrig i livet sett någon använda denna för trakten exklusiva huvudbonad.