Hon är jobbig, kattan. Understimulerad. Fast samtidigt märkvärdigt nöjd som en forna tiders postfröken som i ett PM från generaldirektören vars fotografi hon i decennier ömt torkat dammet av just fått veta att kontoret ska läggas ner.

Hon äter knappt någonting av det hovleverantörerna bär fram men vill ändå ha skålen full. Att bara titta på, liksom.
Jag funderar på om det kanske finns kattmat som dekoration. Ungefär som de skämtartiklar som finns av mat i mer framskridet skick. Sådant luktar ju i alla fall inte efter några timmar i värmen som äkta vara gör – till och med värre än vad ovan antydda skämtartikel skulle ha gjort om den varit vad den försöker efterlikna.

I ren frustration brukar hon så här års ge sig på strukturtapeterna.
Ja, vi har sådana än idag. Det är liksom inte lönt att klä väggarna med någonting annat än rostfri plåt när katten är på det ilet och sorkstammen ännu inte har hämtat sig.