Jag hör till de arma norrlänningar som uttalar ’clematis’ med långt a då det egentligen ska uttalas med långt e. Och det är nog bland annat därför ingen av oss får vara sommarpratare i radion.
Det måste ju vara någotsånär begripligt, tänker jag, sånt som sägs i radion.
Det låter visserligen inte riktigt klokt med långt e, men vad tvingas man inte till av grupptrycket. Tänk clematis i bestämd form singular, långt e och avslutande vokalassimilation. Det går liksom bara inte.
Men man får göra som när man någon gång gick på systemet innan systemet fattade att omsättningen skulle öka om folk bara slapp uttala det som stod på etiketten och själva tilläts plocka för sig från hyllan.
Man fick prata forcerat och lite otydligt. Och till varje pris undvika ögonkontakt
Eller bara peka.

Nu ska i alla fall vår clematis rehabiliteras.
Flera somrar i rad har den hemsökts av grönaktiga larver som samvetsgrant ätit upp alla blad på växten. Jag har förgäves sökt på nätet men inte förrän i år ropat så enkelt i internetskogen att jag fått ett begripligt svar.
Även på nätet gäller att formulera sig begripligt.
Kanske i synnerhet på nätet.

”Clematisbladstekel” kallas den.