Det går bara alltför fort när det väl kommit igång.
Grönskan täpper till och fyller ut medan sommaren ännu bara harklar sig och bläddrar förstrött i partituret.
Än kan man utan hinder genom björk och rönn från köksfönstret skymta halvsexräven när den med högburet huvud passerar i gläntan nedanför ladugårdsgaveln, liksom på väg att inkassera en förtjänstgåva.
Ibland förefaller det som om räven visste att den var iakttagen. Då stannar den till mitt på gläntan och låter sig betittas medan den liksom försöker bli kvitt något som fastnat mellan tänderna.