Tar askan ur kökspannan för tredje gången denna vecka.
”Litet askrum”, som en äldre numera bortgången bror engång lite torrt konstaterade, liksom bad han å pannans vägnar om överseende för en lika beklaglig som ofrånkomlig genetisk defekt hos kökspannor i gemen.

Annars är det brunnsöppning i dagarna.
Den årliga och inte särskilt högtidliga.
Men faktiskt lite spännande.
Ungefär som om man snubblat över en lott från ett längesedan avslutat lotteri. Eller en aldrig inlämnad tipskupong från veckan innan.
Verkar som ekorren på ud kan andas ut.
Han kan av allt att döma glädja sig åt att få sitta i orubbat bo även i år.
Fast mycket ännu återstår av vintriga prövningar känns det givetvis hoppfullt när man börjar ana lite ljus i det glaserade fyratumsröret.