Körde en sväng idag i den lite svala sensommarsolen.
Stannade och letade efter en orkidé som blommade här vid grusvägskanten inte alls långt från äran och redligheten.
Tycks minnas att jag kunde höra glassbilen när jag ifjol stod och tittade på den rara nyckeln.
Om det var en ängs- eller kärrnyckel må vara osagt.

Ljungen som växer frodig och lång duger också att vila ögonen på..

Sitter man intill stora vägen river och sliter fartvinden från de passerande lastbilarna som ville dom ta en med i baksuget.
Men möter man dem på sin nakenhoj vitnar knogarna över styret och man håller kanske andan en liten stund.