För bägarlaven blir det aldrig för lite.
Den älskar armodet uppe på stenen. Lever som en asket på utsikten och en gnutta regn då och då. Formar sig munkgrå på enklaste sätt till en ödmjuk strut upp mot en nyckfull himmel.
Och den tröstar sig med den välsignade stenen som åtminstone håller lite värme åt fötterna.