Kallt i dagarna tre och luftvärmepumpen är som folk är mest. Den väsnas och gormar för att maskera att den liksom inte räcker till när temperaturen faller under femton. Den startar och stoppar stup i ett. Varvar upp och varvar ner, låter litegrann som en skolbuss på en sträcka där det är tätt mellan de blå skåpen. På kommunalt vis tycks den kämpa med en ekonomi i allt väsentligt baserad på interndebiteringar.
Lördag och söndag var Johan hemma och vi gick båda dagarna upp till avtagsvägen upp mot Rågbergsbacken. Det är gjort på en timme ungefär om man inte tjuvvilar och stannar och snyter sig mellan tummen och pekfingret i det långa sugande motlutet söder om älvsbron.