Blommar häggen, på sitt lika vackra som osvikliga sätt.
Aldrig blev väl tiderna så tunga och sorgen så svår att inte häggen blommade.
Över lanthandelns gamla björkar kommer ett par tranor på utspända vingar. Dom liknar fraktflyg på ingång.
Och staren (jag tror tamigtusan det finns bara ett enda par av dem på trakten) kommer också sättande. Hittar någonting och virvlar sedan vidare som vore den alltid på väg till viktigare göromål.
Desto fler är vitfåglarna som om morgonen angör gräsmattan. Dom tycks alla vara iförda rånarluvor. Att i den skaran peka ut någon huvudman förefaller ogörligt.