Ärtskidorna på fältet härintill är tunga, havande. Doftar som ingenting annat när man bryter en skida. Man undrar var dom hämtat näring och vatten till den sammanlagda volymökningen, härifrån och så långt man kan se. Ja näringen kan man ju tänka sig. Men vattnet.
Sexradskornet ryms också mellan ärtstjälkarna, ser väl ut att må lite sisådär.
Luftfuktigheten är hög. Nästan så att spisbrödet vill slå sig, kuva sig en aning som fuktig faner. Men det brister inte när man lägger smörkniven till.