Börjar bli rätt stora snöfria ytor runt storgranarna nere på ödetomten nu.
Som om ingenting egentligen hänt, som om huset fortfarande stode kvar där balanserande på sina hörnstenar, jagar koltrastar sina gula näbbar i undervegetationen kring pyramiden av hoprasat murtegel och vildvuxna, uttunnade vinbärsbuskar.
Den trasiga järnspisen pryder sin plats. Som ett skepp i väntan på upphuggning på någon människomyllrande låglönestrand ligger den där, liksom kantrad och grundstött.
I brist på andra bilder får man göra sig en alldeles egen föreställning av hur det en gång kan ha sett ut på den gamla tomten. Att det var ett timmerhus som omgett spiselmuren låter sig lätt förstås. Endast timmerhus var värda att stock för stock plockas ner och fraktas bort.
Brandsläckaren blev kvar. Liksom separatorn och mangeln med sitt sirliga gjutjärn och resterna av någon enklare säng. Saker som på ungefär samma sätt som järnspisen hör själva platsen till.