Solen målar, och målar om, bergen åt sydväst.
En himmelens tur för oss nutida att man inte lät det f.d. hotellet och värdshuset växa sig så högt att det riskerat skymma utsikten för de som på gräddhyllan bo, utan lät det ligga där som en arbetarklassens flerfärgade gåbort-gubbkeps i sluttningen ner mot enklare kvarter.
Ska sägas att kepsen visst fått sina fläckar, då när engång trafiken var tätare liksom fester och gäster.
Tanken var väl att utsikten skulle motverka den tendens till tunnelseende som annars så lätt drabbar de som på höjden befinner sig.