Inbillar mig att jag skymtade en björn på dagens skogsvägavandring.
Men man inbillar sig ju så mycket i värmen.
Magen sa björn; låg, mörk, och i sättet att självsäkert dröja kvar på platsen istället för att hals över huvud fly, lite av en myndighetsutövare på förrättning.
Förnuftet sa älg.
Jag inväntade inte säkert besked utan vände på klacken och gick samma väg tillbaka som jag kom, då och då kastandes en blick över axeln.
Vad Diamanten beträffar är det lugnt som före stormen.
Pengarna strömmar ut och folket tiger.