Fin dag igår.
En myr som ångar varm av getpors bjuder alla gånger in till att bli kringvandrad som vore den en sjö. Förresten vilken myr som helst duger att vandra runt, att se i sin helhet från början till början. Det är, gissar jag, den där tjusningen att balansera precis på gränsen mellan det lättare och det lite svårare, på strandkant eller i skogsbryn, som gör att man nästan omedvetet faller in i geografin och följer kanter.
En hink med hjortron blev det och en bara sällan skådad koncentration av nyckelblomster i den frodiga och trånga dalgången som bäcklikt faller från myren.