Jag skrev ju att jag roade mig igår… ja, jag roade mig idag också, med att stiga upp halvsju fast jag har sovmorgon, mm, det är roligt det, *nickar* men ler inte riktigt sådär hjärteglatt.
Jag är ibland, väldigt lättväckt, kan ligga kvar och hoppas på att somna om, men så brukar jag tänka, äsch, det är lika bra att kliva upp, jag kan ju gå och lägga mig igen, om jag vill, men hur ofta händer det, på en skala… aldrig.
Jaja, nu sitter jag här i alla fall och ska berätta om uppvaknandet igår natt, så där vid tre-fyra tiden. Det skrapade och dunsade, sedan ett lätt klirr eller krasch ljud. Jag spärrade upp ögonen, ni vet, man är ju inte säker på om man drömt eller om det var på riktigt. Sedan ska ni inte fråga mig varför man spärrar upp ögonen, man ser ju lik förbenat ingenting och inte hör man bättre för det heller.
Nå, så låg jag där och skulle försöka lista ut vad det var, första tanken var faktiskt att katterna nu hade sparkat ut kattluckan och när jag sedan skulle iväg på jobbet så skulle bägge två sitta därute i hallen och se så glada och nöjda ut.
Andra tanken, var fortfarande att det skulle vara katterna, men nu tänkte jag att dom försökt ta sig förbi den självutlösande fy sprayen, misslyckats igen (för hundrade gången) blivit rädd och fått med sig nån kartong och glasflaska som står i trappen, då dom gjorde reträtt.
Sista tanken var lite mer nervpirrande… någon kanske höll på göra inbrott, och hade slagit sönder rutan i källardörren, och därför lyssnar man väl lite extra, efter mer ljud. Ponera att det varit en tjuv, då hade han gjort samma misstag som katterna, och utlöst fy sprayen, och det borde jag ju i så fall ha hört, men det var bara en stor tystnad.
Jag släppte tanken en kort minut och somnade om. Då jag smög upp strax efter fem på morgonen så hade jag totalt glömt bort nattens ljud och tankar. Tills jag kom hem från jobbet och Åke frågade om jag sett vad som låg på altanen. Näää, sa jag, jag hade inte sett någonting alls.
En taktegelpanna hade lossnat uppe vid skorstenen och fallit utefter taket och sedan kraschat nere på altanen, haaha… ja det var ju svaret på mina nattliga funderingar. Men du sa jag, vilken tur att man inte satt där. Jag brukar dra ut stolen och ha den ganska så precis där pannan hade landat. Jamen säger man ju, då hade man ju hört det och hunnit rädda sig själv.
Mjaeee, tillåt mig tvivla, för hade jag suttit på stolen och hört ett ljud däruppifrån, så skulle jag säkert bara vänt blicken uppåt och sedan fått den där saken rätt i fejjan. Kanske att man hunnit sätta upp en hand för att skydda sig. Lite annars hade det nog varit om man stått upp, då hade man hunnit backa undan.
Så, för att vara på den säkra sidan, ska man varje gång man hör ett konstigt ljud, slänga sig ur stolen, om man nu sitter ute, och helst rulla ett eller två varv för att undkomma det som eventuellt kommer att landa där du suttit… eller, hm, var det så smart då, undrar just vad folk ska säga som ser detta beteende och ingenting kommer flygandes, det kanske bara var en Åselesläp som passerade eller brevbäraren som slängde igen brevlådan. Jodå, det skulle ju dessutom vara en syn för gudarna.
Vi får väl se hur man gör om det händer igen, har vi tur så kommer ingenting mer flygandes från himlen.
Önskar er alla en toppen måndag!
Senaste kommentarerna