Inmutad vattenkälla

Av , , Bli först att kommentera 15

 

Idag så var det då dags att fira en femtonåring här i huset, Niccolina fyller år, en ständigt återkommande tradition den här dagen 🙂
Fotograf: Theresé Hällsten
Jag hade på förslag, eftersom jag nu jobbar eftermiddag, att hon kunde roa sig med att baka en tårta som hon kunde bjuda sin mamma på, då hon kommer hem från sitt arbete. Då fnös hon och sa att du är ju som du vart, du tycker alltid att du ska firas för att det var du som låg på BB. Ja… nåt fel med det, eller? Hade det inte varit för mig, hade du inte fyllt år…
Nå, det löser sig, finns ju många ställen som erbjuder sina tjänster vad det gäller tårtbakning, i år blir det en köpt variant, samt en hembakad kladdkaka, det duger allt det. Sen snodde jag faktiskt ihop en rulltårta med både hallonsmörkräm och jordgubbar i, sent igår kväll, som hon idag ska bjuda sina lärare på, jojmensan.
Annars rullar allt på, ni skulle se vad våra katter håller på med på dagarna. Dom inmutar Winstones vattenskål som står häruppe i köket. Jag fattar inte, seriöst. Dom okynnesdricker vattnet, precis som om det där var den enda vattenhålan i det här huset, och den som dricker upp allt, klarar sig längst i hettan… typ.
Eloise drack igår kväll så hon höll på kräkas på golvet. Och ändå har dom ju sitt vatten därnere i deras källare. Hon morrade då Winstone kom för att dricka så då fick jag mota bort henne därifrån. Jag får alltså fylla på den skålen, säkert 4 gånger/dag, ja jösses.

Nä, nu ska jag sätta fart om jag ska hinna nåt idag. Jag önskar er alla en fin fredag

Ska vi tro på det?

Av , , 6 kommentarer 16

Jag blev ju sittandes i väntrummet utanför provtagningen igår, rätt så länge dessutom, och mitt emot mig satt en äldre kvinna och herre. Först trodde jag nog att dom var ett par, men blev senare varse om att dom bara var bekanta.

Det roliga var att sitta och höra hur dom kommenterade den ena och den andra, och vad alla andra hade för förehavande för sig.

Jag noterade en äldre dam som kom och satte sig, efter nån minut, blev hon osäker på om hon behövde en nummerlapp, så hon hämtade en och satte sig ner igen.

Efter ytterligare 5 minuter blev hon uppropad och vilket snack det blev om denna lilla händelse.

VARFÖR fick hon gå före, JAG SÅG JU, att hon tog en lapp. Ja sa tanten, så där är det, vissa får förtur vet du. Hon har säkert sagt att hon ska hinna med bussen, och då släpper dom henne före, mja, så är det.

Nu vet ju jag, som satt en bit utanför, att så var inte fallet alls, utan hon kom från en läkare som skickat henne vidare dit och då skulle hon tillbaka till honom, därför får ju vissa förtur, men där ser man hur lätt det är att förvränga saker och föra dom vidare till andra som tror blint på vad som sägs, utan att kanske ifrågasätta.

Vidare förfasades tanten över en herre som kom gåendes i sina croccs, och inga sockar hade han på sig utan han gick barfota i tofflorna. Hm… ja, det såg ju knepigt ut, men man får ju anta att han inte fryser om sina fötter eller så kan det ju faktiskt bero på något helt annat… han kanske inte har råd med sockar… alla sockar hade försvunnit i tvättmaskinen…läkaren har ordinerat socklöshet i en veckas tid… eller så hittade han helt sonika inte ett par som var rent då han skulle iväg.

Många anledningar kan finnas till detta, och ska man spekulera kan det bli vad som helst, eller så bryr man sig inte utan tänker bara, att alla är vi olika. Seee yaaa!!!

 

En andra chans

Av , , 2 kommentarer 20

 

Ja, jag var till läkaren igår och jag har bestämt mig för att ge honom en andra chans, det är väl nåt alla förtjänar, men inte mer än så. Han är (eller för all del, han kanske bara låter så) engagerad, tycker att allt ska utredas, frågar om man är nöjd eller om det är nåt annat man önskar, osv.
Nu antar jag att någon redan pratat med honom, då han satt sig på sängkanten och undrade om det var något mer jag ville säga, och jag sa att jag absolut ville ha svar på alla prover och vad dom betyder. Givtevis, svarade han, och nu återstår så att se, om det blir på det sättet.
Han skulle återkomma på några dagar, och en remiss ska skickas till öron, näsa, hals. Han gjorde ett försök att på traditionellt sätt, försöka se ner till mitt struplock, men det var för svullet längre upp så det gick inte.
Det traditionella sättet var inte speciellt trevligt heller, men allt går, om man sätter den sidan till.
Jag blev kvar på vårdcentralen i 3 timmar, det var läkaren, sedan provtagningen, EKG skulle tas, och sedan skulle jag få göra en sån där spirometri test, då man andas ut det längsta man kan, för att kolla lungkapaciteten, antar jag. Jag fick i alla fall 3 A:n på raken, vilket var alldeles utmärkt, mina lungor tror jag inte jag har fel på, sa jag till tjejen som utförde testet.
Här ser du ju människan som blåst upp, både dubbelluftmadrasser, och hoppborgar (modell liten) och badbassänger rent manuellt, då jag tyckt att det tagit för lång tid att pumpa och då den elektriska pumpen, mest bara lever om, precis som dammsugare man köper billigt på Clas Ohlsson, dom låter, men dom funkar inte så bra.
Jag fick även göra ett sånt där puff test, då man blåser ut det kraftigaste man har, och det kunde man inte göra bättre än så, sa hon som skötte det testet. Så där kunde man känna sig som den stora stygga vargen som blåste omkull dom tre små grisarnas lilla halmhus 🙂
Sedan, efter all den tiden så bjöd Tina på supergod omelett, med både champinjoner och renkött, ett bra avslut på den förmiddagen.
Hon berättade om sin man som omgav sig med rottweilers förr i tiden och dom hundar han hade, lärde han att bajsa på kommando. Lät som ett skämt, då hon först berättade det, men sedan tyckte jag inte att det var så konstigt, egentligen.
Det han gjorde var att upprepa ordet bajsa, då hundarna satte sig ner för att göra det, sedan förknippade dom ordet med vad dom gjorde, och hade han någon gång bråttom och skulle rasta hunden, så var det ett väldigt bra ord att använda, så dom hann göra sina behov.
Tina var ute med deras hund Maja, och hade traskat runt i över en timme, men inget hände, hon kom tillbaka hemåt och hennes man stod på balkongen, hon ropade upp till honom och sa: Maja har inte bajsat!
Du, ropade hennes man tillbaka, jag tror Maja driver med dig. –Bajsa!!! Ropade han, och Maja satte sig ner och uträttade numero två, däruppe i slänten. Haha… så nu vet ni vad jag säger då Winstone gör tvåan 🙂
Önskar er alla en fin torsdag!

Han tippade över kanten

Av , , 2 kommentarer 14

 

Vad glad man blir då solen skiner då man stiger upp, och vad snabbt det kan vända då man kollar på termometern, brrr…
Jag var nyss ute med yrvädret, ja jag vet, det blir mycket djurprat nu, Winstone klättrade uppför snövallen inne på gården och plötsligt får han ju syn på den där trägubben vi har ståendes mellan tallarna. Han tvärnitar, och lägger in backen så han tippar över snökanten och ramlar ner på grusgången. Inget större fall, men det såg ju för lustigt ut, och varför är det vissa saker som kan skrämma en hund, och andra saker, inte?
Det hade ju som varit en sak om trägubben rört på sig eller haft andra ljud för sig, men den stod ju bara där, så lugn och tyst.
Annars är allt som vanligt, jag ska till läkaren om 25 minuter, så får jag se om han kan svara på mina frågor, och man kanske får lämna nåt prov. Det kan ju inte vara meningen att man varenda natt, ska vakna av att strupen känns som om den limmat ihop och man har blodsmak i munnen. Så har det varit nu, sedan i julas, och jag är så innerligt less på det.
Sedan råkar jag ha förmånen att vara ledig idag så jag ska ut till Tina som bjuder på kaffe (det gissar jag i alla fall) och om inte det, så blir det då sällskapet hon bjuder på. Nicco mår inte bra idag, så då får hon ta Winstone, skönt, då får jag bli hel ledig, en stund 🙂
Nä, nu är det bäst jag gör mig klar att åka, så jag inte kommer försent, önskar er alla en fin onsdag!

Döden är nära

Av , , 8 kommentarer 17

Det måste den ju vara då julkaktusen blommar som aldrig förr… det är väl ett desperat rop på hjälp?

Annars är det inte tre döda djur som ligger här, utspridda i huset, däremot trötta, dom passade på att ta en liten lunch vila.

Eloise på pallen:

Enya på elementbädden:

Och Winstone på tv rumsmattan, med nosen under soffan:

Snabb som sjutton

Av , , 2 kommentarer 15

 

I förrgår då vi satt i matrummet och käkade så roade sig Winstone med att bita på fransarna på vår  ”dyr” matta, det sitter dessutom en skinnlapp därunder som han letade rätt på och försökte slita loss.
Jag sa nej till honom, säkert tio gånger och föste bort honom från mattan och sedan blev det time out, då åkte han ut i hallen och jag stängde dörren. Han satt där och tittade in på oss, sedan försvann han ur synhåll under två minuter, kom tillbaka och satte upp sina tassar mot fönstret så då fick han komma in igen… med förmaningen att inte göra om samma sak.
Tjopp så var han på mattan igen och försökte ihärdigt bita lös skinnlappen, jag gjorde återigen samma sak, nejade, föste bort honom och efter x antal gånger åkte han ut igen. När han så efter någon minut blev insläppt igen, rusade han till mattan, nafsade på fransarna i förbifarten och rusade in under bordet, haha… vad tror ni om det?
Han har lärt sig att det där fick han inte göra, men liksom katterna, så ville han ha sista ordet, han visste så väl, att fransarna skulle han låta bli, men han kunde inte släppa den helt och hållet 🙂
Då jag stod och lagade middagen, jag stekte korv till korv stroganoffen, så låg han nedanför mina fötter, du Winstone, sa jag, det kommer inte att hoppa ner en endaste korvbit i ansiktet på dig, jag lovar, och med det sagt så hoppade en större korvbit ut ur stekpannan, jag böjer mig i samma veva ner för att hinna före honom och norpa korvbiten, han är redan uppe och kör nosen runt runt på golvet och korven är som uppslukad.
Helt otroligt tänker jag, hur snabb var han där, han måste ju ha sugit in korven i munnen och svalt den hel, för på den korta stunden kunde han inte ha hunnit nåt mer. Men ack vad vi bedrog oss… bägge två, korvbiten föll aldrig längst ner på golvet, den hoppade ner i min grytlapp av silikon, som hänger på spisluckan och som bildar två fickor då den sitter upp och ner, så kan det gå.
Idag har jag bytt pass så jag jobbar eftermiddag, så vi inte blir ställda med hunden, då behöver han inte bli ensam många minuter innan Nicco kommer hem från skolan, det vill till lite planering då man skaffar sig djur. Och hundar är ju inte riktigt samma sak som att ha katt. Önskar er alla en fin tisdag!

Prylar och saker

Av , , 2 kommentarer 14

 

Jag hämtade mamma igår så var vi ut på en promenad i omgivningarna och efter lunch åkte vi ut till Mattex antik, han har ju hur mycket grejer som helst därute, men han tar också lika mycket betalt för sakerna, så det blir mest bara som skådebröd.
Jag sa det då vi gick där bland alla saker och ting, att man kan undra vart människor haft vissa saker… och varför. Man ser ju prylar som man inte ens vet vad dom använts till eller så är dom bara otroligt fula. Men sen är det också vice versa, många fina prydnadsföremål, porslin, plast och glas, men behöver man verkligen det? Nopp, inte om man tänker efter.
Jag köpte i alla fall en orange ytterplastkruka, modell liten, som ska stå på den svarta hyllan i hallen, då jag hittat en passande blomma att sätta ner där. Såg en otroligt fin glasflaska i orange, rött och gult, men för 700:- så konstaterade jag bara att den var fin och gick vidare.
Annars gjordes väl inget speciellt, Åke tillbringade en hel del tid ute i garaget, för att försöka få lite bättre ordning på bilar och verktyg, det är ju fint om han ryms därinne också då han ska skruva.
Winstone är om inte ett heltidsjobb, åtminstone en tjänst på 75%. Han sover rätt mycket, men den vakna tiden är det fullt ös. Nu är man dessutom glad att man bor i hus och har nära ut, inget spring i en massa trappor. Nä, nu ska jag äta frukost, sedan ska jag och Nicco på ett möte, men dessförinnan ska jag hinna ut en sväng till, med lille Winnie. Önskar er alla en fin måndag!
Fotograf: Tina

Blått

Av , , 18 kommentarer 7

Fototrissens tema är idag blått så jag bjuder därför på en blå flaska som jag vanligtvis har i köksfönsret:

Sedan fotografer jag bara köksbordet och dess detaljer:

Och den sista bilden kunde ni egentligen ha fått gissa lite på men jag avslöjar direkt att det är ljuset från kylskåpet samt min timer som sitter där, så blå och fin:

Mera och flera blå saker finner ni här: http://fototriss.blogspot.se/

Jag blir galen på sånt där

Av , , 6 kommentarer 12

 

Ni kommer ihåg hur jag skröt över min nya husläkare som satte igång den ena undersökningen efter den andra, nu tar jag tillbaka allt gott jag sagt.
Ok, det som är gjort är ju gjort, och saker som satts igång är ju också igångsatt, men…  fortsättningen då?
Han skulle ju skicka en remiss på hud, för den där fläcken jag fått på vaden, när tre veckor passerat och jag fortfarande inte fått höra något så ringde jag till stället jag ska på, och frågade om dom fått någon remiss, näpp, det hade dom inte.
Så då gör jag som dom säger ska vara brukligt, jag tar kontakt med min läkare via mina vårdkontakter, och där är man då lovad att få svar inom 3 dagar. Jag frågar inte enbart om remissen utan jag vill veta svaren på proverna jag lämnat samt, så vill jag veta hur jag ska göra för att sluta med kortisontabletterna.
Inget svar kommer så jag ringer upp och pratar med en sköterska, hon säger att han varit sjuk, ja, det där har jag ju skrivit om tidigare, och sedan ger hon mig svaren på proverna, men jag vet ju fortfarande inte vad dom betyder, egentligen, och hur gör jag med kortisonet?
Hon säger att hon ska säga till läkaren, så jag inväntar svar… några dagar, och inget händer. Då tar jag återigen kontakt via vårdkontakten på nätet, frågar om remiss är skickad samt övriga frågor… och sedan väntar jag… plötsligt plingar det till i mobilen, jag har efter 3 dagar fått svar, så jag loggar in och läser följande: Remiss är skickad… och sedan står det inget mer.
Vad har folk för fel som INTE kan svara på mer än en fråga i taget, jag blir galen på sånt där.
Nu har jag slutat med kortisontabletterna på eget bevåg. Jag vet att man inte får sluta tvärt med dom så jag körde en egen ”ihopsnickrad” nedtrappning och nu är det färdigt med dom. Han hade ju dessutom inte skrivit ut fler tabletter så vad hade jag för val?
Nu ringde jag upp vårdcentralen förra veckan, och nu har det gått över 4 veckor utan att jag fått svar på frågorna. Jag sa att jag vill ha en tid hos läkaren, då jag faktiskt inte känner mig frisk, jag vill fortfarande veta vad svaren betyder, jag vill att dom tar ett prov från min hals då jag ännu inte blivit helt hundra frisk från julens förkylning, läkarna jag varit till har sagt att det där går över på två veckor, det där tar tre veckor och nu har det gått 2½ månad och jag är inte bra.
Och nu fick jag veta, hör och häpna, att denna läkare har dom problem med, detta är inte första gången han struntar i sina patienter. Det brukar börja så bra och sedan händer inget mer. Jag berättade om kortisonet som jag slutat med och hon sa att det är helt förkastligt, att han inte gjort något åt saken.
Jaja, nu ska jag då dit på onsdag, får höra vad han har att säga om min status och sedan listar jag om mig. Det där går jag inte med på.
Önskar er alla en fin söndag!

Fan sitter i båten

Av , , 6 kommentarer 12

 

Jag åkte ner på strömpilen igår, efter jobbet, efter ett tag ringde mobilen, det var Nicco som undrade vart jag var någonstans, hon ville duscha men Winstone släpper henne inte långt, så det var bara att åka hem och passa vovven 🙂
Det går nog inte ens att förklara i ord vilket energiknippe han är, helt otroligt, man får plocka ner honom med jämna mellanrum annars känns det som om han kommer att få en hjärtinfarkt.
När jag kom hem sa Nicco lite kryptiskt att katterna hade pimpat soppåsen, hm… undrade just vad hon menade med det, men fattade med en gång, vad det handlade om då jag öppnade skåpet:
Dessutom vet jag, utan att fråga, att detta är ett verk av Enya, den lilla marodören.
Nu över till något helt annat, ni har säkert någon gång hört uttrycket: Har man tagit Fan i båten, får man ro honom i land också.
Den mun, vars ord detta kommer ifrån, antas ju vara den som nu råkat ta den lilla djävulen i båten, logiskt, så borde det vara så, men tänk er nu, om det är tvärtom, tänk om den som tagit Fan i båten, är i beroendeställning till djävulen, och han sitter inte bara i båten, han har snott årorna och kastat dom så långt bort han kunde, vad händer då?
Jag vet, nu är det jag som är kryptisk, men jag känner nämligen till ett sånt här par, och det är rätt så fruktansvärt, kan jag tala om. Men jag vet inte vad man kan göra åt saken, stort dilemma kan jag ju säga. Och vad kan man göra då den som sitter där och i panik, vill få båten i land, men h*n kommer inte att fixa det, och samtidigt vill h*n inte. Då är det ju ett eget val som gjorts, men samtidigt vet jag inte…
Förmodligen är det ju så att den människan inte vet sitt eget bästa och ser ingen annan utväg än att försöka fortsätta paddla med sina händer och se hur långt dom kan ta sig. Tragiskt är det i alla fall, och jag vet att det finns så många som sitter i samma sits, men som inte ser att det finns andra vägar ut.
Nå, nu önskar jag er då en trevlig lördag, det är ni värda, hela bunten!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten