Jamen gissa nu!

Av , , 4 kommentarer 10

Så där ja, då hade man avverkat sin första semesterdag och den tillbringade jag, en del av, på Ålidhems centrum där Helena Nilsson Springare http://blogg.vk.se/e-lack/ bjöd mig på en fika, tack så mycket för trevligt sällskap och god bakelse, det gör vi om 🙂

Som vanligt avhandlades en hel del om livet, vad som händer och vad vi gör med det. Intressant också att höra hur andra gör… och varför. Hur man tänker, och att man kan få ny inblick i hur man ska gå tillväga, med vissa saker. Det finns nog många härute som skulle behöva en kaffe med tillbehör och några som berättade hur landet ligger.

Jag tog en snabbrunda inne på Konsum, då jag liks var i faggorna och kolla vad jag köpte, gissa vad det är:

001

Jo, det är något så enkelt som persikor, men dom är platta.

002

Ja, vad dom hittar på, god var dom i alla fall och väldigt lättätna, med den formen, men jag kan inte låta bli att undra vad meningen egentligen är, dessa borde ju vara manipulerade att bli så där, dög dom inte som dom var från början?

Ehhh, eller var det ett misstag som gjordes och plötsligt kom det platta persikor på plantan? Precis som med mina gurkor, som blev rund…hm, ja vad ska vi tro? Nästa steg blir färdigskivade jordgubbar på plantorna, gravad lax på fiskekroken, och rönnbärsgelé i buskarna. Och vad skulle egentligen hända om man vattnar våra amerikanska blåbärsbuskar med hallonsaft, jojo, det är nåt att klura på 🙂

Åke har påbörjat staketet, det kommer att bli jättebra, tror jag, helvitt ska det också bli innan det ska invigas. Imorgon får vi tillbaka dragstern, den har då fått en extra säkerhetsgrej fastsvetsad på buren, ett måste för i år, och sedan kommer drevet, kedjan, tändstiften och remmen, också imorgon, om inte det går ännu fortare och det dimper ner redan idag.

Emma och mamma dök in på en kaffe, så där på kvällskvisten igår, vi satt ute trots att det inte var någon speciell värme, ja, i solen, men lite varmare kunde det allt få vara, fast jag tror ju att det kommer att komma, ge det lite tid bara. Idag får jag se vad det blir, inget planerat, inte än i alla fall, men med facit i hand så vet jag att dagen kommer att gå i vilket fall som helst och det är först ikväll som jag vet vad som hände. Önskar er alla en fin tisdag!

Lik eller olik

Av , , 2 kommentarer 11

God morgon världen! Om den nu är god, det återstår att se. Tänkte på det här med att jag inte kan ta igen människor på utseendet, utan det får bli på gångstil, detaljer eller övriga saker. Blev påmind om det nu i helgen, på tävlingarna vi är med i så är det alltid ett flertal som man träffat och pratat med tidigare, så man börjar på ta igen dom, så där lämpligt att man vet vilken klass dom kör eller vart dom är ifrån.

På fredagsmorgonen träffade jag så på en kille som vi pratat med mycket förut, han lånade till och med vår markis då Kubbe tävlingen regnade bort, vi hejade och tvär surrade litegrann, och jag var nästan, helt hundra på att det var just den killen jag misstänkte (och det var det, jag hade rätt, YESS!!!).

Nå, så gick det några timmar och plötsligt kommer han på en motordriven kickboard (ovanligt, har aldrig sett honom på en sån förut), han har inte bara ett konstigt fordon, utan han har krympt någon decimeter… och han har fått en kulmage.

Ja jösses alltså… där satt jag och funderade hur fasen han kunde se så där annorlunda ut, på bara några timmar, och jag trodde seriöst att det var han, och han hade pyst ihop i hållningen under dagen, men så öppnade han munnen och började prata, det var inte han, det var en annan kille, hahaa…ja sa jag till Åke, då han for, jag började ju bli lätt orolig där, men jag gjorde det ju bra som insåg att det något, som var fel 🙂

Jag och mamma var på pappas grav igår, han skulle ha blivit 67 år i lördags, om han hade varit här, det hade jag totalt förträngt, men det har varit ytterst sällan vi har firat honom på rätt dag, under dom sista åren, vi har ju alltid varit på dragracing, den helgen.

Idag har nog det värsta lagt sig, man får lov att acceptera vad som hänt, men ibland… bara så där rätt upp och ner, så kommer minnesbilder, vad man gjorde, vad man sa, hur det såg ut, och det är fruktansvärt jobbigt… eller ledsamt kanske är ett bättre ord, men det är som det är, och den känslan kanske aldrig försvinner, men det är skönt att man ändå inte behöver ha den, för jämnan.

Och apropå att känna igen någon på gångstil, så är Emma jättelik pappa då hon kommer och går, och bär en kasch, det var lite typiskt pappa, det.

Sen behöver man ju inte bli lik sina föräldrar eller syskon, på utseendet utan man tar ju efter uttryck och miner, därför kan ju även ett adopterat barn, vara lik sina adoptivföräldrar då dom tar efter hur dom säger eller gör saker. Jag vet par, som till och med skrattar på samma sätt, låter lite kul faktiskt 🙂

Jaja, nu ska jag göra mig i ordning för utgång med Winstone och efter lunch ska jag träffa en bloggkompis, ni får ha en fin måndag, allihop!

 

 

Pite Dragway

Så var vi tillbaka i Umeå igen, kom hem vid halvtolv igår kväll. Har varit en rolig helg trots allt som strulat, men jag sa till Nicco att man får lära av sina motgångar, och då menar jag inte att hon kan lära sig nåt av själva händelserna, att dragstern inte pallar trycket, kan ju hon inte göra något åt, men man lär sig att hantera och ta, motgångar.

Livet är ju fullt av såna, och visst är det också därför man säger att pengar gör ingen lycklig, bättre fattig och frisk än sjuk och rik och så vidare. Såna här saker kan också bidra till att man blir lite mer: Jäklar anamma, och det kan också behövas ibland, något att plocka fram då det känns lite neråt.

Nu ska vi försöka få tag i lite nya saker innan vi drar till Fällfors och tävlingen där, det blir på torsdag, så Åke vet vad han har att göra i veckan. Nicco sa att hon ska sova i garaget… hon vill att det ska hända nu 🙂

Här får ni nu en radda blandade bilder från Pite Dragway, och vi passar på att tacka alla involverade däruppe, för en bra tävling, snyggt upplägg och bra flyt på alltihop.

010 011 014 015 016 017 018 019 020 021 022 024 025026 029 030 031 032 033 034 035 042 043 050 051 052 055 056059 060 061 062 063 064 068 069 070 071 072 073 074 075 076 077 078 081 082 083

Och slutligen, en bild tagen 22.30, på väg upp till Piteå:

009

Och en annan bild tagen igår 21.30, på vägen hem, och kolla på ljuset och solen, visst är det därför vi älskar den norrländska sommaren 🙂 Ha en fin dag, allihop!

089

 

G Lagen om nåntings jävlighet har vi ju hört…

G Lagen om nåntings jävlighet har vi ju hört talas om förut. Igår, med allt elände som var, sa Nicco att hon trodde att inget mer elände kunde hända, så siktade hon in sig på mackan hon gjort i ordning innan hällregnet, så tappade hon den och den godaste hörnan var ett minne blott. Idag var hon kvaletta ända fram till elemineringen, hon hade en soloresa framför sig, räkmacka med andra ord. Hon burnar och vi som såg på tänkte att nu jäklar tar hon i och gör en lång sådan men ack vad vi bedrog oss…kedjan hoppade så var den tävlingen över. Dråpligt men vi ger inte upp, nu laddar vi om till Fällfors, men fixar nytt drev, ny kedja och rem, innan dess. Piteå over and out!”

G Nu har myggen förflyttat sig någon…

G Nu har myggen förflyttat sig någon annanstans, här kan inga kryp uppta luftrummet, det blåser nämligen rätt så kraftigt men det är sol 😎 och varmt. Nicco fick som sagt köra ett race igår, vi förberedde för ett till och då brakade det lös, ösregn är ingenting mot för det som föll, Winstone skällde, vi hörde just sepass vad vi sa och lite muller o blixt blev det också. Våra skolåda fick återigen användas till bro in till bussen och markisen fick tömmas med jämna mellanrum. Men det blev ju bra till slut ändå. Nu får vi bara hoppas att dragstern gör sitt och att Nicco är på topp. Ha en fin lördag!”

G Problemen hopar sig

Av , , 2 kommentarer 9

G Problemen hopar sig. Nu satt kedjan fast men bilen dog vid burnout, starta upp igen och sedan dog den då hon skulle fram till granen. Kan det vara för lite soppa eller för mycket? Är det fel lutning på förgasaren eller vad är det som spökar? Det går inget vidare för Emelie Jonsson heller, kanske ska döpa om bilen till glass struten, med tanke på hur många strutar dom avverkat. Som tur var, så hade dom varit förutseende och tagit med en i reserv, så ni kan gissa vart pappa Mats Jonsson, befinner sig just nu…under bilen. Men hej, man måste nog få ha en provtävling också, för att checka sakerna.”

Maria Lundmark Hällsten