Etikett: ägare

Nyblivna Porscheägare, wohoo…

Av , , Bli först att kommentera 16

Tänk om vi var ägare till fordonen som Mr Sebastian, skriver i sina annonser, ska finnas här på vår adress. Ni vet, han den där Sebastian Klausen, som hade ute större båtar till försäljning, och den ena skulle säljas till Amerika. Den kvinnan ringde ju hit för att checka om Åke verkligen hade en sån båt på gården.


Och för att tag sedan kom det hit en man från Tyskland, för att han ville se en annan båt, som tydligen skulle finnas här.


Efter det besökte ringde jag Polisen, men det är tydligen inte olagligt att använda andras adresser. Det är dom som har kontakt med Sebastian, som ska anmäla.
Fast visst är det sjukt, då man kan använda andras adresser till bedrägeri, och att det då kan finnas dom som tror att vi är allierad med Sebastian. Inte så schysst. Här är ju även Åke misstänkt, tänker jag, då folk som ringer hit, frågar efter n´ Åke.


Nå, igår, ringde det en man, boende inte så långt från oss. Hans chef, bor i Tyskland och hade sett en fin Porsche till överkomligt pris. Och han visste ju att mannen som ringde på min mobil, bodde i samma stad och bad honom kolla upp Porschen.

Eftersom han bor i närheten så visste han vart vårt hus låg, och han hade sagt till sin chef att han inte trodde att vi hade nån Porsche. Han hade då aldrig sett någon här. Mja, sa jag till honom då vi pratades vid, fast vi kunde ju haft en…i garaget, haha.


Jag blir mest förbannad, hur kan en människa vara funtad, som tydligen gjort detta till ett levebröd. Att lura folk till att köpa fordon, som inte tillhör säljaren. Och sedan, säkert sitta och gotta sig åt lättlurade personer, som ger honom mat på bordet. Hoppas du åker dit så det smäller om det…Sebastian, som nu säkerligen inte, heter Sebastian men du utger dig för att göra det.

Det gick bra med Winstone igår, vi är några tusenlappar fattigare, men han har fina tänder, och knölarna är ofarliga fettknölar som inte behöver tas bort om dom nu inte blir det besvär för honom. Och proverna innan det, visade ju, allihop, på att han är frisk som en nötkärna.

Han var inte riktigt sig själv igår men det är inte så konstigt. Påverkad av sövning och allt som var som det inte brukar. Konstigt var det för oss med, att inte ha den ständige skuggan med sig.

Fast det är fel att säga skugga, han är ju högst påtaglig, där han sitter och tittar på en. Idag är han sitt gamla jag.

Och nu ska vi ut i regnvädret och se om vi ser nåt kul därute. Ha en fin onsdag, allihop!

Tid är pengar, jag slösar inte bort en krona!

Steg upp strax innan 5, kollade mobilen och jag hade ett missat samtal, ett sms, och ett meddelande på messenger…jisses, ligger inte folk och sover 😀

Nå det var Nicco som ville ha väckning, så det var ju lugnt, men sen är det så här att det ramlade in en potentiell köpare av våran junior dragster, och igår bestämde han sig för att komma upp idag, på förmiddagen, från Sundsvall, för att kolla in maskinen.

Nu hade han läst om vagnboken, en värdehandling som ska följa med vid köp, ajaj, och vart tusan hade vi stoppat bort den?

Vad jobbigt det är då man vet precis vart man har haft den, i alla år. Vi hade den alltid i en låda där Nicco hade sina handskar, armstraps och nackkrage. Jag vet EXAKT, hur lådan ser ut, och trodde först att vi hade den i bussen. Men så sitter jag ju här och grunnar, vet också att den varit nere i källaren. Och jag har sett den bland våra papper häruppe, men tror att det var den gamla vagnboken.

Jag börjar med att gå igenom varenda papper vi har här, men hittar nada.

Ja, jag kan ju inte slösa bort tid, tid kan ju i detta fall vara pengar, så jag går ner och röjer i källaren. 5 rum, gick jag igenom, utan resultat, svär för mig själv, och tänker att, ja… vi måste ju gå ner på priset så dom får köpa en ny vagnbok (dyrare än att bara förnya en gammal). Kommer upp för källartrappan och vad skådar mitt norra öga, längst upp på en hylla, precis nedanför dörren, ligger lådan, och oh yes, vagnboken är däri…PUH!!!

28423794_10156095107771585_4578397419473098726_o28577449_10156095108671585_3758258952812176215_n

Och detta är väl också så där typiskt, varför kan man inte leta efter saker på stället dom ligger på, istället för att leta överallt annars, innan man slutligen kommer till rätt ställe…*tar sig för pannan och funderar på en Ipren*

Pratade med Tina för några dagar sedan och av någon konstig anledning kom det in myror i samtalet, och där klickade det till i mitt huvud, visste att jag sett eller hört något om speciella myror, som faktiskt tar hand om sina skadade polare. Jag googlade, och yepp, jag hittade dom. Här kan i läsa om dom små rackarna, himla intressant, faktiskt.
myror-jpgHa en fin lördag, allihop!

Och ja just ja vad var det på bilden igår? Jo, istappar och snö som låg uppe vid ett tak, jag tyckte det såg ut som ett landskap, med träd och snö 😀

28279278_10156086725961585_1260743448028347031_n

Att önska, kostar ingenting…

Av , , 2 kommentarer 12

Jag fick frågan igår, vad jag skulle fixa för julklapp till Sally. Hm, svårt det där, hon har ju berg med leksaker, men bara för det, så är det inte bara skräp. Det är en viss skillnad på leksaker och leksaker.

Finns mycket som bara ligger och dräller, och annat, som kan inspirera, lära och sysselsätta ett barn under en lång tid.

Jag har några år i leksaks branschen, och måste tyvärr säga att vår äldsta dotter, blev något bortskämd. Dels så var det så att där jag började min karriär med leksaker, så hade den ägaren haft aktiebolaget sedan 60 talet.

Han beställde alla leksaker utan mellanhänder, från Kina, riskfyllt, men ändock väldigt lönsamt. Risken var att han fick hem ”fel” saker, och då fick han nog allt behålla dom, för det kostade ju en slant, den där frakten. Men å andra sidan var det väldigt billiga saker.

Dom skickade även med provkartor, med leksaker, ja jösses, rummen i källaren där jag höll till, svämmade över. Då ägaren var  gott humör så fick jag välja mig vad jag ville, ibland köpte jag saker av honom (vem kan låta bli då man ramlar över roliga, annorlunda grejer) för en billig slant.

Sedermera bytta företaget ägare, jag fortsatte och grossistlagret, som det var från början, blev även till en butik. Dom strävade på, dom nya ägarna, många gånger i motvind, och då Barnens Hus, öppnade sina portar här i Umeå, även en till leksaks affär fanns ju under en kortare tid ute på Ersboda, så blev det fallet för butiken jag var på. Konkurrensen blev för mycket.

Men innan dess, så varnade min chef mig och ville att jag skulle gå med i facket, så jag inte skulle bli utan pengar om dom var tvungna att stänga ner verksamheten. Detta gjorde jag och då kom det fram, att jag fått för lite lön, i alla år jag varit där, och dom blev återbetalningsskyldiga, en bra slant, faktiskt, på den tiden.

Tyvärr, så fanns ju inga pengar att ta av, utan jag fick istället ta ut allt i leksaker med en generös rabatt…ja ni fattar nu vad jag menar med att dottern blev lite bortskämd.
Nå, nu försvann jag i andra minnen, vad jag först tänkte på, var dom leksaker man själv hade, som barn. Då var det verkligen Barbie, den äkta varan, eller en sån där billig sak, köpt på ett leksaks ställ på nån liten lanthandel/bensinmack, för en tia. Eller bilar…ja, urvalet var inte så stort.

Idag, föds nya saker hela tiden, man hinner jussepass, lära sig namnet på en ny sak innan nästa finns på hyllorna, och alla barn, nästan, vill ju vara med i svängarna.

417133-used-toysHÄR lånade jag bilden
Jo, en jul fick jag en sån där bondgård, ni vet, man byggde ihop ett brunt staket, runt alla djuren, det fanns en tant som gick och matade hönorna, det var dålig passform på figurerna, hästar , kossor, höns och får. Plasten satt kvar i kanterna och det var svårt att urskilja ansiktet på dom där bönderna och bondmororna, men det var kul att leka med dom.

En docka hade jag också, som min moster Linnea sydde kläder till. Dockan finns kvar, men var den så vacker…njaee, fast då, så tyckte man ju det, och det var väl huvudsaken.

Nej, åter till frågan om vad jag ska ge till Sally…vet inte, har inte den blekaste, och till övriga i familjen, så tror jag att det ska bli väldigt sparsmakat, vi har ju prylar ändå, så det räcker och blir över.

Önskar er alla en fin fredag!
2015-12-24 10.56.07

Nu kan vi slösa…

Av , , 4 kommentarer 10

Det växer blommor runt vår trapp…jag vet inte varför, men dom kommer upp, år efter år, nu trodde jag att dom redan sjungit på sista versen, men nä, det finns några få, som kämpar sig kvar:

002

Mycket smultron har vi haft i våra buskar, men inte ett endaste blåbär, jätte konstigt, men det kanske har varit för varmt, för dom, på vår gård.

Man vet då definitivt att det är höst, då barren regnar mot våra fönster då det blåser, och nu håller gräsmattan på vara dags att krattas, huvva…tur att vi inte har större tomt än så här.

Det var bastukväll igår, höstens första och vi drog in 180:- på trissen, jodå, med andra ord tio spänn plus/person om man räknar bort inköpet. Nästan så man känner sig lite slösaktig och skulle kunna tänka sig att köpa nåt onyttigt…men…nej, inga utsvävningar nu, det tar vi sedan 😀

Vi pratade lite om yrkesheder, igen…att man ska vara stolt över det arbete man utför. Monika sa att hon fått lära sig tidigt, att man inte stod med händerna i byxfickorna, utan man skulle sysselsätta sig, fanns det inget att göra för tillfället, så tar man i värsta fall sopborsten, nåt, kan man alltid hitta på.

Jag kom då osökt att tänka på ett av mina första jobb, nere på Butica Sport. Ägaren hade ju även, Sport & Fritid samt Låstjänst, uppe på järnvägstorget. En storvuxen man, som sällan log, utan det skulle vara ordning och reda.

Han jobbade inte själv, nere på Butica, utan vi var ett annat gäng. Ofta lite småtomt på folk, och vid något tillfälle hade vi plockat fram stolar till kassadisken, det föll inte i god jord, hos ägaren. Man skulle inte sitta ner i kassan, nu gjorde vi väl inte det då det var kunder i butiken, men ändå. Det roliga var väl att det han sa, det lyssnade man på. Respekt, med andra ord!

Och även där fick man då lära sig att man skulle åtminstone se, sysselsatt och arbetsam ut, då folk tittade 😀

Och det här med bemötande, ute på Blåeld i helgen så berättade en av ägarna att han varit eller om det var någon bekant, på en typ av charmkurs. Han tyckte att det var löjligt, att lära sig att klistra på ett leende för att verka trevlig och hjälpsam…mja, kan han ha rätt i, jag vill ju hellre se ett äkta leende än ett påklistrat, ofta märker man nog skillnaden, svårt att lära sig vara något man inte är.

011

Önskar er alla en fin tisdag!

 

Inte så snygg…men

Av , , Bli först att kommentera 17

Japp, då sitter fönstret på plats igen, uppe i stugan, den är låst och vinterklar, allt såg ut som vanligt däruppe, men att det är höst på gång, märker man i bilderna, vassen börjar förlora sin gröna färg och vattnet ser inte lika lockande ut, längre:

001 002 008 020Winstone passade i alla fall på att spurta runt, från ena sidan till den andra, han njuter av att få ge järnet:

003 005 006 013 016

Vi gjorde en sväng förbi Norsjö också, och tokiga som vi är, så shoppade vi loss och köpte en bil

Vad säger du matte…vadå bil???

023

Ja, men ser du inte bakom dig, Winstone…Va, vadå bakom, ska jag vända mig om?

022

Huuu, det står ju en bil där, en Camaro…JAAA bästa som finns 😀

021027

Jo, seriöst, vi har pratat en del och Nicco får ju börja tävla i samma klass som jag, Pro et, som det så vackert heter idag, men för att göra det så krävs det en bil, och det fanns en däruppe. Nu ljuger bilderna en hel del, för den ser ju rätt så ok ut, här:

Foto0775_001

Men kanske inte framifrån och på nära håll:

Foto0777 Foto0778 Foto0779

Den är tom och innehålls lös, ingen motor, ingen låda, inget innertak, inga säten på plats, dock följer det mesta av inredningen med, samt fronten och sånt där, men det är lite pyssel, kan man lugnt säga. Så Åke har en del jobb att se fram emot, men rätt kul att få bygga ihop, kanske, den dagen man är klar.

Lite roligt var det också att det stod ett namn på dörren, och vi gissade på en tjej som kört kanske just dragracing med den. Jag sökte på FB och hittade en med samma namn, skickade ett meddelande och frågade om hon var rätt person, och se, det var det. Hon hade fått bilen av sin man, -95, men bara kört på gatan med den. Hon tyckte det lät kul att bilen kommer till användning igen.

Idag är det Lycksele på schemat, jag har en tid hos läkaren, och jag får sällskap, Tina hakar på, så då går säkert tiden fort 😀

Önskar er alla en fin dag, regnet till trots!

 Foto0776_001

 

Jag undrar (ovanligt då, nä)

Av , , 2 kommentarer 4

Man säger ju om man har 1 katt att den tror att den övriga familjen också är katter och av den anledningen drar den hem råttor för att bidra med födan.

Men vad händer då, till exempel nu då Theresé och Anders väntar hem en baby någon gång i Juni, och dom är ju dessutom ägare till katten Diesel. Vad kommer han att göra då babyn kommer?
 
Se den som en familjemedlem, ta barnet i nackskinnet och bära iväg med den, klämma ut ”kattbarnet” genom kattluckan för att lära den att söka upp sin egna föda, eller se den som en rival och börja märka ut revir?
 
Vi väntar med spänning.
 
Ps. det är av den anledningen vissa säger att man ska ha minst två katter, då får dom lära varandra hur man ska bete sig och bevarar därmed sina instinkter. ds.
Maria Lundmark Hällsten