Etikett: depression

Byte av upplevelser

Av , , Bli först att kommentera 16

Vet att det är många, kanske rent utav, flertalet människor, som går in i höstdepressioner, vid den här årstiden.

Jag kan skryta över att jag aldrig varit deprimerad eller påverkad av mörkret. Så jag kan inte relatera till den känslan, men med erfarenheter av andra som lidit av det, i min närhet, så förstår jag ju att det är jättesvårt.

Och ännu värre då, för alla som går runt med dessa känslor, året runt. En klok människa sa till mig, att man kan lära sig att visa känslor, för att man vet hur det ska vara, man kan skratta, men om man inte gör det med hjärtat så blir det inte samma sak.

Likadant för alla som sätter på sig en mask, för att dom inte vill visa sitt rätta jag. En ständig kamp, med sig själv, och säkerligen en längtan till att bara få andas utan att det ska göra ont i själen.

En annan klok person, sa, att man vet, innerst inne vad som är rätt. Men hjärnan säger en sak, och hjärtat ett annat. Och då tänkte jag, att man måste med andra ord, synka dom två. Inte det lättaste att komma underfund med, hur man fixar det.

Själv har jag en egen teori om varför jag aldrig upplevt detta. Dom som nu pratar om vikten att få i sig D vitamin, då vi inte har sol så länge. Dom är säkert nåt på spåren. Jag brukar ju säga att sol för mig är som en batteriladdare…ren energi.

Och ni som känner mig, vet ju att jag inte behöver mer än nån timme i vårsol, för att lägga grunden. Min solbränna försvinner aldrig helt. Nåt är ju halvkonstigt, men jag klagar inte.

Tror också att den grunden blev lagd, redan som barn. Konstant brun under hela sommaren. Var ju bara inomhus då det var mat. Annars spelade det ingen roll om det regnade, snöade eller var full storm, ute var man ändå.

Sen är väl alla depressioner, väldigt individuella. Svårt att hitta botemedel som passar alla. Ibland önskar jag att jag hade kunnat byta mina upplevelser över hur mina dagar är, för att nån annan skulle få känna hur det känns att bara ha det gott. Vi har ändå så mycket i våra liv att brottas med, så ingen skulle behöva tyngas med att må dåligt.

Men hur det skulle vara genomförbart, måste jag lämna över till nån annan att räkna ut, jag har ingen aning, om hur det skulle gå till.

Min dator verkar i alla fall ha gått in i en depression…igen. Då den slår av sig själv och startar upp igen. Jag kan fortfarande inte skriva dessa tecken, : ! ? ) ( ” / # inte heller stor bokstav utan att först trycka ner caps lock.

Så det tar sin lilla tid att skriva blogginläggen. Tecknen har jag sparat i ett dokument och får kopiera därifrån, för att lägga in i texten. Har lyckats spara ner min mejladress också, för den kan jag ju inte heller bara skriva, då det är ett understreck i den.

Och här tänker jag att det nån av er kanske vill byta sin dator mot min, apropå att byta upplevelser, hahaa. Det krävs dock, att ni har en perfekt fungerande dator, om bytet ska vara genomförbart.

Hoppas på en fin dag för er alla!

Känner mycket kloka personer!

Av , , Bli först att kommentera 18

Apropå gårdagens inlägg om vad en viss person sa som jag sedan gjorde. Det finns fler såna personer, som säger kloka saker. Det handlade inte om mig, utan om en annan. Blommor ska ju skänka glädje, man blir glad av att se dom, så varför då ha halvdöda blommor som egentligen bara gör en deprimerad.

Och där var jag i förrgår. Jag är less på mina blommor som ser mer död än levande ut, halvdassiga i färgen och ingen tillväxt överhuvudtaget. Så jag tog även denna persons åsikt till mig och röjde. Nu har jag svårt för att kasta blommor, man ömkar dom och tänker att kanske dom återupplever, om man ger dom lite mer jord, ställer dom i rätt fönster, så jag gjorde helt sonika så, att några fick påfyllning och sedan flyttade jag upp dom en trappa till Niccos föredetta lägenhet.

Däruppe får dom nu stå i ett fönster som vetter ut mot blomstervägen, i det läget har dom aldrig stått förut, så dom kanske piggar på sig, och om inte, så åker dom.

55488025_10157019841966585_1737277751125082112_o55939868_10157019842161585_1045744551400046592_nSå behövdes, eller villhövde jag (ett ord som jag sett att en av mina gamla chefer använder, vill ha/behöver 😀 och det var ett jättebra ord så det snor jag ), blommor som befriar folk från depressioner. Bra att ha nåt att skylla på 😀

Åkte på Plantagen och kom hem med lite nytt och fräscht som jag verkligen hoppas, ska få fortsätta se fräscht ut. Med lite tur så, kanske det funkar.

53752713_10157017793056585_7328569973532524544_o 55933653_10157019844266585_3318306872649318400_n 55549722_10157019844606585_3255225966418460672_n 55523484_10157019842641585_5741663644530245632_nBirgitta som sa det där om naggade koppar, gav Nicco en blomma för x antal år sedan, kan vara runt elva år vi haft den. En asblomma, som såg rätt tilltufsad ut, efter alla år här, så den hamnade helt sonika i källaren.

Jag hade nog en baktanke där, att den skulle ge vika och bara ge upp. Den har under 1½ år, fått vatten 3 gånger..fatta…3 gånger, och den lever än. Haha, snacka om överlevare och nu fick jag dåligt samvete, så jag kommer att ta upp den, ge den lite ny jord och bära upp den en trappa till the recovery home. Fast det skulle inte förvåna mig ett endaste litet dugg, om den då, bara ger upp och vandrar vidare, chockerad över all uppmärksamhet. Vi får se!

Önskar er alla en trevlig torsdag!
55489222_10157019844931585_3566671216330670080_n

Vad ska det väntas på???

Av , , 18 kommentarer 50

Egentligen känns det knepigt att skriva om det här, enbart för att det är rätt så personligt, men samtidigt kan jag inte låta bli, jag stör mig på dom som ”tror” sig veta, vad som är rätt och fel, men då undrar jag vem som bestämt det?

Det är så här, för att göra en lång historia kort, min mamma, har hittat sig en sambo, han heter Bosse. Och vi är alla, i hennes närmaste närhet, så glad för hennes skull. Hon har nu någon att dela sitt liv med, igen. Pappa kommer inte tillbaka, och det är väl det enda vi vet, med hundra procents säkerhet, men vad som väntar bakom dörren imorgon, kan ingen veta, bara sia om.

Nu var Bosse ingen ny man som hon aldrig träffat förut, dom har känt varandra i snart 50 år och hållit sporadisk kontakt med varandra och givetvis mer så, sedan olyckan inträffade. Mamma tyckte det var skönt att få prata med någon som stod utanför alltihop, och prata har dom nog gjort. Vi har inte vetat om detta, förrän nu, för 3 veckor sedan, och som skrivet och sagt, vi blev jätteglada.

Ingen som inte stått henne nära, VET vad hon gått igenom, eller hur dåligt vi mått, för att inte kunna räcka till. Att skjutsa hit och dit, ordna kontakter, prata med myndigheter, betala räkningar, försöka bringa ordning i papper, och att sedan hantera hennes smärta och depression…det har varit jobbigt, och ingen kan leva någon annans liv, utan att förgås själv, så är det bara.

Så, nu vore ju allt toppen och hur bra som helst, om det inte fanns dom som INTE tycker att detta var roligt överhuvudtaget. Utan dom anser helst att mamma ska leva ensam med sina tårar i minst 2 år, för att visa att hon inte glömt bort vår pappa…typ.

Och som dessutom har mage att tro, att det mamma sagt i telefon till en specifik person, varit osanning, då hon grinat och varit ledsen, för hade det varit sant, hade hon inte varit sambo idag. Ehhh, ursäkta, men då kan just den här personen inte ha hört på hennes röst, hur sant allting varit.

Vår mamma har inte varit den mamma hon var förut… inte en endaste dag sedan olyckan, tills hon nu berättade om Bosse och hur vi alla bemötte detta besked, nu är hon precis som hon alltid varit, nöjd, glad, vill göra saker och leva sitt liv, och det känns bara så rätt.

VARFÖR ska någon måsta vänta innan dom går vidare… vänta på vad??? Vänta 2 år och se om du lever själv, eller? Gå och må dåligt och inte få något uträttat överhuvudtaget under flera år, bara för att någon tycker att det är så man ska göra, varför? Jag förstår det inte, och det är väl ändå upp till var och en vad dom gör med sitt liv.

Vår mamma älskade pappa, även vi, våra minnen med honom kan ingen ta ifrån oss, inte heller mamma kommer att ”glömma” bort 50 år av sitt liv tillsammans med honom, dom sparar vi hos oss, var för sig, och nu kommer vi att få fler minnen tillsammans med mamma och Bosse, att lägga i minnesbanken, så är det och inget kommer att ändra på det. Ha en fin måndag, allihop!