Etikett: hjälpmedel

Snösläde kontra rollator, vad är bäst 🤔😶

Känns som om jag ofta tar upp drömmar…mina drömmar, under natten, alltså. Mest för att jag kan förundras över hur tankar och drömmar går medan man sover. Och hur mycket knas det kan bli.

Platser i mina drömmar kommer ofta tillbaka och har gjort så under hela mitt liv. Lite som en serie av noveller där handlingen förändras men inte platserna eller folket. Har 2 fasta platser och det är stugan i Malå, samt Mariehem.

I natt befann jag mig på Mariehem, utanför Svampens Livs. Det var vinter och rätt så mycket snö. Jag hade uppenbarligen problem med mina ben och jag skulle få ett hjälpmedel, en rollator, ELLER, tadaa…en snösläde!!


Blev sjukt besviken då leveransen av hjälpmedlet kom, och det var en snösläde. Jag stod där och höll i den och dumförklarade först mig själv, att jag ens godkänt detta som ett option om rollatorn inte fanns inne. Sedan sjukvården, som bestämt att detta skulle kunna fungera som hjälpmedel till att gå. Jag förstod inte riktigt på vilket sätt, snösläden skulle kunna vara behjälplig.


Nej, vem förstår sig ens på drömmar? Drömtydarna gör ju det men vem vet om dom alltid har rätt. Mina drömmar är inte ens lönt att försöka tyda i alla fall. Det kan resultera i brain meltdown. Fast innerst inne tycker jag ändå att dom är lite roliga…haha, kan ni inte se bilden framför er, där folk med gipsade ben försöker ta sig fram med hjälp av en snöskyffel. Jösses!

Nu sitter alla delar till vårt staket på plats. Ska dock måla lite fler balkskor, fast nu gör jag det på plats. Samt se om det behöver förbättrings måla några stolpar.


Nicke hade gjort dessa träkulor, long time ago.

Jag kommer ihåg då han stolt, visade upp dom och berättade att dom skulle sitta på stolparna på broräcket. Hade förträngt att dom ens funnits, då vi packade bort dom efter att ha gjort om vårt räcke. Tyckte det var synd att dom bara skulle ligga så nu sitter dom på vår grindstolar. Men…dom ska inte vara vita, haha. Ska klura lite på hur jag vill att dom ska se ut. Har bilder i mitt huvud, kan ni tänka er.


Åkes moster Gunilla, kom förbi igår då vi satt här ute och kaffe pausade. Hon, liksom min mamma, tyckte att vi har ett rikt fågelliv ute i syrenbusekn. Det kvittrar och låter hela tiden. Gråsparv, dom herrar, grönsiska och hackspett. Och igår en ny besökare, inte så vanlig häruppe i Västerbotten. Steglitsen!! Love it!


Sally undrade vad vi skulle hitta på idag. Jag tänker att vi kanske tar en sväng till Umeå Energi centrum i Klabböle. Vi kan ju, om inte annat, ta oss en glass där och kolla in omgivningen. Måste kanske kolla vilken väg man tar dit. Undrar om det är vägarbeten kors och tvärs?

Hunden är utfodrad och rastad. Ingen större värme, än så länge, men det är rätt skönt, det med. Lagom brukar ju vara det bästa även om det där lagom, är väldigt individuellt.

Ha det gott, allihop!

Finns inga alternativ, just do it!

Av , , Bli först att kommentera 15

Ångrade inte en sekund att jag gick HLR kursen i förrgår. Verkligen nyttigt och vi fick alla prova på att använda hjärtstartaren, så även den, känner jag mig trygg med. Fast jobbigt var det, rent fysiskt, att försöka hålla igång någons hjärta med kompressioner. Jag sa att en sån där docka skulle man haft hemma, värsta träningsredskapet.


Vi fick även lära oss hur man gör en heimlich på person som sitter i rullstol. Inte alla rullstolar är såpass smidiga att man kan stå bakom och nå, runt om.

Där ställdes också frågan, ifall någon kände sig tveksam till mun mot mun metoden. Du vet ju aldrig vem det är som ligger där, och vad den människan kan ha för smittor. Men, sa någon i gruppen, om det väl gäller, så tänker man väl inte, utan bara agerar.

Mjae, fast… gör man det, sa utbildaren. Tänk er scenariot Vasaplan för att ta ett exempel, där ligger en utslagen människa med kanyler och ölburkar, runt omkring. Det är absolut många som skulle tänka, både en och två gånger. MEN, om man inte fixar mun mot mun, kör kompressioner om det är hjärtstillestånd, fast syre behövs också, för att undvika hjärnskador, så långt det går.

Nu är det så finurligt, att det faktiskt finns hjälpmedel som man kan bära med sig. Nämligen dessa.

Klicka på bild för att koma till den hemsidan, annars… Googla för fler alternativ, det finns att beställa med lite olika utseenden och priser. Ett billigt hjälpmedel, om det skulle falla sig så att man råkar ut för nåt missöde.

Med all denna info och övningar, så väcktes även minnen från pappas olycka. Jag vet att man ställer sig frågan, hur mycket skada gör man inte med kompressioner på en redan trasig bröstkorg… Ja, man skadar, men…vad är alternativet? Är det ett hjärtstopp, så är det ett hjärtstopp, och utan hjälp, dör man i vilket fall som helst.

Att utföra en heimlich, hade vi ju kunnat göra, jag och syrran. Den gången vi var hos pappa på lasarettet, och mamma blev erbjuden en lunch. Hon valde kalops och i den fanns ett helt, lagerblad. Detta fastnade i halsen och det blev stor uppståndelse.

Jag hämtade hjälp, då varken jag eller Emma, kände oss trygga att utföra heimlich. Man var ju rädd att man skulle göra helt fel och trycka sönder henne. I rummet strömmande det till folk och till slut stod där, 6-7 stycken sköterskor och möjligtvis en eller två läkare. En av dom, stod bredbent med armarna i kors. Det diskuterades om färd ner på Akuten, för inget fungerade.

Men plötsligt, efter ett till tryck, så släppte det. Med det i bagaget, så kanske man ändå känt att det där… skulle jag aldrig, velat göra. Jag ser ju hur vi skulle haft panik, och näää. Fast som sagt, idag, japp, inga problem.

Apropå hälsa, leva och må, så har jag mejlat Svea Vaccin. Tänker att vi ska på börja vaccination mot Bältros. Har nu läst en del om bältros och vad den kan ställa till med, så…varför chansa.

Ska nog gräva fram den andra resväskan och börja se över vad som ska med imorgon. Köra nån tvättmaskin och så där. Tur att huset inte kommer att stå tomt, för då hade jag nog fått vinka good bye till mina 2, blommande blommor som vill vattnas var tredje dag med vatten, underifrån.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Hjälp eller stjälpmedel

Av , , 6 kommentarer 13

Många som går med rollator har liknande gångstilar. Det ser ut som om rollatorn är ute och drar folk. Gångaren hänger inte riktigt med utan går med utsträckta armar.

Vi pratade om det, då Nicco och David var här. Det finns väl en uppsjö teorier, men en av dom, kan ju vara för att den som går med den, är rädd att sparka på den.

En annan teori som jag kom på idag då tanken, återigen dök upp, är att man har ett inprogrammerat tänk. Rollatorn är ett hjälpmedel och stöd. Med andra ord inte en vagn man ska dra med sig…dra = putta. Men det blir automatiskt något ont, som man ska ha med sig. Och man utnyttjar den därför inte som det är tänkt.

Lite som gångstavarna, som ibland används som släpstavar eller som en vandringskäpp. Även dom, är ju tänkt att hjälpa till för att man ska gå mera rak i ryggen, och för att få lite skjuts i stegen.

Mja, som sagt, det handlar nog om tänket och uppfattningen. På tal om just det, så tänker jag på missuppfattning. Hur lätt det är att missuppfatta vad nån annan menar, om man bara skriver, rätt och slätt, och då man inte känner personen i fråga.

Jag hamnade i nån typ av sån diskussion igår. Eller diskussion, kanske är att ta i. Men jag kände mig lite påhoppad, och att människan i andra änden, inte fattade vad jag menade. Nu var det dessutom, ingen som bor här i Sverige, så snacket blev på engelska.

La ut texten om kaffe och bensin, på FB.

Och där fick jag då kommentaren att den personen, inte klagar på kaffe eller bensinpriser, för det är krig i Ukraina, och dom har det värre.

Det roliga var ju att jag, ingenstans, i den texten, klagade, utan det var mer ett konstaterande. Jag förklarade det, samt en lättare förklaring om hur bensinpriser drabbar våra bönder och alla som faktiskt är i behov av att använda bilarna.

Men återigen, fick jag veta att den personen fortfarande inte klagar, för att det är ett pågående krig.

Där skrev jag, att jag förbehåller mig rätten att klaga, och varför ska man inte få göra det. Det betyder inte heller att jag inte kan känna medlidande för andra. För mig betyder det som den personen skrev, att ingen får klaga på nåt. Och då tänker jag att det är grymt, för då får inte heller den cancersjuka människan, klaga över att livet är orättvist. För vi ska alla, tänka på kriget istället.

Och här, mina vänner, utan att fortsätta dravla om detta, så kan ju även jag, ha missförstått den personens ord. För jag vet ju inte hur den personen, säger orden, vart den lägger betoningen, eller vad som är ironi eller skämt. Om man inte noterar det med andra ord eller för all del, en emoji, eller två, eller…

😄🧐😱😪🥰

Ingen i hela världen, har missat att det är krig och det är fruktansvärt hemskt. Så många oskyldiga som sätts mitt i stormens öga utan chans att freda sig. Men jag tror att vi alla går under, om vi inte kan fortsätta leva våra dagar, så gott vi kan. Visst kan jag skriva om kaffepriser och annat, och jag kan också vara tacksam för att vi faktiskt har råd att köpa det. Det är skillnad på att klaga och att gnälla, tänker jag.

Dessutom tänker jag inte heller skriva om kriget som sådant, det är det redan så många andra som gör. Dom som känner mig, vet redan vem jag är, och på vilket ben jag står, med eller utan rollator, hoppas jag.

Idag, apropå nåt helt annat, så är det V8:ans dag, fast min motor är ute på vift så jag kan inte ens starta den i garaget, så hej och hå…


Ha en underbar torsdag, allihop!

 

Apropå this and that

Av , , 2 kommentarer 5

 

Marja Granqvist, ni vet, hon som också bloggar här på Vk, skrev igår om att man skulle ha haft en kamera inbyggd i glasögonen, jag tyckte att man även skulle kunna ha haft en gps där så man visste vart man var någonstans.
 
Och nu, apropå detta med gps. Vi har en granne här på gården, som genom en olycklig gråstarrs operation, förlorade synen. Han var redan blind på det ena ögat och nu blev han alltså helt blind.
 
Ett av hans stora nöjen förutom fotografering och musik, är att promenera. Han har assistenter som kommer tre gånger i veckan så han får gå ut på en längre promenad, men dagarna däremellan få han klara sig själv.
 
Han brukar gå i sakta mak runt parkeringen och vårat lilla bostadsområde, och alla tycker att han gör det så bra. Jag vet inte om man skulle vilja testa själv att gå med förbundna ögon. Man tycker det är tillräckligt då man ska hitta sin egen säng då det är kolsvart i rummet och man inte har tänk lampan. Man vill gärna gå med händerna framför ansiktet, även fast man vet att inget finns därinne i den höjden.
 
Så undrade jag nu, efter att ha sett denna man flera gånger, varför skulle det inte kunna uppfinnas en gps för blinda personer, som är mera centralt, alltså att man skulle kunna knappa in bostadsområdet och lite längre? Javisst, den går ju aldrig att programmera för eventuella hinder på vägen men dom går ju även med käpp, och skulle kunna upptäcka hindren med den. Det skulle väl också vara ett sätt att få känna sig mer oberoende och att man faktiskt kan gå iväg själv om man kände för det.
 
Och nu, apropå detta med hjälpmedel. Tänk alla som är så ofärdiga att dom går med rullator, inte bara utomhus utan den används även inne. Det går bra att gå runt med den men att till exempel klara av att dammsuga kan var stora problem och många kanske måste ha hjälp med detta.
 
Kunde man inte då uppfinna en sån liten enkel sak som en dammsugare som sitter fast nedanför rullatorn? Fort hade dom kunnat dammsuga själv då, och hade man en enklare variant så fixade man bara stora, tomma ytor, och med en lite mer avancerad rullator så kunde man med ett knapptryck skicka iväg ett dammsugar rör under soffan. Mja, jag skulle då tycka att det vore något att satsa på, vem vet, det kanske kommer i framtiden 🙂
 
Ni får ha en bra lördag!
Maria Lundmark Hällsten