Etikett: Johan

Huset brann ner

Av , , 4 kommentarer 5

 

 En solig och fin dag igen, lite mer fläkt så det känns bra, det blev aningens för mycket igår…om jag får säga min mening. Emma och Johan var tvungen att ta Benny, deras katt, till veterinären i Arvidsjaur, han hade käkat gräs då dom kom hit i förrgår och tydligen satt något i halsen. Han varken åt eller drack, och mycket riktigt, inte bara ett utan två, grässtrån satt fast bakom tonsillerna så inte var det konstigt att han kändes sig hängig.
Vi satt här ute igår kväll och testade en ny grogg/drink, absolut vodka med en touch av äpple som med fördel skulle blandas med Schweppes original (en flaska som Anders, svärämnet, så påpassligt hade köpt till midsommar men som vi aldrig öppnat), den drinken var inte tokig så Anders, vi ska köpa en ny flaska vodka och en ny Schweppes, när vi kommer ner, så ska även du få smaka.
Niccolina tog med sig sina sims spel, då vi åkte hit, för er som inte vet så är det ett spel som går ut på att man bygger upp ett hus, tapetserar, lägger golv, köper in saker och fixar dit en familj som sedan ska leva sitt liv i huset, äta, jobba, vara social och sova. Jag fnös åt spelet i början, det var Theresé som introducerade spelet i våra liv och efter tjat och jag hade förmodligen lite att göra en dag så testade jag.
Ja, det var ganska roligt och fort hade några timmar susat iväg, i jakten på dom snyggaste tapeterna etc. När jag så äntligen var klar och nöjd över resultatet så fixade jag dit en pappa, en mamma och ett barn. Sen började deras nya liv i huset…du det var snabbt över.
Jag satte pappan till att laga middag, han satte eld på spisen och sedan sprang dom runt som yra höns och det spelade ingen roll vad jag visade att dom skulle göra. *Poff* så var huset utbränt och familjen borta. Jag fick sedan veta att man var tvungen att ordna ett brandlarm till huset och en telefon, annars var dom körda, åhhh, om jag hade vetat det från början, men det var kanske lika så bra, för där försvann mitt intresse för det spelet, och det var nog inte heller ett riktigt brinnande intresse, om jag ska vara ärlig 🙂
Nu är det kaffe på altanen, sedan är det packning och planering inför Piteå, imorgon klockan 11 går första start, så då hoppas jag att ni håller en tumme för mig. Ni får ha en bra dag, allihop!
 

Avhämtas på Arlanda…nä

Av , , 2 kommentarer 5

 

Nicco hade en önskan till sin födelsedag, ja, inte bara en önskan utan en hel lista, men denna skulle toppa alla andra. Det var en cd skiva med en japansk grupp, och givetvis fanns inte denna skiva att beställa från någon annanstans än just Tokyo.
 
Jag hade hjälp av Theresé, att välja fraktsätt etc, och vi kom fram till at skivan skulle kosta 300:-. Ok, jag tyckte väl att det kunde vara överkomligt, bara för att, och Nicco själv skulle ju aldrig annars, få tag i denna cd. Så jag gjorde slag i saken och beställde den.
 
Fick avin för en vecka sedan och först och främst så läste jag att paketet kunde avhämtas på Arlanda flygterminal, jo men tjena, som om man skulle vara tvungen att ta en tripp dit, men så hittade jag en liten stämpel uppe i ena hörnet där det stod Preem västerslätt, det var ju lite skillnad det.
 
Nu hade dessvärre priset ökat en aning, 100:- skulle posten ha för frakten upp till Umeå, för en platt, tunn, liten skiva, eehhh, ok? Och sen skulle tullverket ha 52:-, så det blev den dyraste cd skivan jag köpt någon gång, vilken tur att hon bara fyller tretton år en gång i sitt liv och nästa gång så kommer jag förhoppningsvis ihåg hur det var förra gången jag köpte något från utlandet. Hon blev i alla fall överlycklig, och det var ju egentligen, huvudsaken.
 
Sen kom hennes moster Emma och morbror Johan hit, samt mormor och morfar, så hon fick mera Tokyo inspirerat från Emma, två t-shirts med Tokyo hotell, en grupp, eller nåt sånt, hon var då helnöjd med dom. Och pengar och böcker av morfars.
 
Vi fikade och hade sedan en liten rundvisning i huset, nu är det inte allt kvar att göra, igår fick elektrikern igång lyset på vår toa därnere. Och det blev så bra, alla har ju smågnölat om att jag valt för mörk matta och tapet, men du, det blev hur ljust som helst därinne, och fint, så jag är jättenöjd.
 
Näpp, nu ska jag ta mig en frukost, sen får vi se, om jag går ut en sväng…mycket troligt. Ha en fin onsdag.

Benen rätt upp i vädret

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Vi åkte upp till Norum igår kväll där morsan och farsan bjöd på middag och kaffe. Dom har ju ett litet tillhåll där också, inte bara här i Umeå och uppe i Malå. Lillasyster Emma, Johan och katten Benny var också där.  Theresé, Anders, Sally och Nicco hade åkt lite före oss, vi var ju ändå tvungna att köra med två bilar då vi är för många för att rymmas i en bil.
 
Jag och Åke snackade om älgar och hur stor dom egentligen är, jämför en ren och älg, det är skillnad på höjden det. Vi skulle åka ner till Nyåker en gång för rätt så längesedan, och hälsa på Tex, vi hade då bland många andra bilar, en liten Daihatsu. Det snöade lite lätt och mörkret hade redan fallit. Rätt var det var så klev det upp en älg på vägen, Åke bromsade vad han kunde, bilen sladdade och det enda jag kommer ihåg var benen på älgen, nåt annat såg man ju inte där man satt. Vi klarade oss och det gjorde även älgen, men nära var det, och då om inte annat, så fick man en viss hum om hur stor dom är.
 
Apropå benen på en älg, jag har ju berättat tidigare om hur det var då man var liten. Vi åkte ju upp till Malå var och varannan helg, eftersom mina föräldrar är därifrån, renar såg man alltid i massor, älgar var lite mer sällsynta, men inte just den här gången. Vi hade drygt en mil kvar in till själva Malå, det var vinter och kolsvart ute. Pappa satt förstås bakom ratten och vi hade precis svängt ut från ett vägskäl och höll på få upp farten då det hoppar upp en älg från diket.
 
Han hade säkert hunnit över om det inte var för att älgen halkar när han kommer ut på vägen och hamnar platt på ryggen. Farsan bromsade, då älgen ligger precis mitt framför vår bil, vi får dessutom ett möte och han blinkar åt den mötande bilen för att varna honom. Det enda jag såg från baksätet var älgens ben, som fortfarande sprang i luften, han hade inte tänkt stanna av minsann, det såg faktiskt ganska så lustigt ut.
 
Den mötande bilen gjorde allt han kunde för att få stopp på ekipaget och det lyckades han med, ungefär 2 meter från vår bil och då, äntligen, får älgen rätsida på sig själv, ställer sig upp och laddar iväg för att hoppa över diket igen. Då han sticker iväg sparkar han in hoven i sidan på vår bil, men som tur var hittar han av navkapseln och inte plåten, för det smäller till rejält då han sparkar till.
 
Några fler så nära möten med älgar, har jag nog inte haft, men sett dom har man ju gjort. Åke som är ute efter vägarna, åtminstone fem dagar i veckan, ser mer av dom, och det går ju bra, så länge dom håller sig i skogarna och ger fasen i att försöka ta sig upp på vägen.
 
Idag åker Järlåsa borna hem, så jag gissar att jag får ägna dagen till att bära bort dynor, städa undan och fixa lite. Och snart ska man bort med alla julsaker, puh, man kan ju bli svettig för mindre. Nu önskar jag er i alla fall en bra måndag, en lugn och fin sådan!

Helgen som gick

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Vi kom ner till Järlåsa strax före fem på fredagskvällen. Inget strulande utan det var bara att följa med trafiken, tre stopp blev det med lunch macka och andra pauser. Här är vi i Sörbränningen, det såg jättefint ut med alldeles knallgula vass strån, men på bilden syns det inte lika bra:
 
Morsan, farsan, lillasyrran Emma och hennes sambo Johan, var redan framme, då vi kom. Vi käkade middag, drack kaffe och surrade så fredagen försvann i en hast, dessutom blir man väldigt trött av att sitta i en buss en hel dag, med allt ljud och sånt.
 
Sally verkade då helt oberörd av alla människor, hon ler åt allt och alla, det spelar ingen roll vem det än må vara. Jag tror jag har hört henne grina till lite, tre gånger på hela den tiden vi var där. Hon är en väldigt förnöjsam och glad tjej.
 
Lördagen blev lite hetsigare då alla skulle utfodras med frukost sedan bar det iväg till Järlåsa kyrka, som ligger en tre kilometer därifrån. Kyrkan är gammal och jag tycket att prästen sa att där hade dom döpt barn ändå sedan 1680. Vi var ca 54 stycken därinne, Emma och Johan var utsedda till gudföräldrar och prästen sa att i och med det så hade dom förbundit sig att bjuda på glass, varje år, just den här dagen, och att dom bodde i Umeå skulle inte vara någon ursäkt, man kan beställa saker via nätet.
 
Dessutom sa han att hädanefter, på dopdagen, så skulle Sally få äran att välja vilken mat det skulle bjudas på därhemma, och skulle han råka på komma förbi till dom på dopdagen och det står fiskbullar med hummersås på bordet så skulle han veta att Sally inte fått välja, hm, ordningsam präst det där 🙂
 
När han sedan blötte ner henne med vattnet så gnällde hon till lite:
 
Och efter det hissade han upp henne över huvudet och det gillade hon skarpt, som synes:
 
Sen var det vidare färd till församlingshemmet där det bjöds på smörgåstårta och dricka, till efterrätt blev det kladdkaka och kaffe. Theresé hade suttit och klippt små kaniner till servetterna och dom började helt plötsligt på försvinna från borden:
 
Fast jag vet vem som var den skyldige, Nicklas, min brorsson, han ville ha sig en samling kaniner och det fick han förstås:
 
Dopet avslutades med presentöppning…av Theresé och Anders, då Sally gett upp och lagt sig för att sova. Hon fick fina presenter, både leksaker, smycken och tovade skor, samt pengar, förstås. Detta var presenten hon fick av oss, fast det lär väl dröja ett tag innan hon fixar att ta sig fram på den:
 
På kvällen blev det middag för tretton personer, lillbrorsan med familj följde med ner till Theresé och Anders så vi var några stycken där, sen blev en promenad bort till deras nyinköpta mark med medföljande hus och gäststuga. Det ligger en 3-400 meter nedanför deras nu befintliga hus.
 
Nu hinner jag inte skriva mer, det är frukostdags, får återkomma med en liten fortsättning sedan. Ha det gott!
 
 

Dubbla glasögon, höksyn!

Av , , 2 kommentarer 3

Ska börja med att tacka Nicco för min nya header, snygg tycker jag, tack tack!!!

Morsan bjöd på fika igår och det var inte bara jag och Nicco där utan lillasyster Emma och hennes sambo Johan samt farsan, var också där. Det blev provning av solglasögon som morsan införskaffat på Coop, det är såna som man kan ha sina vanliga glasögon under.

Emma skulle prova men hade inte sina glasögon med sig utan linser, så hon tog på sig morsans glasögon under, och vips, så sa hon att hon fick höksyn. Det bådar inte gott om man har både linser och vanliga glasögon på sig…samtidigt, och ser bra. Fast då var vi där igen, man får ju inte eller rättare sagt, man ska inte se hur bra som helst, tyvärr.
 
Och när hon nu nämnde detta om att låna glasögonen, även fast det nu var ett skämt, så var det faktiskt en gång i tiden då vi bodde på Mariehem som jag hade provat morsans glasögon och tyckte att jag såg perfekt då jag hade dom på mig. Själv hade hon köpt ett par nya glasögon så hon sa Jamen låna hem dom, och se hur dom känns. Vilket jag nu gjorde.
 
Jag gick runt i lägenheten och kikade på alla detaljer och saker som man inte noterat förut, rundar hörnet i hallen och kommer in i köket, ser köksbordet som helt plötsligt står och lutar. Nämen va f-n, säger jag högt, hur kan bordet luta??? Jag gick fram och kände på skivan sedan kollade jag under bordet på benen precis som om ena benet helt plötsligt skulle ha blivit kortare…då gick hissen upp, hamstern hade hittat sitt hjul igen, hästen hade kommit hem till stallet och alla bestick fanns i lådan, det var ju glasögonen som gav mig en förvriden syn och på längre håll så blev bilden vriden. Hahaha, ja det finns nog en orsak till varför man inte ska låna eller ta efter andras saker, vilken tur att vi har optiker.
 
Nu ska ni få en liten titt på Theresé och Anders nytillskott, tjejen som vi nu är stolta morföräldrar till, och Nicco förstås, en stolt moster:
 
Önskar er alla en fin dag!

Mos av allt

Av , , Bli först att kommentera 4

Igår gjorde vi en utflykt till museet. Emma (lillasyster) och hennes sambo Johan följde med liksom Jennifer, Theresé och Anders.

Det är ett ganska gemytligt ställe att trava runt på, och jag tror att min favoritvåning är den längst upp, med gamla 50-60 tals saker och den lilla biografen där man får se små filmer och foton över Umeå.
 
Visste ni till exempel att starten på Monte Carlo rallyt, en gång i tiden var på rådhusesplanaden här i Umeå? Mitt i smällkalla vintern och några körde t.o.m. ned cabbat, jo det var tider det.
 
Efter vi knallat runt där så åkte vi upp på M-hem där morsan bjöd på fika. Där blev det naturligtvis prat om både det ena och det andra, bl.a. om mat.  Åke var en av många som stod för matlagningen då han gjorde lumpen och vid ett tillfälle, under en övning så skulle det serveras potatismos. Ni vet, inte ”äkta” mos med riktig potatis, utan vatten och pulver.
 
I värsta stressen och i mörkret så upptäckte dom till sin fasa att pulvret inte skulle räcka till, det blev bara en rinnande sörja och det kunde dom ju inte servera. Dom gnuggade sina geniknölar och Åke kom på den smarta idén, att dom skulle blanda ut smeten med nyponpulver. Det var nämligen det enda pulvret som fanns. Efter viss tvekan från några så gjorde dom det, vad annars kunde dom ha gjort, att äta potatismos med sked lät inte så troligt heller.
 
Nu var det ju mörkt ute och av ca 150 stycken så var det faktiskt bara några få, som muttrade och undrade vad stackarn dom hade gjort för mos. Först sa dom väl att det skulle föreställa rotmos, men då några kom in och lyste på maten så förstod dom att det inte kunde stämma, dom var mest orolig över att det var något fel på vattnet. Åke erkände då att dom använt nyponpulvret, men fick faktiskt en eloge för det. Han var ju uppfinningsrik, och han löste ett problem. Så var det med det.
 

Nu håller Theresé och Anders på att göra sig klara för hemfärd till Järlåsa och all snö dom har där. Så nu är det väl läge att duka fram frukost så dom får i sig något innan dom åker. Ni får ha en lugn och skön söndag

Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten