Etikett: ljudbok

Av med masken 👹 av masken 👺

Av med masken, av med masken…säger dom på teve då dom gör reklam för kommande musikprogram. När jag hörde det för tionde gången i ordningen, kom det från ingenstans ett minne. Lustigt hur ett ord eller en liten händelse, kan väcka gömda och vissa glömda, saker från förr.

På Leksaks-kompaniet, där jag jobbade i början på 90 talet, såldes det bland mycket annat, ansiktsmasker med förfärliga utseenden. Det var inga märkvärdigt påkostade saker, utan dom var gjorde i en tunn, hårdplats. Theresé hade fått några stycken. Om det var samma dag eller framåt i tiden, så kommer hon ut med en mask över ansiktet.

Vi låtsas väl bli rädda för henne, hon tar upp handen mot masken, sliter av den med ett vrål och tadaa… därunder syntes hon inte till, utan hon dubbelmaskade, och hade en annan mask under den övre, hahaa… Det var otippat och hur hon ens kommit på den briljanta idén kan inte komma från nåt annat än att hon släktar på mig…finurlig!

Då solen skiner, som den gjorde igår, är det svårt att vara inne och utföra hushållsnära tjänster. Jag tog en bok i örat och gav mig iväg ut på industriområdet. Plejset där jag gick vilse ifjol, haha. Fast nu hade jag full koll på vart jag var.

Gjorde en liten missbedömning men det handlade mer om avstånd än riktning. Passerade husbyggnationerna nere vid DHL

Gick upp mot gamla Bilspedition och där kom det plötsligt ett moln med dun. Med en massa skator och kajor i luften trodde jag först att nån rovfågel fått tag i en måltid. Och att dunet kom från en fågel. Men se…jag hade fel, det var skott från nån växt, som virvlade runt i små molnsjok.

När jag närmade mig 363.an (Vindelvägen), och bestämde mig för att runda Bilprovningen, där missbedömde jag lite. Trodde att det var nåt stenkast eller 2-3 stycken, fast i själva verket måste du vara en jäkel på stenkastning om du ens klarat det på 10 kast, haha.

Här döljs verkligen en häftig maskinpark, jag ser bara snö, jag 🥸

Och Bilprovningen, sen när har det stått Norrlands Bilverkstad?

Kanske alltid, men från det här hållet är det sällan man sett byggnaden. Då måste man blickat bakåt och det gör man ju inte då man passerat, hehe…

Och dom här bilarna som står inne på plan, dom må ju ha underkänts å det grövsta, eller är det ägarna som gått hårt åt efter besiktningen, tredje alternativet…äsch, jag har inget, förutom att det är nån som jobbar där som äger dom eftersom ingen får vistas där nattetid förutom anställda 🤔Fast det kanske har med nån typ av skadereglering att göra ,jag har ingen aaaning 🤷‍♀️

Det blev nästan 12 000 steg igår. Ja, det blev det garanterat, jag bär inte mobilen på mig då jag är hemma. Efter middagen tog jag bilen och for och tränade. Skippade gåbandet utan körde benpress och armar istället. Nån måtta får det ju vara

Slog igång ljudboken då jag och Mr W gick i morse. Hann lyssna 2 minuter och sen fick jag veta att jag förbrukat all lyssnartid jag betalt för, hm. Slog igång radion istället, fast tänkte att nu kanske det skulle vara läge att kolla med Tina, hur man lyssnar på POD. Jag vet ju inte ens om det är en App man laddar ner. Då kan jag ju lyssna på sånt då jag överskrider tiden på BookBeat 

Jag kan ju testa i alla fall. Annars blir det musik via Spotify. Har hittat en ny stjärna. Inte via Spotify utan det var på TikTok han dök upp. Han släppte sin senaste låt här i dagarna, han heter Livingstone och låten jag fastnade för heter Shadow. Finns på youtube så jag länkar här, ibland visar den att man får klicka på lyssna via youtube, ni ser väl. Och ljud mina vänner, ni måste ha på ljudet så det hörs ordentligt

Är glad att mina lurar jag har i öronen inte går ända in till trummhinnan, då hade jag fått vara orolig för min hörsel 🥴

Hoppas på en fin måndag för er alla och avslutar med en kul bild på en vovve, med tanke på allt hundrelaterat jag skrivit om dom sista dagarna 🧡

Man kan fastna i lite vad som helst..

Av , , 2 kommentarer 10

Theresé kom ihåg Lucky Luke tröjans vara eller inte vara och kommenterade inlägget på FB:

” Ni hade sett tröjan på stan, men inte köpt den för att Lucky Luke hade cigg i munnen och tyckte inte att de var PK… men nån dag senare ändrade nån sig när de gick förbi igen, och då hade han helt plötsligt ingen cigg i munnen utan ett grässtrå..! Så då inhandlandes den. Sally hade den ofta. Den kanske ligger här nånstans…” slutcitat

Då var mitt minne ändå där i periferin. När jag läste grässtrå så kom jag ihåg att dom faktiskt bytt ut ciggen. Men att vår första tanke var att vi inte kunde köpa den med en cigg i munnen. Men ett grässtrå funkade fint

Ja, och då det handlar om riktigt små barn, så kanske man hittar andra saker dom kan skylta med. Det är ju knappast så att man drar med sig en 6 åring till Puben heller…eller? Ja den här lill tjejen fick då inte lov men hon gjorde verkligen allt, för att få till, åtminstone en pubafton, haha

Ny ljudbok är påbörjad och jag absolut ogillar hur den läses upp, så den här kan bli tuff. Jätte mjäkig röst, det händer inget, inga skiftningar, jag fattar inte ens om det handlar om samma person eller om det är flera. Känner att jag måste läsa vad den ska handla om, innan jag fortsätter.

Och nu, efter en snabb googling fattar jag mer. Haha..

Boken Stacken

Skriven av Annika Norlin och uppläst av Ingrid Elam handlar om följande:

”De är sju som har valt att leva utanför samhället, långt in i ödemarken, bortom skola, vård och omsorg. De har kommit från alternativrörelser och anstalter, institutioner och sångkörer, och alla är de på sitt vis kantstötta. De är olika men passar ihop, delar på sysslorna, och så lever de som myror i en stack.

Och där är hon som iakttar dem på håll. Hon som ensam har dragit till skogs med tält och spritkök, utbränd efter många stressiga år som ständig vikarie.” slutcitat

Efter 1 timme och 21 minuter, borde man ju ändå ha glidit in i berättelsen tänker jag. Fast hos mig har den hittills inte, fastnat nånstans. Lite som för den här killen 😄

Men jag ger inte upp. Kusin Anna hade kämpat sig igenom den förra boken även fast hon inte gillade den på så många ställen. Hon ville förstå och det vill jag med. Nu är jag åtminstone mer införstådd i handlingen. Kan tänka mig att man kanske tar till sig mer om man läser böcker istället. Där krävs i alla fall lite mer delaktighet, kan jag tro. Fast att läsa boken är inte ett option för mig, inte idag.

Avrundar dagens inlägg med 2 minnesbilder om hur det såg ut för 3 år sedan, denna dag, apropå att fastna. Nicco skulle iväg till jobbet och vi väntade en leverans av kylskåp dit upp. Många bilar hade svårt att ta sig fram. Hoppas ni alla får en fin, ”städa undan julen dag” tjolahopp och här var det redan gjort.

Vad våra sinnen betyder och hur vi använder dom

Av , , Bli först att kommentera 11

Så härligt att gå på morgon promenad och inte behöva frysa om kinder och händer. Töväder big tajm. Det var en rätt stor vattenansamling längre ner på vår Blomsterväg. Snön på vårt tak, åt andra hållet, for i natt. Men, givet, det fattar man ju, inte är minusgraderna ett minne blott, men vi kanske får ha det några dagar i alla fall.

Fick en kalender av min bror och svägerska, och i den kan man minsann läsa följande

Det ser ju lovade ut om vi ska tro på Bondepraktikan, eller om det inte stämmer, ska vi dra åt oss öronen och tänka att det faktiskt skett en rätt stor förvandling i vår värld. Klimatförändringar, miljöförstöring, hur vi utarmar naturens och jordens resurser, eller… är det inga konstigheter överhuvudtaget. Många vill ju påstå att vintern är som den alltid varit, sommaren likaså. Själv är jag inte böjd att hålla med, utan det kanske jag hade gjort om jag varit 15 år, för då hade jag inte vetat nåt annat, eller hur ska vi tänka här?

Nå, det var inte den jag tänkte på, när jag och Winstone travade fram på vår prommis. Utan snarare en fundering om hur hundar, upplever dagar som denna, kontra hur det var förra veckan. Rent luktmässigt Det var ett jädrans sniffade var femte meter

Skrev om hundars sniffade för flera år sedan och att dom använde delar av sitt nosande som vi använder Facebook. Dom får reda på vad andra ätit, vad som hänt på vägen, och ojdå, där har nog gubben Adrian 94, som bor på femman, inte hunnit hem till toan, utan var tvungen att pinka innan 😜

Min undran var inte om dom känner just det, men hur det hade varit och hur vi reagerat om vi plötsligt klev ut genom dörren och fick samma upplevelse som dom? Skulle vi få upp bilder i huvudet på vad som hänt utanför dörren, eller bara en förnimmelse. Hur skulle en hund bli annorlunda, om den inte hade sitt luktsinne?

Hittade bland annat detta på en sida på nätet:

”Luktsinnet är det mest primitiva sinnet, både hos människa och hund. T.o.m. encelliga organismer får information om omgivningen via olika receptorer som är ett förstadie till luktsinnet. Ändå är det ännu inte speciellt utforskat om vi jämför med t.ex. ögat.

Utan luktsinnet skulle inte vi ha överlevt som ras, vi skulle inte ha känt om maten luktade ruttet eller att en skogsbrand härjade i närheten.

För hundar är luktsinnet den viktigaste informationsmottagaren de har. Det är med luktsinnet de avgör om något är farligt eller inte, om något är ätbart eller inte.

Vi människor använder främst synen till det. Däremot vet man att blinda människor ofta omedvetet tränar upp sitt luktsinne. Försök har visat att de kan sortera ut kläder ur en stor hög och tala om vems klädesplagg det är genom att lukta på det.

Hunden har över 200 miljoner receptorer medan människan har 5–10 miljoner.

Forskarna tror dessutom att ca 70% av våra receptorer inte ens fungerar längre. Ändå kan vi urskilja ca 10.000 olika dofter.”

All denna info hittade jag på den här sidan. Klicka på  bilden om du vill läsa mer, rätt intressant faktiskt

Och den här kunde jag ju inte låta bli att småskratta åt

”Att de kan få information om kön, sexuell status och ålder är säkerställt men troligen kan de också avgöra känslor och sinnesstämningar.

Områden som de ofta nosar igenom är könsorgan, analregion, svans och svansrot samt öron och nacke.

Studier har visat att tikar är mer intresserade av huvudregionen medan hanar nosar mer i analregionen.

Jag undrar också om detta sinne kan liknas med dom som är färgblind? Nu menar jag inte att färgen på det vi ser kanske har lika stor betydelse som dofterna. Men med tanke på alla klipp man sett på människor som fått special glasögon och plötsligt får färgseende, så förstår man vilken stor roll, färger har. Här vet jag inte om det är rent upplevelsemässigt dom reagerar på färgerna i första hand, eller om hjärnan och hela kroppen gör ett glädjetjut och levererar endorfiner i stora lass.

Det är jättesvårt att förstå, hur mycket sinnen och andra saker betyder något, om man själv, redan har allt. Och föds du utan nåt av detta, så vet du ju inte heller skillnaden. Däremot tror jag att det är nyttigt att reflektera och relatera, för man VET inte men man kan gissa hur det hade kunnat vara, om man till exempel inte hade doft, smak, färg, syn, hörsel, armar och ben.

Och kan man relatera har man empati och förståelse, en mycket bra och viktig egenskap.

Så, där fick ni veta lite av hur jag går och funderar på morgon prommisarna. Inte underligt att jag har svårt att hänga med i ljudböckerna jag så förtvivlat försöker att lyssna på

 

Försökte få Winstones nos att framträda i kamda kulan men har vägrade förstå vad jag var ute efter, haha…fick dra godis kortet men det gick ändå inte som jag tänkt 😂 Med dom bilderna önskar jag er alla en fin tisdag!

Kursbrev 1…tåvärmare

Av , , 2 kommentarer 8

Igår gjorde jag det sista däruppe, torkade ur kylskåp, tömde en sista låda i en liten byrå, som jag lovat skulle vara tom. Dammsög och torkade trappan. Idag kommer hyresgästerna med ett litet inflyttnings lass. Största skillnaden för vår del är att innerdörren kommer att vara stängd och det är bäst att man ser till att ha nyckeln i fickan då man går ut.

Jag körde ljudboken under tiden jag pysslade på. Bokklubben har ju en träff i början av januari och jag har fortfarande 35% kvar att lyssna på. Det låter kanske inte så mycket men det beror ju på hur lång boken var från början. Jag har avverkat 9 timmar och 25 minuter, och har kvar 5 timmar och 7 minuter.

Helt ok bok i alla fall. Men jag tramsade till den mitt på hållet. Då jag hade en sån där natt då jag vaknade och steg upp efter 2 timmars sömn och inte kunde somna om. Slog igång boken, lyssnade 15 minuter, somnade, vaknade och slog av efter 15 minuter till. Men gången efter, hann jag lyssna 10 minuter och det gjorde mig total förvirrad efter en stund. Så pass att jag var tvungen att kolla vart i boken jag var. Jojo, den hade hoppat fram till slutet

Hade boken på nu på morgonen med, då jag och Winstone var ute på första svängen. Det handlade om släktträd och vart vi kommer ifrån. Mannen i boken, en präst, säger att det är ointressant med vart du kommer ifrån, ur den aspekten att dina släktingar är inte den du är. Du är den du väljer att vara eller bli.

Uttalandet, som jag tolkar det, syftar på om man har nån känd profil i sitt släktträd så innebär det inte att du, automatiskt kan glida på en räkmacka och göra dig, lika känd. Du är din egen person och personlighet.

Jag skulle väl vilja säga att det stämmer, fast… kollar du på världskändisar och deras avkommor, så nog blåser det lite kändisströssel på dom med.

Inte alla dock, dom kan ju bli kändis för sin talang som dom har i blodet. Växer du upp med föräldrar som har ett specifikt intresse, så är det kanske inte konstigt att även barnen lär sig samma sak.

Det är ju skillnad på talang och talang. Även om man skulle vara kusin med en som är tremänning med fastern till Ingemar Stenmark, så innebär det inte att man är bra på slalom. Eller att någon kanske skulle vilja ha min autograf, tack vare det. Nä, jag skulle nog ha börjat med slalom i tidig ålder för att ens kunna ta mig nerför en backe idag 😜

 

Min morfar var ju fantastiskt duktig på hantverk. Han snidade i trä, gjorde mjärdar, knöt fiskenät, eller vad det nu kan heta då man gör näten, han bakade och han stickade sockor.

Min mamma stickade, virkade och broderade så länge hon kunde se ordentligt. Men jag…ehh. Theresé sorterade i knappburkar igår och hittade stickor och en virknål. Hon ville ha lite garn, så jag drog fram Fultomtarnas garnnystan, hon virkade en kort bit och jag…ja, här är första kursbrevet. Vill ni att jag ska visa er hur man gör, hör av er.

Detta skulle kunnat bli en matta till docksskåpet (bry er inte om dom små defekterna), en halsduk till en Barbie, stickad på tvären, eller möjligtvis en enkel tåvärmare. Man sticker bara ner stickningen mellan en tå…Tror inte att jag får bli med i nån syjunta, har jag rätt eller har jag rätt

Det enda roliga är att hur man lägger upp maskorna och hur man gör rent praktiskt för att sätta igång, det sitter i ryggraden, men sen…Hur man byter färg eller avslutar, nopp… Virkning är än värre, det får jag sätta mig in i, en annan dag. Och nej…även om det är en annan dag idag, så får det blir en helt annan dag i framtiden.

Ha det gott, allihop!

Laid-back och bekymmerslös

Av , , Bli först att kommentera 11

Sökte efter en bild i ett gammalt album för några dagar sedan. På sidan som kom upp då jag öppnade albumet, satt ju jag. Reagerade på att jag såg lite laid-back (chill) ut. Svårt att se men i mina ögon kan det vara lite raggarstuk på den, hahaa

Skrattade till då jag vet av 2 andra bilder i liknande stil. Idag dök dom 2 bilderna upp som minne, snopet 

Mja, det är väl lite så där jag är. Inte av så jätte stressad natur. Det mesta löser sig och vet ni vad. Det som inte går att lösa, det får ju vara. Move on!!

Har kvar 2 timmar av ljudboken, Skilsmässan. Den är bra på sitt sätt. Själv har jag tänkt att man lätt kunnat kapa av 3 timmar utan att ha missat så mycket. Det bästa med den är väl att man blir medveten om hur dom flesta är, och hur livet kan te sig.

Man hör en sida av en händelse och berättaren är den som får sympati och medhåll. Där utgår man från att det är den enda sanningen, fast… Här svänger det rejält då man plötsligt får höra den andres sida, tankar och upplevelser. Det behöver inte betyda att någon har fel, men upplevelser är personliga och svåra att förklara. Speciellt för dom som inte vill lyssna.

Apropå böcker och läsning, så berättade jag på vår lilla bokklubbs träff att jag försökte mig på att läsa för Nicco då hon var liten. Men jag tyckte det var jobbigt. Jag gick in med stora intentioner att läsa och låta peppande, men det slutade alltid med att jag blev less och trodde inte heller att hon lyssnade. Så jag bytte ut första bokstaven i orden med ett F.

Nej, hon lyssnade visst och jag fick bannor för att jag inte läste korrekt. Jag sa att jag fick ont i tungan och inte kunde läsa längre. Här trodde hon att jag ljög, men ska jag vara helt ärlig, så låg den en sanning i det jag sa. Att högläsa är inte som att prata som man gör normalt. Man ändrar röstläge, byter styrka och understryker ord i meningar. Är man ovan, så blir det till slut ansträngande.

Gissa om jag skrattade till då den här bilden dök upp i FB flödet igår, då

Gjorde vissa förberedelser inför kvällen middag, redan igår. Och efterrätt ska det också serveras. Tror det kommer att bli magiskt gott. Men jag avslöjar inget idag. Det får väl komma bilder på det hela imorgon. Fast ett kan jag säga, hemmalagad halloncurd med hallon från Renbergsvattnet…UNDERBART!!

Kusin Anna och jag ska ju på föreställningen Barrikad, i eftermiddag. Och sen bjuder jag hon och Ingvar på söndagsmiddag. Äta ska vi ju oavsett och det kan väl vara trevligt att ha sällskap vid middagsbordet ibland. Bara så där för att vi kan.

Nicco skickade ett årsminne på messenger, på hennes Sambo. Han var inte så stor alls, den lille killen Sambo

Kontra nu då…

Ha en fin söndag, allihop!

Kunskap kan berika, men gäller det ALLA kunskaper…😶😄

Av , , 2 kommentarer 9

Bokklubb skrev jag igår. Sen tänkte jag att mitt intresse av böcker avspeglas lite i mitt lånekort

För gammalt för att dom ens ska kunna se att jag haft ett, haha. Nåja, det kan man alltid ordna ett nytt av. Nu var det inte så mycket för att låna böcker, jag har redan det jag behöver. Men vill man göra andra saker på biblioteket, så kan det behövas ett kort.

Det är ju ändå smidigt att det finns ljudböcker. Även om jag kan köpa att det är en helt annan sak att sitta och bläddra i böckerna själv. Det kräver lite mer. Tid, koncentration och lugnet. Så det kan hända att det är det mest ultimata. Och något vi inte bara ska stryka ett streck över. På något sätt är det som om vi strävar efter att förenkla allt vi gör, men det finns ingen tanke på vad vi förlorar.

Gissa vad som föranledde den tanken…något jag upptäckte precis i detta nu 😯

Jag kan alltså prata vad jag vill ha skrivit i ett Word dokument. Oh my… fast nej. Eller mja, kul att veta att det finns. Men jag tänker inte börja med det. Risken är som då man började skriva på datorn, att man tappar det gamla, vanliga, hederliga, att skriva för hand. Idag får man nästan skrivkramp efter 3 meningar.

Det tarvar nog lite övning också. Var ju ändå tvungen att testa att diktera. Tog ett litet stycke från gårdagens inlägg. Detta:

 

Och så här skrev den

 

Man måste tydligen säga punkt där man vill ha punkt. Kolon funkade inte. Och tyvärr Winstone, du får heta Vinsten istället.

Blev inbjuden av Umeå Kommun till en Temakväll om medberoende. Har man uppdrag som Stödfamlj, kontaktperson, ledsagare, förvaltare och god man, får man ibland sådana inbjudningar. Är man nu liks i lära tagen, och vill utöka sina kunskaper, är det väl bara att ta chansen då man får den. Även om man kanske inte möter medberoende i sitt yrke eller i andra uppdrag, så tänker jag att sånt här, är precis som med sjukdomar eller diagnoser.

Dom kan gå hand i hand, eller man kan ha en ”släng” av något. Beroende är en sak, att vara den som står bredvid en som är beroende, är en annan. Ska bli intressant, i alla fall och jag vidgar mina vyer lite mer. 

Finns ju allt möjligt man kan lära sig mer om. Kurser eller föreläsningar man kan hoppa på. Ibland räcker det kanske med att få tips på, hur man kan hantera vissa saker. Alla sätt är ju bra, eller… 😁

Kunde inte låta bli att svänga ner till Curiosum igår kväll efter mitt jobb pass. Hade noterat tidigare, att dom gjort det mer färgglatt. Skulle jag dedikerat bilden till någon, så blev det till Annelie. Hon som älskar alla färger och även haft sitt hår i regnbågens alla nyanser.

Idag är det lunchdejt med blogg Helena. Det var längesen vi fick till en träff. Jag har ju bara sett henne på bussen, några gånger, haha. Inte i bussen då, ni som vet, utan utanpå. Ha en fin torsdag, allihop. Jag är ledig och det känns som om jag behöver det, precis idag.

Maria Lundmark Hällsten