Etikett: morbror Assar

Liv efter döden, kakor, tårta och skratt, eller?

Av , , 2 kommentarer 15

Jag vet att vi alla har våra olika gudar och tror på lite av varje. Det finns dom som sätter Gud överst på alla listor, och det finns dom som har sin alldeles egna Gud och tro. Man kanske till och med väljer att kalla sin Gud för något helt annat.

Jag och Tina pratade inte riktigt om någon Gud, däremot om vad som kan komma att hända i livet efter detta. Det där outforskade som ingen vet något om. Men som väldigt många tycks ha upplevt i alla fall. Antingen då man vet sig ha fått meddelande från andra sidan, budskap, sånt som händer som man inte kan förklara.

Man kan säkert förklara en stor del av såna händelser på ett logiskt sätt, fast bara för att det kan finnas en sån förklaring, innebär det ju inte att den stämmer för det. Och ibland stämmer det säkert, det beror väl på våra egna tolkningar.

Min mamma genomgick ju den där incidenten med Berguven, den där som var på väg att greppa henne i skalpen och flaxa iväg med, då hon var i 2 års åldern. Men Berguven gick sitt öde tillmötes för min morfar sköt den, andra dagen den kom förbi. Min mormor hade redan försökt ta den med salongsgeväret men hade missat.

Nå, på den tiden bodde alla hemma i huset i Jockmock/Malå kommun, min morbror Börje och moster Linnea. Morbror Assar var inte född än. Så dog min morbror Börje, och jag vill minnas att det var 1997. På väg från begravningen kör mina föräldrar Björnvägen upp mot Mariehems hållet. Plötsligt kommer en Berguv och seglar över biltaket, pappa bromsar ner farten så dom hinner se hur den kommer upp på taket där Café Victoria ligger, och där landar den sedan. Frågar ni mamma, säger hon att det var en hälsning från Börje. Mja, oddsen för en Berguv mitt inne i Umeå är inte så stor, men… ”Tolkningsfråga”

För min del finns det absolut en fortsättning, det är inget svart hål efter livet här, never

 

Jag sa det till Tina och hon skrev sedan och frågade ifall jag ser på Min pappa och jag med Magnus Uggla. Hon tipsade om ett besök dom gjorde i Svenska Kyrkan, i avsnitt 1. Kollade på det för en stund sedan. Hans dotter Agnes, frågar Prästen om livet efter detta, för det kan inte bara vara svart, säger hon. För i så fall, varför finns vi här, då kan jag lika gärna lägga mig på golvet och bara ligga kvar där.

För min egna del är jag helt övertygad om en fortsättning, jag vill inte skriva att jag längtar eller känner att det ska bli spännande, för jag har ingen brådska nånstans. Utan jag tar det som det kommer. Men… så kom vi in på det här med, om man kommer tillbaka för att lämna en hälsning, på vilket sätt ska vi då göra det?

Medium, dom som talar med andar, kan många gånger förnimma en doft. Här undrade Tina vad jag förknippar henne med för doft. Och vad kan andra förknippa för dofter runt dig, har du tänkt på det du?

Min första tanke var Tårta, haha, men jag vet inte riktigt hur en tårta doftar 🤔 Tina sa att hon förknippar mig med god mat, goda bakverk, skratt (humor), ja, det är väl lite jag. Så med tanke på att vi faktiskt skrattar varje gång vi pratar med varandra, så lär vi ju både dofta kakor och höra skratt den dagen vi hörs från andra sidan.

Hittade detta på en sida då jag googlade medium. Här får ni 8 tecken på närvaro.

Undrade förstås om CD spelaren som gick igång nere i vår källare, var ett hej från Nicke och Elsie, då. Dom hade ju alltid på radion eller lill teven i köket. Vi har ingen radio eller tv i köket längre, så då var dom tvungen att ta den som fanns tillgänglig. ”Tolkningsfråga”

Peter Stormare har skrivit en bok. I boken berättar han bland annat om andar och demoner som styrt hans liv, om besök från själar och spöken.

”– Jag tror att i Sverige har vi lite svårt att tala om sånt här. Men jag tror att säkert 80 procent kanske har känt en närvaro från någon som gått till andra sidan. Sen vet man inte om det är dröm eller verklighet. Men för mig är det verklighet, sade han i Expressen under sommaren 2023.”

Ja hörrninini, vad ska vi tro och tänka? Jag kunde absolut INTE låta bli att pranka Åke igår, apropå Gud, haha. Han gick ut med Winstone och jag ändrade mitt namn i hans mobil, till GUD. Sen inväntade jag rätt tillfälle, stängde ner allt ljud på min mobil så han inte skulle höra att jag ringde till honom.

Han studsar till i soffan, tar upp mobilen och läser   ”GUD,,,det står GUD här, sen svarar han. Hocken jer he?

Hahaa…jag skrattade så det ekade i hans lur. Jag tyckte det var apkul, han tyckte jag var dum

Sen blev han orolig över att han inte skulle hitta igen mig i kontakterna längre. Så jag fick ändra tillbaka till MAMMA. Jösses, jag hade ju föredragit att han skulle avguda mig istället. Det sa jag och då kontrade han med att det skulle få stå kvar där då. Fast… nä, jag ändrade tillbaka. Vill ju inte trassla till det i onödan. Tänk om han ramlar och får be någon ringa efter hjälp och han måste säga att dom ska ringa Gud.

 

Nä, nog om detta här och nu. Tycker ändå att det är roligt att man kan tro på vad man vill, det är intressant att höra andras sidor av det hela. Det är precis som man säger. ”Att tro är inte att veta”

Ha en fin lördag, allihop! Tro inte att ni slipper ett inlägg imorgon, säger jag bara.

En sil och lite tjack, eller vad sa dom egentligen

Av , , Bli först att kommentera 14

Såg den här texten i nåt flöde, härom dagen.


Skrattade gott och kom ihåg då jag var barnvakt till min kusin, Jenny, ni vet, hon som kan stå på huvudet (ja hon kan mer än så, förstås, men dom här bilderna, alltså, love them).


Nå, det var sängdags och hon stod och plirade med sina ögon och sa att hon ville ha sil. Nä, sa jag, vadå sil 😳? -N´ sil, sa hon och jag tyckte det lät som, en sil. Det blev faktiskt så dråpligt att jag inte fattade vad hon ville och tyckte det var jätteskumt att en 4 åring skulle vilja ha en sil, oh my… Nädu, sa jag, här blir det ingen sil, och sen fick hon borsta tänder och hoppa i säng.

Hon gav igen genom att gömma mina skor, hahaa… Och när hennes föräldrar kom hem så frågade jag vad tusan hon hade för typ av missbruk. Dom skrattade och sa att det var fil, hon ville ha. Jisses, ja schack och fil, kan bli tjack och en sil, i våra öron, i alla fall.

Skorna återfanns ute i brevlådan. Min morbror Assar, hade varit med om det förut så han visste vart han skulle leta efter dom 😂

Roligt att jag visste igår, att jag skulle börja inlägget med att skriva detta. Går in på FB nu på morgonen och ser att Jenny fyller år idag. Haha… jamen då får jag skicka ett grattis på födelsedagen, och hoppas du får en underbar dag, hipp hipp hurra!! 🥳

Det blir inget Umeå Open imorgon. Regnet tar över och dom skjuter fram tävlingen en vecka till och tyvärr, då får jag lov att vika mig för överheten. Det var inte meningen att jag skulle få köra något, det här året.

Jag jobbar nämligen helg, och vill verkligen inte ta ledigt 2 pass, för den tävlingen. Hade det varit en riktig tävling, ”riktig”
i den bemärkelsen att man kör kval, eliminering och finaler och har möjlighet att kvala en hel dag, då, hade det varit värt det.

Tog ut Camaron igår och ja, jag åkte förbi till Vilgot på Printstore och hämtade nåt, hehe..


Och sen körde jag iväg och träffade Ina på Nybro. Den här gången testade jag faktiskt kycklingsalladen, inte alls dum, den heller. Jag gillar deras sallader, big tajm. Tänk att man får denna tallrik, en nybakt fralla, dricka och kaffe, för den ringa summan 105 kronor. Dessutom görs salladerna vartefter man beställer dom…fräscht.


Efter en trevlig lunchdejt åkte jag till Bo-Lage och hämtade en vegansk likör, minsann. Ska bli spännande att testa.


Och en ny cider.


Önskar er alla en toppen fredag!

Spel…frispel

Av , , 6 kommentarer 8

Apropå att komma ihåg saker eller hur man lägger dom i minnesbanken, så kommenterade Ulla på FB, och vi halkade in på ämnet, spel, typ Memory. Jag var ju en hejare på det, som barn, och jag tror att jag skulle klara mig rätt så bra idag, med, om jag verkligen la manken till. Ulla nämnde då Nya Finans, något hon hade spelat mycket som barn, och då kom man återigen ihåg, alla roliga spel man hade då man var…yngre 😀

Monopol, hur många timmar har man inte spenderat framför den spelplanen, eller alla kortlekar man nött ut på både poker, Chicago, plump och patienser. Min morbror Assar, gjorde ett eget spel, och det var nog det bästa av alla. Så fort vi kom hem till mormor, och vi var tillräckligt många för att spela, så kom spelplanen upp.

Jag kan tyvärr inte komma ihåg, idag, hur man spelade, men det var en variant på Nya Finans och Monopol. Sedan när man blev lite äldre, så gjorde även jag eget spel, det var roligt att sitta och klura ut hur spelgången skulle gå, och sedan lösa problem på vägen, man måste ju testköra innan man vet att det funkar.

Första gången Big Brother sändes, så hittade jag på ett spel om det med, riktigt bra faktiskt, så pass att jag funderade på att kontakta ALGA och höra om dom var intresserade, men som så mycket annat rann det ut i sanden, jag kom väl på andra saker jag skulle göra och tyvärr, det är nog inte heller så lätt att bara slå en pling, så var det fixat. Jag har viss erfarenhet i yrkeslivet, av hur svårt, dyrt och arbetsamt det kan vara att få ut en idé på marknaden…det är inte gratis, och det sköter inte sig själv.

Nu, då jag är inne på ämnet spel, så kommer jag ju osökt att tänka på mobiler, och allt flippande man håller på med, med den, chattar, foton, sms och säkerligen spel. Så vet jag ju att det finns fingervantar som är speciellt framtagna för att man ska kunna hålla på med mobilen utan att ta av sig vantarna, men kolla här, jag har också såna vantar, vad är det för sak 😀

Foto1553

Haha, sen skulle jag vilja påstå att det är överkurs att köpa speciella vantar, mina vanliga fluffiga fingervantar funkar absolut lika bra, och jag tar mig dit jag vill med dom på händerna, oavsett om jag ska smsa, eller ta kort etc.

Nä, nog saknar man dom spel där man fick ta på sakerna, och förflytta spelpjäserna för egen hand. Då Theresé var liten införskaffade vi ett flipperspel, jojomensan, det var spel det, men till slut så kunde man varva räknare, man hade lärt sig hur det spelet funkade och hur man skulle knuffa hela apparaten utan att det blev stopp i maskineriet.

Ha en fin dag, allihop och ett hett tips…broddar på innan ni ger er ut.

Och inte visste han vart dom var, inte vi heller

Av , , Bli först att kommentera 10

Nu har vi fått in myggfönster i 3 rum…gradantalet i vårt sovrum…24.4, så det är bättre. Nackdelen är väl allt ljud. Vi satt igår kväll, jag, Åke och Nicco och skulle se några roliga klipp, plötsligt hörs ett hoande, både Nicco och jag tittar på varandra och funderar…kom det där från klippet, frågade hon…och om det inte gjorde det så blir jag ju lite rädd.

Så hördes mer ljud och hej och hå, det var Brälla, Lena och Tova som stod här utanför. Dom kom in och vi bläddrade i gammalt fotoalbum och kollade in nostalgiboken om godis och glass, mycket att diskutera om, i den.

Egna minnen, bilder och smaker. Lena undrade om vi kom ihåg en glass som var en tärning som man åt med sked, nä, ingen kom ihåg den, men jag hittade den i boken, idag:

001 002 003 005

Dom snackade om midsommarfirande i Trehörningsjö, inget jag hann med att göra, jag var för ung 😀 Och sedan fick vi Theresé så då vart det aldrig läge, däremot vet jag en kille från Malå, som skulle vara busschaufför en midsommarafton, och hade en full lastad buss med destination, Trehörningsjö…dom kom aldrig fram, han hittade inte dit, haha, det tyckte jag nästan var humor, men bara nästan 🙂

Däremot blev jag påmind av Åke, tidigare under dagen, om två rymlingar, en 13 år och den andra 15. Jaja, jag erkänner, 13 åringen var jag och den äldre, min kusin Anna. Vi var i stugan i Malå och hade fått veta att det var Storhelga i Norsjö. Jerry Williams skulle uppträda och tivoli var det.

Vi bad om att få åka dit, men det var ingen som hade tid att skjutsa dit oss, heller, ungefär 7 mil, enkel väg. Vi gjorde som så många andra, tjatade, gnatade och gnällde, till slut, sa jag, jaha, men då far vi ändå, själv…ja gör det, sa min pappa, som måste ha varit tillfälligt sinnesförvirrad om han trodde att vi inte skulle göra precis det.

Vi liftade dit, till Norsjö, sen letade vi i säkert två timmar efter festplatsen, vi hörde ljuden, men vi fann inte ut vart själva festligheterna höll till. Vi fick faktiskt ge upp, och lifta tillbaka, det var inte lätt, lite trafik, och sent på kvällen, närmare natt till och med, men till sist stannade en lång-Mercedes, och vi fick åka in till Malå.

Klockan var nog närmare 3 på natten då vi landade på torget i Malå, ”bara” 1,3 mil kvar till stugan. Vi fick bita i det sura äpplet och ringa hem, från en telefonkiosk. På den tiden fanns en fast telefon i storstugan och på somrarna bodde inte mina föräldrar där, utan på lon, 50 meter bort, men min morbror Assar, var på besök och han svarade.

Överlycklig att vi hörde av oss, det hade ju varit kalabalik där, vi var borta, spårlöst och ingen hade tydligen fattat att vi gjort precis det vi sa att vi skulle göra. Han kom och hämtade upp oss…mamma var inte glad (konstigt) och pappa fick minsann höra av mig, att det faktiskt var HAN, som sagt, jamen far då, och då gjorde vi ju det…hahaa…bra att ha någon att skylla på, eller.

Dagen efter, fick vi äran att åka med Assar, till storhelga i Norsjö, och han hittade dit vi skulle och vi fick se Jerry Williams, det ni 😀

Önskar er alla en fin lördag!

 

 

Maria Lundmark Hällsten