Etikett: svart hål

Min mormor hade magiska händer

Av , , 2 kommentarer 11

Mamma hade en tid på Vårdcentralen igår. Det skulle lämnas prov och sedan besök hos läkare. Inför detta hade hon redan avbokat en tid på syn rehabiliteringen, en nog så viktig tid, fast denna var mer viktig. Jag skjutsade dit henne i god tid. Man ska ju anmäla sig 15 minuter innan och vi var där 20 minuter innan.

På provtagningen frågade sköterskan om hon skulle träffa läkaren, hon kunde inte riktigt placera provet men… jag löser det, sa hon och vi gick ut i väntrummet. Klockan 10, hade hon tid… 10.45 gick jag till Reception och frågade om läkaren, Malin, var på jobbet idag överhuvudtaget, nu har min mamma och jag, väntat 45 minuter??

Jag får på väldigt dålig svenska, direktiv om att gå till rum 1, där skulle jag hitta min mamma, som hon frågade namnet på, 3 gånger. Nej, jag vet vart min mamma är, hon sitter där och vi har väntat länge nu. Receptionisten går iväg och det blir genast en massa köande utanför luckan. Hon blir borta så pass länge att jag sa till mamma att nu försvann även hon, kanske i samma svarta hål som läkaren.

När hon kommer tillbaka går hon fram till oss, men pratar inte ens till mamma utan till mig. Jag vänder till och med bort blicken för att hon ska fatta att det inte är jag, hon ska informera men…nopp. Nå, det har blivit en dubbel bokning och tyvärr, det finns ingen tid att komma in utan vi får åka hem med outrättat ärende.

Men du har väl i alla fall inte betalat, sa receptionisten innan vi lämnade. Nej, hon har ju Frikort, fast vadå sa jag till mamma efteråt, ska du nu känna dig positiv eftersom du fick sitta 1 timme ”Gratis” i deras väntrum. Ska tillägga att enda anledningen till varför jag skriver att Receptionisten talade dålig svenska, är att det tyvärr, blir som upplagt för missförstånd. Så jag påstår inte att hon är en dålig människa, inte alls. Fast man borde ändå ställa krav på anställda om dom jobbar med människor som kan antas vara i ett mer skröpligt tillstånd (även om det kan vara tillfälligt). I en reception, ska det inte vara frågetecken, utan tjopp tjopp, -NÄSTA!!

Läkaren ringer då vi kommit hem. Hon ville förstås be om ursäkt och nu hade hon plötsligt tid att ta det viktigaste över telefon. Hm…undrar vart den tiden kom ifrån 🤔 Sen fick hon erbjudande om en sjukresa på måndag, då hon fick en ny tid fast hos en annan läkare.

En sjukresa är inget erbjudande, det kostar 400 kronor som mamma ska betala. Jag köper visst att det kan bli så här, ibland. Människor gör fel och många system verkar vara i ”papperslapp stadiet”. Systemet i receptionen är inte kopplad till läkarens inbokade tider. Hade det varit det, så hade vi fått veta med en gång att det blivit fel, då hon anmälde sig i luckan. Med ett ännu nyare system hade det kanske varit omöjligt för en läkare eller sköterska att dubbel boka.

Men snälla, man kan inte skriva så här på en kallelse, då det inte fungerar vice versa.

Patienternas tid är också pengar, planering och framförallt besvikelse då det inte går som det ska. Det minsta dom kan göra är väl att betala sjukresan på 400 kronor. Men jag vet också att det kommer INTE att hända. DÅLIGT!!

Bläddrade i min mormors gamla tidnings urklipp igår kväll. Där fann jag något bra med ett upplyftande slut. Min morfar fick en tumör i ryggraden och blev förlamad. Jo det visste jag sen tidigare, men med hjälp av min mormors magiska händer, så kom han sig upp på benen igen. Och det till läkarnas stora förvåning

Ett bevis på att man aldrig ska ta ut dåliga saker i förskott, och man ska aldrig sluta tro på mirakel. Så med allt det skrivet, så lämnar vi nu denna händelse bakom oss. Vi kan inte göra gårdagen ogjord och få tillbaka tiden vi tillbringat inför detta besök, så, vi släpper det…nu

Katten som stryker runt våra knutar ser ut att fortsätta hoppas på ett under, den med. Kanske det trillar ner en fågel från fröautomaten om den sitter där tillräckligt stilla och länge

Hoppas på en fin lördag för er alla!

Liv efter döden, kakor, tårta och skratt, eller?

Av , , 2 kommentarer 15

Jag vet att vi alla har våra olika gudar och tror på lite av varje. Det finns dom som sätter Gud överst på alla listor, och det finns dom som har sin alldeles egna Gud och tro. Man kanske till och med väljer att kalla sin Gud för något helt annat.

Jag och Tina pratade inte riktigt om någon Gud, däremot om vad som kan komma att hända i livet efter detta. Det där outforskade som ingen vet något om. Men som väldigt många tycks ha upplevt i alla fall. Antingen då man vet sig ha fått meddelande från andra sidan, budskap, sånt som händer som man inte kan förklara.

Man kan säkert förklara en stor del av såna händelser på ett logiskt sätt, fast bara för att det kan finnas en sån förklaring, innebär det ju inte att den stämmer för det. Och ibland stämmer det säkert, det beror väl på våra egna tolkningar.

Min mamma genomgick ju den där incidenten med Berguven, den där som var på väg att greppa henne i skalpen och flaxa iväg med, då hon var i 2 års åldern. Men Berguven gick sitt öde tillmötes för min morfar sköt den, andra dagen den kom förbi. Min mormor hade redan försökt ta den med salongsgeväret men hade missat.

Nå, på den tiden bodde alla hemma i huset i Jockmock/Malå kommun, min morbror Börje och moster Linnea. Morbror Assar var inte född än. Så dog min morbror Börje, och jag vill minnas att det var 1997. På väg från begravningen kör mina föräldrar Björnvägen upp mot Mariehems hållet. Plötsligt kommer en Berguv och seglar över biltaket, pappa bromsar ner farten så dom hinner se hur den kommer upp på taket där Café Victoria ligger, och där landar den sedan. Frågar ni mamma, säger hon att det var en hälsning från Börje. Mja, oddsen för en Berguv mitt inne i Umeå är inte så stor, men… ”Tolkningsfråga”

För min del finns det absolut en fortsättning, det är inget svart hål efter livet här, never

 

Jag sa det till Tina och hon skrev sedan och frågade ifall jag ser på Min pappa och jag med Magnus Uggla. Hon tipsade om ett besök dom gjorde i Svenska Kyrkan, i avsnitt 1. Kollade på det för en stund sedan. Hans dotter Agnes, frågar Prästen om livet efter detta, för det kan inte bara vara svart, säger hon. För i så fall, varför finns vi här, då kan jag lika gärna lägga mig på golvet och bara ligga kvar där.

För min egna del är jag helt övertygad om en fortsättning, jag vill inte skriva att jag längtar eller känner att det ska bli spännande, för jag har ingen brådska nånstans. Utan jag tar det som det kommer. Men… så kom vi in på det här med, om man kommer tillbaka för att lämna en hälsning, på vilket sätt ska vi då göra det?

Medium, dom som talar med andar, kan många gånger förnimma en doft. Här undrade Tina vad jag förknippar henne med för doft. Och vad kan andra förknippa för dofter runt dig, har du tänkt på det du?

Min första tanke var Tårta, haha, men jag vet inte riktigt hur en tårta doftar 🤔 Tina sa att hon förknippar mig med god mat, goda bakverk, skratt (humor), ja, det är väl lite jag. Så med tanke på att vi faktiskt skrattar varje gång vi pratar med varandra, så lär vi ju både dofta kakor och höra skratt den dagen vi hörs från andra sidan.

Hittade detta på en sida då jag googlade medium. Här får ni 8 tecken på närvaro.

Undrade förstås om CD spelaren som gick igång nere i vår källare, var ett hej från Nicke och Elsie, då. Dom hade ju alltid på radion eller lill teven i köket. Vi har ingen radio eller tv i köket längre, så då var dom tvungen att ta den som fanns tillgänglig. ”Tolkningsfråga”

Peter Stormare har skrivit en bok. I boken berättar han bland annat om andar och demoner som styrt hans liv, om besök från själar och spöken.

”– Jag tror att i Sverige har vi lite svårt att tala om sånt här. Men jag tror att säkert 80 procent kanske har känt en närvaro från någon som gått till andra sidan. Sen vet man inte om det är dröm eller verklighet. Men för mig är det verklighet, sade han i Expressen under sommaren 2023.”

Ja hörrninini, vad ska vi tro och tänka? Jag kunde absolut INTE låta bli att pranka Åke igår, apropå Gud, haha. Han gick ut med Winstone och jag ändrade mitt namn i hans mobil, till GUD. Sen inväntade jag rätt tillfälle, stängde ner allt ljud på min mobil så han inte skulle höra att jag ringde till honom.

Han studsar till i soffan, tar upp mobilen och läser   ”GUD,,,det står GUD här, sen svarar han. Hocken jer he?

Hahaa…jag skrattade så det ekade i hans lur. Jag tyckte det var apkul, han tyckte jag var dum

Sen blev han orolig över att han inte skulle hitta igen mig i kontakterna längre. Så jag fick ändra tillbaka till MAMMA. Jösses, jag hade ju föredragit att han skulle avguda mig istället. Det sa jag och då kontrade han med att det skulle få stå kvar där då. Fast… nä, jag ändrade tillbaka. Vill ju inte trassla till det i onödan. Tänk om han ramlar och får be någon ringa efter hjälp och han måste säga att dom ska ringa Gud.

 

Nä, nog om detta här och nu. Tycker ändå att det är roligt att man kan tro på vad man vill, det är intressant att höra andras sidor av det hela. Det är precis som man säger. ”Att tro är inte att veta”

Ha en fin lördag, allihop! Tro inte att ni slipper ett inlägg imorgon, säger jag bara.

En döende stjärna…i källaren

Av , , Bli först att kommentera 9

Så var det dagen med stort D, eller kanske man skulle sagt V dagen, då vi får veta om det blir ”val”fläsk till middag eller gravöl till kvällen. Jaja, vi får se vad det lider.

Gick långpromenad med Winstone igår och jag noterade en kämpe i grushögen, ser ni solrosen som sticker upp där borta:

Foto0884

Nicco hade en lektion om stjärnor och planeter, stjärnfall (fick jag lära mig) är ju inte en stjärna som faller utan det är meteoriter (stenar), så egentligen kunde det heta stenfall. En stjärna som dör, sugs in i sig själv, typ och blir ett svart hål.

Men då undrar man ju…alltså hur kan något vara oändligt, rymden är oändlig, hm, tänk om man skickade iväg en raket rakt upp, den åker i flera år och plötsligt *bonk* så slog den i en vägg, men fortfarande, bakom väggen finns det väl någonting?

Ett svart hål som suger in allt i sin närhet, men vad händer med det som sugs in??? Ujuj, jag får ont i skallen av att fundera över det, men en sak kanske jag kommit fram till. Tvättmaskinen, den kanske är en typ av en döende stjärna, här snackar vi inte så mycket om gravitation utan centrifug kraften…saker försvinner där med, vet ni väl? En socke där och en strumpa här, jodå. Det är mycket med det jordiska och rymdiska.

Åke och Nicco mekade lite Camaro och fullt på gården blev det:

Foto0885 Foto0886 Foto0887 Foto0888Foto0891

Jag undrar ibland om folk som passerar, tror att det detta är ett flerfamiljshus…

Nä, nu ska jag göra mig i ordning, Winstone ska säkert ut, och frukost ska intagas. Ha en fin dag, allihop!

10551007_10152665349358349_7022077568019726156_n

 

Maria Lundmark Hällsten