Etikett: morbror Börje

Liv efter döden, kakor, tårta och skratt, eller?

Av , , 2 kommentarer 15

Jag vet att vi alla har våra olika gudar och tror på lite av varje. Det finns dom som sätter Gud överst på alla listor, och det finns dom som har sin alldeles egna Gud och tro. Man kanske till och med väljer att kalla sin Gud för något helt annat.

Jag och Tina pratade inte riktigt om någon Gud, däremot om vad som kan komma att hända i livet efter detta. Det där outforskade som ingen vet något om. Men som väldigt många tycks ha upplevt i alla fall. Antingen då man vet sig ha fått meddelande från andra sidan, budskap, sånt som händer som man inte kan förklara.

Man kan säkert förklara en stor del av såna händelser på ett logiskt sätt, fast bara för att det kan finnas en sån förklaring, innebär det ju inte att den stämmer för det. Och ibland stämmer det säkert, det beror väl på våra egna tolkningar.

Min mamma genomgick ju den där incidenten med Berguven, den där som var på väg att greppa henne i skalpen och flaxa iväg med, då hon var i 2 års åldern. Men Berguven gick sitt öde tillmötes för min morfar sköt den, andra dagen den kom förbi. Min mormor hade redan försökt ta den med salongsgeväret men hade missat.

Nå, på den tiden bodde alla hemma i huset i Jockmock/Malå kommun, min morbror Börje och moster Linnea. Morbror Assar var inte född än. Så dog min morbror Börje, och jag vill minnas att det var 1997. På väg från begravningen kör mina föräldrar Björnvägen upp mot Mariehems hållet. Plötsligt kommer en Berguv och seglar över biltaket, pappa bromsar ner farten så dom hinner se hur den kommer upp på taket där Café Victoria ligger, och där landar den sedan. Frågar ni mamma, säger hon att det var en hälsning från Börje. Mja, oddsen för en Berguv mitt inne i Umeå är inte så stor, men… ”Tolkningsfråga”

För min del finns det absolut en fortsättning, det är inget svart hål efter livet här, never

 

Jag sa det till Tina och hon skrev sedan och frågade ifall jag ser på Min pappa och jag med Magnus Uggla. Hon tipsade om ett besök dom gjorde i Svenska Kyrkan, i avsnitt 1. Kollade på det för en stund sedan. Hans dotter Agnes, frågar Prästen om livet efter detta, för det kan inte bara vara svart, säger hon. För i så fall, varför finns vi här, då kan jag lika gärna lägga mig på golvet och bara ligga kvar där.

För min egna del är jag helt övertygad om en fortsättning, jag vill inte skriva att jag längtar eller känner att det ska bli spännande, för jag har ingen brådska nånstans. Utan jag tar det som det kommer. Men… så kom vi in på det här med, om man kommer tillbaka för att lämna en hälsning, på vilket sätt ska vi då göra det?

Medium, dom som talar med andar, kan många gånger förnimma en doft. Här undrade Tina vad jag förknippar henne med för doft. Och vad kan andra förknippa för dofter runt dig, har du tänkt på det du?

Min första tanke var Tårta, haha, men jag vet inte riktigt hur en tårta doftar 🤔 Tina sa att hon förknippar mig med god mat, goda bakverk, skratt (humor), ja, det är väl lite jag. Så med tanke på att vi faktiskt skrattar varje gång vi pratar med varandra, så lär vi ju både dofta kakor och höra skratt den dagen vi hörs från andra sidan.

Hittade detta på en sida då jag googlade medium. Här får ni 8 tecken på närvaro.

Undrade förstås om CD spelaren som gick igång nere i vår källare, var ett hej från Nicke och Elsie, då. Dom hade ju alltid på radion eller lill teven i köket. Vi har ingen radio eller tv i köket längre, så då var dom tvungen att ta den som fanns tillgänglig. ”Tolkningsfråga”

Peter Stormare har skrivit en bok. I boken berättar han bland annat om andar och demoner som styrt hans liv, om besök från själar och spöken.

”– Jag tror att i Sverige har vi lite svårt att tala om sånt här. Men jag tror att säkert 80 procent kanske har känt en närvaro från någon som gått till andra sidan. Sen vet man inte om det är dröm eller verklighet. Men för mig är det verklighet, sade han i Expressen under sommaren 2023.”

Ja hörrninini, vad ska vi tro och tänka? Jag kunde absolut INTE låta bli att pranka Åke igår, apropå Gud, haha. Han gick ut med Winstone och jag ändrade mitt namn i hans mobil, till GUD. Sen inväntade jag rätt tillfälle, stängde ner allt ljud på min mobil så han inte skulle höra att jag ringde till honom.

Han studsar till i soffan, tar upp mobilen och läser   ”GUD,,,det står GUD här, sen svarar han. Hocken jer he?

Hahaa…jag skrattade så det ekade i hans lur. Jag tyckte det var apkul, han tyckte jag var dum

Sen blev han orolig över att han inte skulle hitta igen mig i kontakterna längre. Så jag fick ändra tillbaka till MAMMA. Jösses, jag hade ju föredragit att han skulle avguda mig istället. Det sa jag och då kontrade han med att det skulle få stå kvar där då. Fast… nä, jag ändrade tillbaka. Vill ju inte trassla till det i onödan. Tänk om han ramlar och får be någon ringa efter hjälp och han måste säga att dom ska ringa Gud.

 

Nä, nog om detta här och nu. Tycker ändå att det är roligt att man kan tro på vad man vill, det är intressant att höra andras sidor av det hela. Det är precis som man säger. ”Att tro är inte att veta”

Ha en fin lördag, allihop! Tro inte att ni slipper ett inlägg imorgon, säger jag bara.

Tecken eller bara slumpen?

Av , , Bli först att kommentera 13

När vi gick vår morgonpromenad stod det två kajor med näbben full av gräs, borta vid Tvärån. Dom såg som roliga ut, där dom pickade på…förstår inte varför jag alltid får en bild av Sven Melander, för mitt inre, då jag ser fåglar som går så där, som fåglar går, hm…

Och apropå fåglar, såg jag en filmsnutt igår, om en pippi som hälsade på två systrar, som bett specifikt, om ett tecken i form av en Kardinal, från deras avlidna mor, här kan ni se det:

Så rörande! Och där kom jag på ett tecken min mamma fick från en berguv. Berguvar och mamma, har ju en viss röd tråd tillsammans, även hennes storebror Börje, som dessutom tyckte om berguvar.

Här en bild på ”mammas” berguv, den har ni sett förut!

rfthrhhhh-050Fotad av Niccolina Hällsten

Dagen han begravdes, kom det en berguv flygandes och satte sig på taket till gamla Barnens Hus på Mariedal. Min mamma stod där, och för henne var det glasklart, en sista hälsning från honom.

Sen är det väl väldigt individuellt vad du tycker och tänker om tecken från nån som gått vidare, vad man själv tror på, och hur man upplever saker. Tron kan också göra sitt till.

Här kommer jag att tänka på då min pappa låg på intensiven, med alla sina skador han hade. Och läkarna sa att vi skulle få se om det hände nåt under dom 3 första dagarna, så kanske det skulle finnas hopp.

Vi tycktes se tecken, om än så små, hela tiden, och på den tredje dagen kom till och med en ur personalen, som varit med från dag 1 och log och sa, jamen jag tycktes också se en rörelse på hans ögonen, då jag kom i morse.

Så där i efterhand tänker jag att alla runt omkring en människa som ligger så där, blir ju engagerade och rycks med. Alla vill ju att det ska bli bra, eller bättre, och man kanske ser, vad man vill se, och man hör det man vill höra…stay positive!

Men det är väl bra, på sitt sätt, ta inte ut saker i förskott, då lider du så mycket längre, eller så betalar du räntan på det där jäkla lånet, som du faktiskt inte har 🙂

Ha en fin onsdag, allihop!

Det väckte minnen

Av , , Bli först att kommentera 14

Emser väcker gamla minnen. Som barn, var detta en stark halstablett, men bara just från början, sedan kom det goda, söta fram, och det var jättegott. Min morbror, Börje, hade diabetes 1, och åt i princip, aldrig något med socker i, förutom just Emser.

2016-01-10 05.34.48
En sån ask kunde han trolla fram ibland, och bjuda på ett piller 😀 Har också för mig att han sedan, hade en ask Drutten, och det var nog det första minnet jag har av just sockerfria godisar.

Vi närmar oss tjugonde Knut, den dagen julen, egentligen ska kastas ut. Läste i weekend bladet att vi gjort just detta, sedan 1600 talet, och på 1800 så infördes julgransplundring, som en festlighet i samband med avslutandet av julen.

Min morbror, jobbade  Astra, och där hade dom minsann, julgransplundringar…för familjen. Jag och Sivert (storebror), fick gå som Börjes barn, och det var alltid lite speciellt, att få vara med på plundringarna.

Min svärmor, Elsie, jobbade på Handelsbanken, och där hade dom också julgransplundring, så gissa om Theresé varit där några gånger under åren, ja, inte som vuxen, men ändå.

Och själv fick jag jobb på ett litet enmansföretag som på den tiden hette Tola AB, och förutom att erbjuda leksaker till små butiker och bensin mackar, så såldes det fiskdammspåsar, något som var populärt, just i samband med plundringarna. Jag har gjort några såna påsar, ska ni veta 😀

Apropå weekend bladet i VK, så var det just igår, i det bladet, jag fanns med, den där intervjun, med några av oss som gjort GBP operationen. Vidare, angående halstabletter, så har minsann Sally lärt sig att mormor, normalt brukar ha med sig Läkerol, och då brukar Sally lite påpassligt få ont i halsen och hosta, då hon ser mig 😀 Barn lär sig fort.

Och se, nu har jag skrivit ett helt blogginlägg, utifrån en Emser ask…fort var det gjort. Nu ska jag strax iväg och jobba, -24 grader har vi här på Västerslätt, ytterligare en kall dag, med andra ord. Önskar er alla en bra dag, kylan till trots!

2016-01-09 13.30.40

Betar av, allt eftersom…

Av , , Bli först att kommentera 8

Pappa hade en kasch med tidningar och urklipp som han samlat på sig under åren. Mamma ville nu bli av med dessa, då hon själv inte är så intresserad av detta, och många klipp visste hon inte ens varför han sparat.

Så jag fick ta över dessa för uppdraget att gå igenom dom, och slänga det som inte säger mig nåt. Andra klipp tänker jag att jag lägger in i min mormors klipp och klisterpärm, där hon hade sparade klipp. Så finns dom kvar, till mina syskon eller barn och barnbarn, om dom någon gång vill kika på dom.

Hittade morfar, som inte bara snidade fina trä saker, virkade fiskegarn och gjorde mjärdar, nä, han stickade sockor också:

006

Morbror Börje, fast dom har skrivit att han heter Bernt, som gick bort 1997, alldeles för tidigt:

039

Och storebror som knåpade ihop en cd skiva med musik, hemma i deras hus i Vindeln. Den spelades även på radio och kunde nog ha kommit långt om den blivit mer promotad:

042 046

Pappa, finns med där, längst till höger:

045

Jag har inte hunnit bläddra igenom allt än, men det är i alla fall på börjat. Lite kul, är det allt, och vem vet vem jag kommer att hitta där, eller vad.

Nu är det halkigt ute, och Åke berättade om en dröm han haft, handlade inte om halka men om Östra station och dess närområde. Då kom jag osökt ihåg en vinter, kan ha varit 1986. Och ishalkan slog till. Vi var på väg ner på stan, kanske för den sedvanliga kaffe frukosten uppe på Tempo, som intogs på lördagarna, och valde att köra nerför lasarettsbacken.

Jo, och där var det halkigt…med rödlysen längst ner och det blev rött, spännande. Volvon fortsatte att glida så vi skulle precis öppna dörren för att prova hjälpa till att bromsa med fötterna, då det äntligen blev stopp, nån centimeter innan den tagit bilen framför.

Men vad vore livet utan överraskningar och pulshöjande händelser…ingenting eller rätt så fjuttigt, eller hur? 😀

Hoppas på en bra söndag, och andra advent, för er alla!

018 015

 

 

 

Man ryser in i benmärgen

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag läser att dom kommit fram till att vissa viner innehåller gifter och det ska eventuellt vara av den anledningen man får baksmälla… haha, tror f-n det, och nu fick man belöningen för att man håller sig ifrån vin överhuvudtaget 🙂

Jag ryser ju in i benmärgen, enbart av doften, nackhåren reser sig och en lätt, dov huvudvärk, kan anas, om man känner efter ordentligt. Hm, och då kanske det inte var vinet i sig man började må pyton av, utan av innehållet, ja där ser man.

Fast det går väl bara några dagar nu så kommer någon med motsatsen, det är väl det vanligaste, och i slutändan vet du inte vem som sagt vad och vad som egentligen stämmer. Nä, då är det bättre att dricka saker rent, och nu har el doctore Maria, talat. Sprit kan ju också användas i rent förebyggande syfte… mot ormbett till exempel (ja jag luras bara, jag vet).

Tänk att det var skyltsöndag igår… hade jag totalt missat, men det gör inget, jag hade inte gått ner på stan för det, inte så länge skyltsöndagen ser ut som den gör idag… en vanlig ordinär dag, med allt som är öppet och enbart trängsel överallt, eventuellt en tomte som går runt och säger god jul och kanske någon som sjunger, nä, jag är inte impad.

Stämningen och mystiken har försvunnit, det var ju mer spännande då skyltfönstren täcktes för och dom arbetade febrilt där bakom, för att ställa i ordning och dekorera inför visningen på skyltsöndagen, och inte var det öppet heller, man fick gå runt där och kika in genom skyltfönstren och drömma sig bort. Hade man tur fick man en godispåse av tomten, med en clementin, pepparkaka och kanske en skumtome i, det var grejer det 🙂

Och tänk alla julgransplundrings fester som anordnades på företagen, för hela familjen förstås, och där visades det film, man hade fiskdamm och annat roligt, men idag är det knappast någon som har tid att hålla i nåt sånt där… det kräver ju sin man/kvinna. Svärmora fixade och ordnade såna fester på Handelsbanken, så några såna har Theresé hunnit få vara med på.

Och då jag var liten fick jag och storebror, följa med morbror Börje på Astra, där dom hade en minst lika fin fest med diverse roliga saker som skulle göras… det var tider det. Men man ska väl inte säga att det är sämre idag heller… tiderna ändras, det hjälps inte och man vänjer sig vid det nya… och när man gjort det så ändras det igen… en ständig rundgång.

Önskar er alla en fin måndag!

 

 

Maria Lundmark Hällsten