Etikett: Nolia

Sockrade saker med sockersmak

Av , , 6 kommentarer 10

Åke har några frukostflingor som han ätit…ja, ända sedan vi träffade varandra, för 29 år sedan, och det är dom omåttligt nyttiga frostis, med Tony Tiger, sockrade sockerflingor med sockersmak…typ. Det räcker inte med det, han sockrar dom också, faktiskt.

Rätt så tur då att vi väldigt sällan äter något man ska ha flingor till så den där sockerchocken får han bara någon dag i månaden.

Nå, vi har ett paket i bussen som hängt med nu i sommar, och då vi var nere i Järlåsa, och var barnvakter till Sally, så hade jag dukat upp för fil/yoghurt och flingor. Nu hittade jag inga andra flingor än just dessa.

Jag förstod ju att detta är inget Sally brukar få, men hon ville naturligtvis ha samma sak som morfar, jaja, sa jag, du får prova några stycken, vilket hon gjorde och hon absolut älskade flingorna (ja vad annars). Mmm…vilka goooda chips, sa hon, och sedan passade hon på att fråga vart jag hade köpt dom.

Ja, sa jag, nu är det ju så här att dom där finns bara i Umeå, och egentligen är det bara Åke som får äta dom, så… dom kan du bara få då du kommer till oss, om vi nu har såna flingor hemma. Hon såg misstänksam ut, precis som tjejen på reklamen, som undrar vad pappan äter och han svarar selleri, och undrar om hon vill ha…typ. Men vad annat kunde hon göra än att gilla läget, och förhoppningsvis har hon glömt bort dom, nu.

Nu håller Åke på vara på slutet av staketet, så snart får väl jag ladda för målning, vi hann med en liten sväng upp på Gamlia också, med Camaron, det var inte så många där, gissar att dom flesta trodde att det skulle regna, men det kom bara 5 droppar så var det över.

Vi har lite tid i trädgårdsmöblerna också, kul att titta på alla Nolia besökare som passerar här och som pekar, tittar, viskar och pratar högt om sakerna vi har härinne på gården. Gris ändan, har jag placerat ute vid en staketstolpe, och den väcker många glada miner. Höstacken fotas nog mest, den med glasögonen på.

En pojke stannade och tittade nyfiket in här på gården igår och han blev utskälld av sin mamma: Man står inte och tittar in så där, sa hon med skärpa i rösten, han sprang efter och undrade vad han hade gjort för fel, och hon fortsatte gnöla på. Men hallå…det undrar jag med, vad han gjorde för fel??? Om man inte får titta, vad har man då ögon till. En annan sak om han kanske hängt på staketet eller sagt något uppstudsigt, men han tittade ju bara.

Nu ni, ska jag sätta lite fart, önskar er alla en fin torsdag!

Små burnisar på grusgången

Av , , Bli först att kommentera 6

Så var man uppe med tuppen och ska förbereda inför en liten tripp upp till stugan, där det ska målas knutbrädor, dörrfoder och runt något fönster. Vi ska också köra över Niccos bil (ja hon fick sig ju en Amazon ifjol, som stått hos min farbror och faster över vintern), och den ska vi väl kunna placera någonstans där den inte är i vägen.

Staketet är av naturliga skäl, inte klart, men det ska se ut så här:

001

Och det kommer givetvis att målas vitt, med eventuella svarta lock på toppen.

Nä, det dök upp lite annat  jobb (surprise), jag har nämligen noterat ett metalliskt ljud från Buicken, det låter som om någon släpar i backen… men se, det gör ju inte det. Åke trodde att det var ljuddämparen som hamnat på sniskan eller för nära något annat, så han höll på att jäklas med det där, flera timmar igår.

Innan han ens fick upp bilen på klossarna…han gasade, varvade och gjorde små burnisar på grusgången så Winstone ville inte vara i närheten, utan strävade att komma så långt ifrån, som möjligt:

010 011 012

Men så var det dags för en provtur…den lät ännu värre än innan. Och jag kan säga så mycket att den låter illa, fortfarande.

Vi lyckades i alla fall klura ut en sak, det låter bara då man gasar, inte då man släpper pedalen, och den låter INTE, om man lägger in neutralen och gasar, den måste alltså köras för att det ska låta. Hur fasen ska man då komma fram till vart felet sitter? Svårt då man inte ser något.

Nåja, det är världsligt.

Nicco vann inga godisar igår på Nolia, killen hon mötte fick en straffrunda han skulle springa men hon hann inte skjuta det sista skottet innan han hunnit runt, men det var då detsamma, tyckte hon, godis är inte en livsnödvändighet.

Önskar er alla en fin söndag!

001 002 003

Tillfälligt hjärnsläpp

 

Dagen på Nolia måste ha gjort sitt för min del. Nicco åkte hem med mig i Camaron, jag gick och handlade lite till middagen (Nailheads bjöd på middag men vi kändes oss slut i skallen så därför skippade vi den) och när jag sedan höll på att laga till den så sms:ade jag till Nicco.
Middag om femton minuter, du får kyckling och potatisklyftor. Hon svarar: Yeaay
Melissa frågar om Nicco är hemma, nono, säger jag, she could be in the city or wherever. Sedan frågar Åke vart hon är och jag säger samma sak, men nu på svenska  🙂
När sedan middagen står på bordet kommer Theresé, även hon undrar över Nicco, då har dessutom den där kvarten blivit tjugofem minuter, så jag känner mig lite lite smått irriterad över att hon inte pallrat sig hem…än. Ja säger jag, och gestikulerar med armen,  hon är väl på stan eller med någon kompis, hon skulle ha varit hemma för tio minuter sedan, i alla fall.
Sedan, från ingenstans, så dyker hon upp, sätter sig vid bordet och börjar äta. Jag hade tänkt fråga vart hon smugit sig in för vi såg henne inte i fönstret, men frågar istället vart hon har varit. Hon sneglar under lugg på mig och säger: Hemma?!!!
Vadå hemma säger jag, har du varit hemma hela tiden? Ja, vart annars, hur skulle jag ha hunnit fara någonstans? Och då kommer jag plötsligt ihåg att hon åkte med mig hem…snacka om att känna sig lite skum i huvudet.
Hon hade tyckt att jag var knäppt som sms:ade, dessutom femton minuter innan maten, då jag annars, då hon är hemma, bara ropar i trappen, men vad visste jag…ingenting 🙂
Jag och Åke körde varsitt varv på stan, vid sjutiden. Sedan åkte vi hem och njöt av att bara få sitta och vara. Gick en sväng på klubben och köpte en öl, och under den lilla tiden vi var borta, hade vi tydligen haft celebert besök, en jan A, men han missade oss med några minuter.
När vi kom tillbaka så for Theresé och Anders med Brälla, Lena och Hanno, vi tog över barnpassningen då Melissa gick i säng. Det var Wheels helgen det, lugnt och fridfullt. Ifjol bjöd vi Jan A, Inge-Gerd, Sören och Gun-Britt på en irish coffée ute på vår ”gamla” gård, innan Ricky kom och hämtade oss för en crusing sväng. Och nu är det ett år kvar innan nästa gång. Ni får ha en fin söndag, allihop!

Noliafynd och att vara kortvuxen

Av , , 4 kommentarer 2

Jennifer och en kompis till henne var på Nolia igår och "fyndade". Hon hittade ett par glasögon (vet inte om man kan kalla dom för det då dom inte har något glas överhuvudtaget), och en tröja/jacka med rasta färger. På kvällen åkte vi upp till mina föräldrar och hon tyckte att morfar skulle prova hennes rosa fynd, vilket han ställde upp och gjorde.

 

På vägen upp dit hamnade vi bakom denna buss, jag tyckte att hon skulle ta ett kort på reg plåten, det var ju en ganska passande skylt.

I onsdags ringde Ricky till Åke och undrade om vi ville följa med och glida runt i hans cadillac. Jag kokade kaffe och tog med lite bullar så åkte vi iväg. Först en tur runt stan och sedan upp på Gammlia och bilträffen däruppe. Mycket folk som vanligt men man märker nog av att en del har återgått till sina jobb nu.
 
Sen ville han se sig om i omgivningarna och införskaffa något ätbart, typ en hamburgare. Jag föreslog drive in på frasses så han styrde bilen åt det hållet.
 
Sen fick man ju ångra bittert att man inte hade med sig sin kamera. Livet för en "normal" lång människa är väldigt lättsamt i jämförelse med en som är kortvuxen. Såna saker man egentligen inte tänker på förrän man ser det med egna ögon.
 
Ni som varit på en drive in, vet att man först stannar och trycker på en knapp för att lämna beställningen, hur gör man det då armarna inte når knappen? Det tog en liten extra stund men tjejen bakom luckan såg nog att det var något som inte stämde så hon tryckte igång högtalaren/micken. Han beställde det sedvanliga skrovmålet, och det brukar ju inte vara så tokigt.
 
Sen körde han fram till luckan och återigen, med korta armar så får bägge parterna sträcka sig fram allt man kan, men det lyckades och han kände sig mäkta imponerad av sin skicklighet och att han nu fått prova på sin första drive in.
 
Sen åkte vi iväg ner på kajen där han intog sitt skrovmål med ett leende på läpparna. Han har tydligen inte ätit sådan mat på flera år och tyckte att det var hyvens. Mycket folk därnere, och flera bilar som snurrade på.
 
Vi lämnade kajen och for iväg uppåt grubbe hållet, vi skulle visa vart det andra frasses håller till och han ville även se hur umedalen ser ut nu för tiden. Det har ju poppat upp en hel del nya hus överallt. Han kände knappt igen sig.
 
Landade hemma igen efter 22 och då var det egentligen bara att göra sig klar för natten och en ny dag efter denna.

 

Ha en trevlig fredag och en toppen helg!

Fluxkompensator, det är grejer det!

Av , , Bli först att kommentera 16

 

Ja då var nästan halva veckan gjord, åtminstone halva arbetsveckan då man jobbar 5 dagar, fast min halva vecka hade gått redan igår, hahaha, en annan är ju ledig på fredagarna. Fast ska man skriva ledig då man ändå ska fixa frukost, lunch och middag till familjen, ta hand om tvätt och städning. Nja, då blev det ledigt med viss modifikation.
 
Min chef, Annika, står på Nolia den här veckan, hon råkar dessutom dela monter med min förre chef, Per. Lite lustigt hur det kunde komma sig men det är som man säger, världen är inte större än så. Själv slipper jag stå där och det är jag evigt tacksam för, jag tycker inte om Nolia eller rättare sagt, jag fixar inte detta människo stim som finns där. Folk överallt, varmt som tusan och ljud hela tiden. Det är helt okej att gå dit och kika, nu råkar vi ju bo ett stenkast från mässan så man tar sig snabbt dit och hem, men jag brukar nog inte köpa något där, mässpriser tror jag som jag vill på. Sakerna kan man hitta vid ett senare tillfälle, och i många fall, billigare.
 
Men att det uppskattas av andra är ju ingen lögn. Skulle vara roligt att veta vad dom får in enbart på inträdet, någon som vet?
 
Pratade med Theresé igår kväll, och kom då in på det här med dragracing, vilka regler som gäller och varför. Jag har bland annat hittat serier då tiderna för ET Pro klassen inte är densamma som i serien vi kör häruppe. Då fick jag veta av henne att det beror helt på vilken regelbok man läser och i vilken serie man kör. Häruppe är det en serie och ibland, andra regler som gäller än söderut. Hur klyftigt är det?  Och det gör bara att det blir mer saker att hålla reda på. Hm, men det får man väl ta.
 
Jaja, jag fick då ett väldigt hett tips av henne, vi kommer att sätta in en fluxkompensator i camaron, till Piteå hösttävlingen, så får vi se vad som händer. Ni som har sett filmerna tillbaka till framtiden, med Micael J Fox, vet vad en fluxkompensator är och med en sådan riskerar jag att breaka ut så det smäller om det, och när jag gasar iväg så kommer det enda som finns kvar på banan efter camaron att vara 2 brinnande däckspår. Hahahaha…
 
Jag fick dessutom en kort lektion i varför man kör 402,33 meter i dragracing, alternativt 201,16, typ, med andra ord 1/4  miles eller 1/8 miles. Det kom sig av att man i början av dragracingens historia så körde man på gatorna, och kvarteren i Amerika var exakt 402,33 meter långa, så man tävlade mellan kvarteren, och i vissa kvarter kunde det finnas tvärgator och dom var då på mitten, alltså efter 201,16 meter. Så då fick man uppdatera sina kunskaper lite.
 
Passa på att njuta av dagen, solen skiner och det gör den minsann inte varje dag.
 
 

 

 

Maria Lundmark Hällsten