Etikett: parketten

Visst backar man väl upp varandra

Av , , 2 kommentarer 17

Apropå den här spunge Bob glassen, jag la ut, som förmodligen var en besvikelse för den som fick den…


Så har Sally käkat en likadan, den såg dock bättre ut.


Och det blir 6 år sedan, i augusti. Här var dom i Ohio och New York state. Dagen efter, åkte dom vidare till Niagarafallen innan avfärd österut, mot Boston.

Uppdatering på en annan Bob, han fortsätter chilla mellan varven. Här var det föreläsning för Theresé, och vilostund för nån annan.


Mamma ringde innan jag åkte på jobbet igår. Hon hade en tid hos tandläkaren, så hon och Bosse åkte ner på stan. Dom parkerade på Parketten, och på väg ner, i trappen, så slocknar plötsligt ljuset. Mamma har grön starr på ena ögat och grå, på det andra, så hon ser inte så bra, och tar ett snedsteg, och faller utför stentrappen.

Det hade ju kunnat gå, betydligt värre, men det blev en ambulansfärd upp på NUS. Då jag pratade med henne på kvällen, så berättade hon om alla hjälpsamma människor som stannade och hjälpte till eller bara frågade om dom kunde vara behjälpliga.

Jag frågade om hon ville att jag skulle lägga ut detta på Umeå Tipsgrupp, för att tacka, och det ville hon. Här är det inlägget.


Och ja, en av dom som var där, som höll hennes hand och justerade med väskor, läste inlägget. Hon skrev följande: Så skönt att höra att allt gick så bra för din mamma, hon skrämde oss ordentligt. Hälsa henne ett stort krya på sig från hon som lade väskor under huvud och knän och höll handen tills ambulansen kom.

Där ser man hur stor genomslagskraft ett inlägg kan ha. I detta ögonblick är det över 1400 som reagerat, en del skriver att det är roligt att höra att folk ändå hjälper till. Och detta om att man bryr sig.

Vi pratade om det, igår på dagen, jag och mamma. Jag sa att P4 i Västerbotten, pratade för några dagar sedan om nån tjej som blivit bestulen på ett batteri till hennes el cykel. Även fast det stod människor i närheten, så var det ingen som hjälpte till.

Där blev det också kommentarer, och nån skrev att man inte törs lägga sig i, man vet ju inte om man har en galning framför sig. Medan jag kommenterade, och vidhåller, att allt beror givetvis på situationen. Men jag tycker det är skamligt, om man är flera stycken på plats. Då tänker jag väl ändå att man backar upp varandra.

Nu tror jag inte att mamma såg så galen ut, eller på annat sätt, betedde sig hotfullt. Men vem vet, vi tänker alla så olika,och tyvärr finns även dom som inte känner empati eller ens har lust att vara den som hjälper till. Här hade hon i alla fall tur, och även Bosse, kan jag tänka. För detta var nog chockartad för dom bägge två.

Vem hade liksom räknat med nåt sånt här, på en vanlig tur till tandläkaren.

Nå, jag väljer i alla fall att tro att dom flesta ändå hjälper till där det behövs. Jag vägrar gå omkring och tro att alla är egoister. Ibland kanske man till och med göra bort sig lite, som jag gjorde, en solig dag i mars.

Vi var ute på lunchprommis, jag och Winstone, och plötsligt ser jag en kille i 18-20 års ålder, som stannar framför oss, han har ett konstigt sätt att röra sig, han böjer sig fram och sedan uppåt igen. Han sliter fram en flaska och häller vatten medan han kippar efter andan. Och han missar munnen och fortsätter…

Jag hade inte helt koll på vad som hände där. Min hjärna registrerade lite olika saker, men så tänker jag, jag måste fråga, om det är nåt han behöver hjälp med. Tänk om han har ett anfall av nåt slag och behöver medicin. Men nej, han tackade för frågan, han hade nog ett träningspass och hade tagit i lite mer och var alldeles slut på.


Det jag inte fick ihop var väl att han stod mitt på cykelbanan, och att han inte fick vatten i munnen, samtidigt som han inte fick åt sig andan. Haha…jaja, jag frågade i alla fall. Hade ju inte kunnat leva med mig själv om jag sedan hade sett en ambulans komma dit eller läst om det i tidningen.

På lunchprommisen igår, flög det över 3 plan, amerikanska sådana, läste jag igår kväll.


Men jag såg nog bara röken av dom, egentligen 😁

Ha en underbar onsdag, allihop. Ni behöver inte ens gissa vart jag kommer att placera mig, innan jobbpasset, idag.

Förnyelse, förnöjer!

Av , , Bli först att kommentera 10

Nu har jag gjort mig av med hallmattan, efter 3 års mest användande av katterna, så tyckte jag att det var dags för förnyelse. Jag hittade en grå med kopparfärgat mönster…snygg, tycker jag:

2016-01-27 17.53.07 2016-01-27 20.41.33Och då fortsatte jag med att byta ut hall lampan, den jag fått av Theresé, orange med flärpar på, började se rätt smutsig ut, så den kommer jag att försöka tvätta upp och lägga undan till ett annat byte, eller så tar jag up den till stugan. Här är den nya lampan:

2016-01-27 20.41.42 2016-01-28 07.25.54Passar alldeles utmärkt till mattan 😀

Så till en delikat undran, varför har man gjort en grop i golvet, innanför ytterdörren, där en matta ska passas in?

2016-01-27 20.40.43Om man inte vet om det där, så upplever man en konstig känsla då man först går på sten/marmorgolvet och plötsligt blir det en liten fördjupning, och mjukt under fötterna. Värst är det väl då man kommer uppifrån trappan, och kanske sätter ner halva foten i gropen och den andra står kvar på det hårda.

Nå, den gröna plastmattan som låg där, höll på tappa alla fejkade grässtrån, så den åkte ut, den med, och nu ligger en fin röd matta där, istället…känner mig nöjd 😀

2016-01-28 08.16.33Då jag sa detta vid köksbordet igår, om gropen i golvet, och det har jag aldrig sett i ett hus förut, däremot i trapphus där det är lägenheter, men aldrig i en villa. Så sa Nicco, lite allvetande så där, att det var för att man inte skulle behöva tejpa fast mattorna (som jag gör med hallmattan, annars river katterna undan den, hela tiden), men hallå, vad smart, tyckte jag, då kan man ju alltså gräva ur parketten, så den är anpassad till en längre hallmatta, jobbigt bara, om man inte hittar en matta med exakta måtten 😀

Ha en fin dag, allihop!

Oh my g-d, hes so fluffy…

Av , , Bli först att kommentera 8

Ja det hjälps inte, detta kommer att handla lite om Winstone. Han är ju så gullig och rar, en liten ulmerkott i sin vita fluffiga skrud. När han var yngre, så slukade han sina matkulor på en minut. Men det gör han inte längre. Nä, allt annat kan han käka, men inte kulorna.

Nu tänker jag att vi skämt bort honom, med hemlagat, jag ställer mig inte och gör enkom åt honom, men ska jag till exempel göra nåt av köttfärs, så tar jag undan lite, kokar det tillsammans med morötter och potatis, använder inga kryddor eller salt, och sedan får han det med sina kulor, mindre kulor och 2 matskedar av den andra maten.

Likadant gör jag om det är kyckling eller annat kött på menyn. Kan variera med pasta, ris eller potatis, majs kan han få i liten mängd och lite kokt vitkål. Så såg jag på Cesar Millan, som sa att en hund ska äta sin mat på 2 minuter, och ja, det gör Winstone, om det är delux i skålen, men inte annars, då skiter han fullständigt i sin mat och går och lägger sig.

Han kan vara utan i 2 dagar, sen faller ju jag till föga, jag vill ju inte att han ska svälta, jo jag vet, jag är manipulerad, garanterat. Nå, Nicco taggade mig i detta kort på FB igår:

10891896_10152670611391701_6861792712836304751_n

Och ja, varför inte testa, han står ju som värsta master chef i köket då jag fixar maten, kan man lura honom, månntro? Haha…

Sedan detta med hans snälla yttre, men jäklar då nån ringer på dörren, jag lovar, han låter så elak och han drar iväg så han sätter dubbelnollor så det bara skriker i parketten, frambenen är det enda som drar då han sticker iväg, bakbenen hinner inte med, hahaha…alltså det är ju helt sjukt.

Men framme i dörren, och när han fått skälla på den som står där, i en sekund. Så är han sitt vanliga gulliga jag, igen…helt otroligt. Ja, vi måste ju verkligen träna bort detta, han kan ju skrämma slag på vem som helst, även om man inte har ett svagt hjärta i grunden.

003012010

Idag ska jag bjuda min polare Tina på lunch, hon råkar fylla jämt, om några dagar så detta får bli vårt lilla firande. Det blir Kina buffé, perfekt början på helgen! Så jag önskar er alla en trevlig fredag, det har jag tänkt ha.